In the Dining car [US]

[Johan Wahlstedt]

Fortsätter amerikabilderna med ett besök i restaurangvagnen (Dining car eller Diner på amerikansk engelska) på tåg 91 "Silver Star" i januari 2011. Det är en s.k. "Heritage Diner" från -50 talet som då fortfarande gick i de långväga tågen till/från New York där lastprofilen inte tillåter tvåvåningståg. Alla "Heritage" vagnar har slopats nu när de nybyggda Viewliner II restaurangvagnarna tillslut satts i trafik. (Nu till salu!)
För att äta måste man boka bord, hovmästaren går runt och tar upp bordsbeställningar, först i sovvagnarna, sen i sittvagnarna och sist i sällskaps/cafévagnen. Om det är lugnt som här kan det finnas plaser över att få på en gång om man kommit på tåget senare.


Sittningen i AMTRAKs restaurangvagnar är inte fri utan man blir anvisad ett bord, normalt med minst en persom till. Det är delvis ett sätt att fylla upp vagnen effektivt, men också trevligt att få någon att prata med på en lång resa om man åker själv. Amerikaner är ofta sociala att prata med över en lunch eller så... Jag gillar "retroaffischen" på menyn, AMTRAK har många sådana i olika reklam och affischer på stationer mm. men tyvärr inga som souvenirer.


Alltid trevligt medn utsikt från middagsbordet!


Någon form av kycklinggryta, tror jag... Maten var lagad ombord och helt OK men inget särskilt. Min erfarenhet är att det är bättre mat i tågen med Superliner vagnar, tänker att det finns plats för bättre kök i hela undevåningen på tvåvåningsvagnarna.


Ungefär såhär ser en Heritage Diner ut utifrån föresten. Det är en annan vagn vid ett annat tillfälle, och Heritage Diners var ett antal lite olika vagnar byggda för olika järnvägar men som gjorts någolunda utbytbara i trafiken.

[Arne]

Fortsätter amerikabilderna med ett besök i restaurangvagnen (Dining car eller Diner på amerikansk engelska) på tåg 91 "Silver Star" i januari 2011. Det är en s.k. "Heritage Diner" från -50 talet som då fortfarande gick i de långväga tågen till/från New York där lastprofilen inte tillåter tvåvåningståg. Alla "Heritage" vagnar har slopats nu när de nybyggda Viewliner II restaurangvagnarna tillslut satts i trafik. (Nu till salu!)
För att äta måste man boka bord, hovmästaren går runt och tar upp bordsbeställningar, först i sovvagnarna, sen i sittvagnarna och sist i sällskaps/cafévagnen. Om det är lugnt som här kan det finnas plaser över att få på en gång om man kommit på tåget senare.


Sittningen i AMTRAKs restaurangvagnar är inte fri utan man blir anvisad ett bord, normalt med minst en persom till. Det är delvis ett sätt att fylla upp vagnen effektivt, men också trevligt att få någon att prata med på en lång resa om man åker själv. Amerikaner är ofta sociala att prata med över en lunch eller så... Jag gillar "retroaffischen" på menyn, AMTRAK har många sådana i olika reklam och affischer på stationer mm. men tyvärr inga som souvenirer.


Alltid trevligt medn utsikt från middagsbordet!


Någon form av kycklinggryta, tror jag... Maten var lagad ombord och helt OK men inget särskilt. Min erfarenhet är att det är bättre mat i tågen med Superliner vagnar, tänker att det finns plats för bättre kök i hela undevåningen på tvåvåningsvagnarna.


Ungefär såhär ser en Heritage Diner ut utifrån föresten. Det är en annan vagn vid ett annat tillfälle, och Heritage Diners var ett antal lite olika vagnar byggda för olika järnvägar men som gjorts någolunda utbytbara i trafiken.

Jätteintressanta bilder från det stora landet på andra sidan Pölen! 😊

En teknisk fråga dock. Är vagnsfönstren försedda med någon slags tunn, genomskinlig guldfolie för att utestänga störande värmestrålning och på så vis – tillsammans med AC:n – skapa behaglig temperatur i vagnen? Som det nu är blir det ju en lite egen färgskala på interiörbilderna från restaurangvagnen. 🙃

[Ulf Berlin]

Hur var prisnivån i restaurangvagnen och var det många som använde den?/Ulf

[Arne]

Hur var prisnivån i restaurangvagnen och var det många som använde den?/Ulf

Borde du inte istället lagt in dina frågor direkt under Johan Wahlstedt startinlägg?

undrar Arne, som fortfarande funderar nyfiket om restaurangvagnsfönstrens 'guldfolier'! 😊👍

[Johan Wahlstedt]

Jätteintressanta bilder från det stora landet på andra sidan Pölen! 😊

En teknisk fråga dock. Är vagnsfönstren försedda med någon slags tunn, genomskinlig guldfolie för att utestänga störande värmestrålning och på så vis – tillsammans med AC:n – skapa behaglig temperatur i vagnen? Som det nu är blir det ju en lite egen färgskala på interiörbilderna från restaurangvagnen. 🙃

Tack, kul om det uppskattas.

Ja, jag tror det var någon sorts solskyddsfilm som ger fel vitbalans i bilderna. Skulle kanske gå att justera bort, men bilderna är oredigerade (bara minskade) och det är stor skillnad mellan dåvarande kamera och en modern har jag insett...

[Johan Wahlstedt]

Hur var prisnivån i restaurangvagnen och var det många som använde den?/Ulf

Prisnivån är klart högre än "iland" men så brukar det ju vara på tåg. Här är menyn som gäller idag för Silver Meteor (just Silver Star har som enda nattåg förlorat restaurangvagnen) andra tåg har liknande, men inte identiska, rätter och priser.

Restaurangvagnen brukar vara full vissa tider så det behövs flera sittningar. Majoriteten av de som äter i restaurangvagnen åker sovvagn, och då ingår måltiderna i sovvagnsbiljetten, så för dem är priserna bara "hittepå". Endel sittvagnsresenärer (tex. jag som den gången bara åkte New York - Washington) äter förståss också i restaurangvagnen och då är prisnivån något högre än kvaliteten.