1981 åkte jag runt i Storbritannien på Britrail-pass. HST-tågen eller IC125 var då sprillans nya . Egentligen var de en nödlösning när tågen med korglutning APT , Advance Passenger train, hade blivit kraftigt försenade och till sist gjorde fiasko med en enda avgång i reguljär trafik. Men HST fungerade mycket bra med beprövad teknik och på de oftast mycket raka och välbyggda stambanorna kunde man nå 125 mph eller 201 km/h . Med kort för 1kl kunde jag göra mycket bekväma resor, bokade man plats i rätt vagn kunde man få en hel middag vid sittplatsen. Men det var tepausen som imponerade mest, att dricka te på eftermiddagen är ju uppenbarligen nödvändigt för en engelsman så det behövdes även på tåg.
Det började med att en servitör gick igenom vagnen och placerade ut kort på borden och på dom stod att te eller kaffe med tilltugg serverades till ett pris. Så kom han en andra vända och tog upp beställningar på te eller kaffe. Och så en tredje runda då porslin placerades ut på borden där det beställts. Så en fjärde runda och nu kom verkligen eftertraktat te eller kaffe. Och ovanpå det en femte omgång när det serverades påtår. Så blev det en sjätte runda där det togs betalt för vad man konsumerat. Och så en sjunde runda när porslinet samlades upp. Många vändor blev det...