Ett "känt problem" idag (som jag utgår från gäller även järnvägen) handlar om kedjor av (under-)entreprenörer...
Kontrakt skrivs först, av myndighet/statsföretag, efter upphandling, med någon stor känd drake (för aktuell bransch). Dessa har självklart alla man måste ha, ett stort kontor med inköpare, säljare, jämställdhetsansvariga, miljöansvariga, och gud-vet-vad-ansvariga, kommunikatörer inte att förglömma, och uppfyller på papperet alla krav som upphandlingen ställer.
Men de gör inte jobbet, de har inte ens utrustning och anställda som kan göra jobbet, de köper bara tjänster av underentreprenörer, som måste ha ett full kontor med ...
Och sedan köper dessa i sin tur in jobbet (som nu i bästa hand är uppdelat i grävning, transporter, kabelarbete etc) av underetreprenörer, som förväntas ha fullt kontor med alla pärmar i bästa ordning, men som inte sällan är enmansföretag i sista ledet...
Effekten är att inköpet betalat flera olika nivåer av kontor och förvaltning, och längst ner i kedjan sitter några mycket pressade enmansföretagare och arbetar dag och natt för en bråkdel av pengarna...
Kallas inte sällan "mycket varmluft och lite verkstad".
Det kan vara (mycket!) fler nivåer än jag skrivit som exempel
Kanske värt att granska om reservdelars anskaffning, lagerhållning mm sköts på något liknande dåligt sätt?
Något annat jag har i minnet - har läst det här i detta forum tidigare - är att reparatörer som är utskickade på något jobb - med uppdrag/order, och som upptäcker ett annat fel "vid sidan om" inte åtgärdar detta - de har ju ingen beställning, och skulle alltså inte få betalt för jobbet. Mer lönsamt att vänta tills någon annan upptäcker och rapporterar felet så att man får en korrekt beställning, då kan man åka tillbaka till samma ställe för åtgärd.
Upphandlingar / utflaggning av jobb ger fördelar och ställer konkurrens, men man får inte glömma att varje anställd på Firman AB enligt lag är skyldig att sätta vinsten hos sitt företag i första rummet - före kunden. Omvandlingen från ett SJ med eget underhåll till en ren beställare gör att montörernas primära intresse skall vara omvridet från järnvägens intresse till egen bonus fördel! Detta måste mötas med kompetenta upphandlare som kan de arbeten som beställs.
Har Trafikverket detta - eller ha man flyttat och omorganiserat så att de kunniga tröttnat hoppat av, och därefter anställt unga, i sammanhanget oerfarna men formbara individer, som man format in i någon modern mall - fjärran från det gamla mottot att i första hand skall trafiken komma fram?