Mae Klong Railway Market

[Martin O]

Det är nog få järnvägsintresserade som undgått att höra talas om denna marknad i Mae Klong 80 km sydost om Bangkok i Thailand. Den är minst sagt speciell och det fick bli ett besök den 15 januari i år. Det finns ett snabbt och enkelt samt ett långsamt och krångligt sätt att ta sig dit! För bästa upplevelsen rekommenderas det krångliga även om det tar närmare fyra timmar hotell till marknad.

Först blev det sky train till Wongwian Yai följt av en kort promenad till järnvägsstationen med samma namn. Därifrån blev det en timmas skakig resa med Hitachimotorvagnar från mitten av 80-talet till banans slut i Maha Chai som ligger några minuters gångväg från Mahachai pier från vilken man måste åka färja över Tha Chin till Chalom pier. Det tar bara några minuter och sedan väntar en 500 meter lång promenad till järnvägsstationen Ban Laem varifrån tåget till Mae Klong utgår. Även det tåget består av Hitachimotorvagnar, nymålade och fina (på utsidan). Resan till Mae Klong tar en timma stoppbock till stoppbock.

Egentligen skulle marknaden och järnvägsstationen enkelt kunna byta plats med varandra men det är ju inte lika roligt och turisterna kommer med välbehövliga pengar.

Bildurvalet begränsar sig till sträckan Ban Laem-Mae Klong så det inte blir alldeles för många bilder. Bildtexterna finns under respektive bild.


Stationen i Ban Laem med banans reservvagn parkerad i bakgrunden.


Stationshuset. Givetvis är plattformen placerad helt och hållet i en totalt onödig kurva men det ska inte vara enkelt!


Det tre vagnar långa motorvagnståget fylls på med resenärer.


Banan bjuder inte på några vackra vyer men Thailändskt är det.


Djungelbana.


På väg genom marknaden i gångfart. Det är inte många centimeter över på sidorna.


Marknaden som den oftast ser ut, dvs tågfri.


Tåget har vänt och är på väg tillbaka till Ban Laem. Några minuter innan tåg väntas går ett larm i högtalare som finns utplacerade runt om i marknaden och handlarna plockar vant undan det som inte står hinderfritt och håller undan allt så att tåget kan passera.


Tåget passerar genom marknaden. Observera mannen med handen på tåget. Det var en bra idé att åka dit med dagens första förbindelse då det inte var så mycket turister där före lunch. Stället blev galet fullt med turister på eftermiddagen.


Handlarna återställer marknaden och livet återgår till det normala igen.

Då det varit en tidig morgon började ungarna bli trötta runt tvåsnåret så en lång skakig resa med tre byten kändes inte speciellt lockande. Det fick bli bil tillbaka! Vi hittade en äldre herre med en automatväxlad Volvo 740 GL årsmodell 1989 som gärna körde oss till Bangkok. Han fick givetvis lite extra betalt när vi fick åka ett sådant kvalitetsfordon! Tröttare motor och växellåda finns nog inte men returen tog bara en timme och ungarna kunde sova middag så det var en bra avslutning på utflykten!

[Jonas Lind]

Roligt att återse den här banan! Maha Chai är också rätt trevligt att strosa runt i.

Den här banans överlevnad var inte så självklar för ett drygt decennium sedan, men uppenbarligen har man kostat på en upprustning. När jag åkte 2005 var där inte några turister, tågen gick med en ensam motorvagn på ett spår som inte baxats på bra länge, tidtabellen fanns inte med på den engelskspråkiga delen av de thailändska järnvägarnas hemsida utan man var tvungen att leta på den thaispråkiga delen.

Fick du tag på någon mera turistorienterad information om banan?

[Martin O]

Roligt att återse den här banan! Maha Chai är också rätt trevligt att strosa runt i.

Den här banans överlevnad var inte så självklar för ett drygt decennium sedan, men uppenbarligen har man kostat på en upprustning. När jag åkte 2005 var där inte några turister, tågen gick med en ensam motorvagn på ett spår som inte baxats på bra länge, tidtabellen fanns inte med på den engelskspråkiga delen av de thailändska järnvägarnas hemsida utan man var tvungen att leta på den thaispråkiga delen.

Fick du tag på någon mera turistorienterad information om banan?

Banan var rätt risig ett tag ja. Har för mig att det var rälsbrott, urspårningar och liknande på slutet. Nu är det givetvis fortfarande dåligt spårläge men ny räls på betongslipers. Det var inte många turister som tog the scenic route till marknaden, kanske 15 personer den dagen vi var där. Den stora massan kommer dit med minibussar och på organiserade utflykter som också tar landsvägen. Minns inte riktigt var jag hittade tidtabellen någonstans och inte heller minns jag om den sedan stämde med verkligheten men det fungerade och det var tokbilligt. Jag tror kostnaden för hela familjen blev mindre än för en flaska läsk här hemma. Eftersom Resplus inte är uppfunnet i Thailand blev det fyra biljettinköp för resan och roligast var färjan där man köpte biljetten i en lucka och sedan lämnade den i nästa lucka en meter bort!

[Ulf Broman]

Det är nog få järnvägsintresserade som undgått att höra talas om denna marknad i Mae Klong 80 km sydost om Bangkok i Thailand. Den är minst sagt speciell och det fick bli ett besök den 15 januari i år. Det finns ett snabbt och enkelt samt ett långsamt och krångligt sätt att ta sig dit! För bästa upplevelsen rekommenderas det krångliga även om det tar närmare fyra timmar hotell till marknad.
...
Bildurvalet begränsar sig till sträckan Ban Laem-Mae Klong så det inte blir alldeles för många bilder. Bildtexterna finns under respektive bild.

Tack för att du visade bilderna, och tack för att du tog dig besväret att ta den krångliga vägen.

Men, eftersom jag nog aldrig kommer att resa till Thailand, så vore det trevligt att få se bilder även från de 3 andra delsträckorna.

[Svante Andersson]

När det gäller marknader på järnvägsspåret får vi inte glömma Julica i Peru. Inte fullt så trångt som Mae Klong men tillräckligt för att fylla oss västerlänningar med förundran.


SA

[Åke K]

Det är väl sånt här som förekommer i trafikverkarnas mardrömmar. Var skall de sätta staketet? Vilken röra av folk och allehanda gummihjulsfordon, tom parkerade bussar. Hur får man dit dessa? På natten? Rälsen används för cykelparkering!

[Ulf Broman]

Det är väl sånt här som förekommer i trafikverkarnas mardrömmar. Var skall de sätta staketet? Vilken röra av folk och allehanda gummihjulsfordon, tom parkerade bussar. Hur får man dit dessa? På natten? Rälsen används för cykelparkering!

Och det finns, om än inte lika trångt, även på närmare håll. I alla fall december 2006 i Bad Doberan.

[Martin O]

Tack för att du visade bilderna, och tack för att du tog dig besväret att ta den krångliga vägen.

Men, eftersom jag nog aldrig kommer att resa till Thailand, så vore det trevligt att få se bilder även från de 3 andra delsträckorna.

Tack! Jag har tyvärr inte tid att sitta och pyssla med bilder så ofta men plötsligt händer det så vi får väl se... men inte den närmaste tiden iaf.