Föregående avsnitt finns här:
Dag 1
Dag 2, del 1
Dag 2, del 2
Vi hade en lång dag framför oss, så vi hade valt att ta tåget på Ffestiniog Railway, som avgick 8.40, och vi ville ha bra platser.
Så, när vi närmade oss stationen såg vi detta i morgonljuset.
När vi kom fram så hade loket kopplat till vagnarna, på spår 1. I bakgrunden stationsrestaurangen och till vänster försäljning och väntsal mm.
Som förutseende resenär hade jag kollat i förväg på Festrails-Loco Roster sida (länk) (där de anger för kommande vecka vilket lok som drar vilket tåg, kanske något för svenska museibanor att försöka ta efter) och trodde det skulle vara Blanche, men det visade sig att vi skulle få åka efter Linda (länk).
Jaha, undrar ni, än sen, de är ju systerlok?
Jo, 1963 åkte jag och min bror med våra föräldrar runt Storbritannien med bil, och då lyckades min bror få in i programmet att vi åkte ett par stationer med denna järnväg och vi har räknat ut, tillsammans med våra minnen, att det måste ha varit Linda som drog oss. Så, en repris, och loket är still-going strong, det firade 125-års jubileum i år. Från 1893 och fram till 1962 drog det godståg på Penrhyn Quarry Railway, och det året köpte Ffestiniog Railway loket och satte det i trafik, och så har det rullat på (nåja, avställt för revision en del år). Trafiken hade börjat 1955, men på en mycket kort sträcka, men förlängdes varje år de närmaste 4 åren.
Professionellt skött, personalen putsade fönstren på insidan innan avgång.
Vi hade köpt lite billigare biljetter till detta Early Bird-tåget (=tidig avgång), så vi hade ganska gott om plats i vagnen.
Även på den här banan är det kurvigt och grönskande.
Som följd av att en kraftverksdamm (vattenreservoar) byggdes 1963, så fick museijärnvägen när den förlängdes till Blaenau Ffestiniog (ca 1978-1982) göra en spiral i Dduallt för att vinna höjd. Här har vi passerat genom stationen och gjort nästan hela svängen.
I Wales är det också fuktigt, så bilden blev inte så bra, men här ser vi kraftverksdammen och vi ser den gamla banvallen gena över dammen (som förstås ser ut som en sjö).
Kraftverket (länk) som man kan ana mitt på vänstra sidan av sjön, återanvänder vattnet, dvs vid låg elförbrukning i Storbritannien använder man el för att pumpa upp vattnet till en damm/sjö högt upp (till vänster utanför bilden), och vid hög förbrukning låter man det vattnet rinna ned till dammen och då driva generatorerna.
När banan ursprungligen byggdes så var det lutning hela vägen från Blaenau Ffestiniog till Porthmadog. Man kunde alltså låta lastade vagnar rulla, med bara en bromsare, och hästarna behövde bara dra upp de tomma vagnarna, och fick sen åka i tåget ner. Men, man gick ändå över till lokdrift ganska snart.
Genom att banan byggts ovanför kraftverket är det inte längre lutning hela vägen, så numera är det bara från kraftverket ner till Porthmadog som man vid speciella tillfällen kör tåg utan lok.
Framme vid slutmålet (nåja, vi skall tillbaka), Blaenau Ffestiniog en ort där bergen omkring använts för skifferbrytning och skapat det mesta av underlaget för den ursprungliga järnvägen. Den här stationen som ju har normalspår till höger (där tågen går ner till Llandudno) skapades först 1982,
Växling, jag tror de tog vatten också, och eldaren bär väl på en token (signalstav), en del av säkerhetssystemet, som jag inte förstår mig på just i det här fallet.
Loket ser ganska litet och okomplicerat ut, men det kan dra morgon- och kvällståg med ett något begränsat antal vagnar.
Järnvägens kontor är inte ett av de vackraste, men det är ju inte heller original.
Det var en lång dag, så vi tar en paus innan vi vänder tillbaka.
Svara med citat
Ursprungligen postat av Lennart Fransson
