Resultat 1 till 5 av 5

Ämne: Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

  1. #1
    1. Klass
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    129

    Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

    Hej,

    Under årets sommarsemester kom jag inte lika långt som under förra årets långresa, men i alla fall blev det en hel del Interrail-resande.

    Först gick det raka vägen till London dels för att besöka min vän och förra kollega som jag besökte i Singapore våren 2017 och som nu har flyttad till London.

    Men innan dess skulle jag göra en Tube-tokresa efter förebilden i boken "Tunnelseende" (Tunnel vision). Den handlar om tunnelbanenörden Andy som (efter några öl för mycket) slår ett vad med en kompis i puben att han kan avverka hela Londons tunnelbanenät på ett dygn. På vadet satsar han, och då kommer de där ölen in, Eurostar-biljetterna till sitt eget bröllop i Paris två dagar senare, biljetterna till smekmånadsresan, sitt pass och en del annat. Så dagen före sitt bröllop måste han luffa runt i tunnelbanan från 5 på morgonen till efter midnatt för att rädda sitt bröllop, istället för att hjälpa med förberedelserna och vara omtänksam till sin blivande fru Rachel.
    Boken beskriver Andys rutt genom nätet in i minsta detalj, men jag har alltid haft känslan att tiderna enligt boken är för korta. Rutten han väljer är inte i närheten av optimal, han börjar vid en ändstation på måttligt avstånd från centrum, och så måste han avsluta i Waterloo station i centrala London för att hinna med Eurostar-extratåget klockan 1 på natten som han och Rachel ska ta till sitt bröllop i Paris. För att klara av hela systemet på ett trafikdygn måste man börja och sluta vid några av de allra längsta yttergrenarna av systemet.
    Denna karta av London Underground ger en bra överblick över hur tunnelbanesystemet ser ut i rätt skala, fast den saknar förlängningen till Heathrow Terminal 5 och omläggningen av Circle Line till Hammersmith. Pendeltågssystemet London Overground är inte med i motsats till den officiella tunnelbanekartan, vilket gör den mycket användbar om man bara vill kolla tunnelbanan.

    Det med de för korta tiderna i boken krävde utredning i verkligheten! Visst, man kan sitta vid datorn och leta upp restiderna på Transport for Londons hemsida, men det är ju inte lika kul som att kolla upp det på plats!

    Så, klockan 5 på morgonen den 28 Juli stod jag vid Mordens tunnelbanestation i södra änden av Northern Line, precis som bokens huvudperson Andy.

    Där möter Andy den hemlösa Brian, som genast hakar på honom och bland annat gör Andy uppmärksam på att Rachel har skrivit "IDIOT" på hans panna med läppstift medan han sov efter förra kvällens gräl. Andy är måttlig entusiastisk över tanken att släpa med sig Brian hela dagen och försöker skaka av honom vid första byte, bara för att konstatera att den hemlösa har bättre kondis än han själv... Så de två luffar runt tillsammans i tunnelbanan hela dagen.

    Första destination var Epping, en av slutstationerna för Central Line i nordöst och en av de längsta grenarna i nätet. Fram till 1994 gick Central Line ännu längre ut till Ongar, men denna sträcka lades ner 1994 p g a mycket låg resandeunderlag. Banan till Ongar är idag en museibana.
    Delar av sträckan till Epping har en historia som förortsbana som går tillbaka till 1856, så det finns en del mycket gamla miljöer där. Det var först mellan 1946 och 1949 som sträckan blev en del av Central Line, när den länkades ihop med de äldre delarna av linjen genom nybyggda tunnlar.


    Jag återkommer senare till innebörden av Labyrint-konstverket som finns på tjänsterummet, tunnelbanan har ett sådant på varje station.

    Efter Epping och Central Lines Hainhault-slinga betar Andy och Brian av East London Line. Den tillhör idag inte längre tunnelbanenätet, för den stängdes 2006/2007 för ombyggnad till järnvägsstandard och förlängning båda norrut och söderut, och återöppnades 2010 som del av det nya pendeltågssystemet London Overground.
    Den tidigare norra ändstationen Shoreditch lades ner helt och ersattes av en ny station Shoreditch High Street i högläge några hundra meter bort. Det var en del av ombyggnaden för att förlänga linjen norrut mot Dalston, där banan numera ansluter till North London Line (även den trafikeras av Overground, men tillhörde aldrig tunnelbanan). Det närmaste jag kunde göra för att efterlikna bokens resa var att åka Overground till Shoreditch High Street, och att ta en promenad till den nedlagda stationen. Men det var ingen vacker syn (bakom staketet till vänster i bilden)...

    I bakgrunden bortom viadukten skymtar den nya stationen Shoreditch High Street. Marken i förgrunden är den igenfyllda skärningen där tunnelbanan gick fram till 2006.
    Shoreditch trafikerades mot slutet i stort sett bara under rusningstid - så den var anledningen att man bara kunde åka hela Londons tunnelbanenät på vardagar till 2006 och fick se upp att pricka av Shoreditch under rusningstiden. Numera går det utmärkt att åka hela nätet på lördagar också.

    Efter resan till Upminster, där Andy får tillbaka sitt kreditkort i ett kuvert fasttejpad bakom en godisautomat med en notis var på tunnelbanan nästa kuvert är gömt, fortsätter resan till nätets nordliga delar. Där finns det så avlägsna platser som Mill Hill East, en kort gren av Northern Line som större delen av tiden endast trafikeras av en lill-pendel till och från Finchley Central på grenen till High Barnet. Utöver dessa finns det ytterligare en nordlig gren till Edgware, och i söder byggs en förgrening från Kennington till Battersea Power Station. Men det är inte dessa förgreningar i periferin som gör Northern Line så förvirrande - det är att linjen delar på sig i centrala London till en västlig gren via Charing Cross och en östlig gren via Bank. Jag har aldrig förstått hur man kan kalla hela rubbet för Northern Line (med tillägg "Charing Cross branch" eller "Bank branch") istället för att kalla det för två helt olika namn beroende på vilken väg ett tåg tar genom centrum...


    När Andy och Brian har betat av de norra delarna av nätet och Andy fått tillbaka sin nyckelknippa gömd i Cockfosters på Piccadilly Line (som den barska stationsföreståndaren redan har upphittat) åker de två bland annat med Londons kortaste tunnelbanelinje, Waterloo & City Line. Det är inte riktigt klart i boken varför - enligt villkoren för vadet behöver Andy endast passera alla stationer, inte åka på alla banavsnitt. Waterloo & City Line går endast mellan Bank och Waterloo utan mellanstationer, och dessa stationer betjänas också av massor med andra linjer.
    I gångtunneln på stationen Bank ser man bland annat kvarlevorna av borrskölden som användes för att gräva tunneln. Det var en ring med samma storlek som tunneln och som skyddade byggarbetarna från tunnelras. Genom öppningar framtill grävdes leran som ligger under mycket av London ut, och bakom skölden monterades gjutjärnselementen som bildade det permanenta tunnelröret. Metoden användes redan 1825-1843 för att bygga Thamse Tunnel, som först var gångtunnel och senare byggdes om för East London Railway. 1890 stod den första "riktiga" tunnelbanan i en borrad tunnel djupt under ytan klar, som gav Londons tunnelbana smeknamnet "Tube". De äldre linjerna som öppnades från 1863 framåt, inledningsvis ångdrivna, byggdes från gatunivå med "Cut and Cover"-metoden, som var tekniskt enkel men gav stora trafikstörningar med upprivna gator under månader.

    Victoria Line och Waterloo & City Line är de enda linjerna som går i hela sin längd under jord - men det är bara den sistnämnda där t o m depån är under jord. Den syns bra från perrongerna i Waterloo.

    Det finns ingen som helst spårförbindelse till någon annan tunnelbana eller järnväg. Det enda sättet att frakta fordon mellan depån och omvärlden är att låsa upp gallret över schaktet som går från gatan Spur Road ner till depån och lyfta upp eller ner en vagn i taget med en stor mobilkran. Den fast monterade kranen lär gissningsvis räcka för att lyfta en boggi, men inte för en hel vagn.

    Under större delen av sin långa historia - den öppnades redan 1898 som andra "Tube"-linje – var det British Rail och dess föregångare som var operatör för linjen, eftersom dess huvudsakliga uppgift var att transportera pendlare mellan tågen med slutstation Waterloo och stationen Bank i Londons finanscentrum City of London. Det märks också på att linjen bara går måndag till lördag, på söndagar är det rätt lugnt i City. Först 1994 kom linjen till London Underground. Om man vill åka på alla bansträckningar av Londons tunnelbana går det alltså inte på söndagar. Så Waterloo & City Line är på flera sätt en "udda fågel" i systemet.

    Fortsättning följer!

    Till

    Senast redigerat av Till den 2018-08-25 klockan 13:37:08.

  2. #2
    1. Klass
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    3 742

    Sv: Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

    Helt enkelt fascinerande berättelse!

    /TKO


  3. #3

    Sv: Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

    Det här är väl den direkta motsatsen till förra årets resa, Till!
    Men jag kommer säkert att följa med.

    Även U 55 i Berlin är en isolerad bana, där finns en öppning vid stadens så kallade centralstation. Men det är ja bara en tillfällig lösning fram till U 5 kan ta över när bandelen Unter den Linden är klart.

    Mvh Sören


  4. #4
    Passagerare
    Medlem
    nov 2017
    Inlägg
    2 154

    Sv: Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

    Intressant, tunnelbanan i London är ju synnerligen tackam ur ett "nördperspektiv".
    Det har hänt att jag någon gång förstört en nattsömn när jag började titta lite och sedan började gräva allt djupare i nätets katakomber bland nedlagda tunnelbanestationer t ex.

    Det verkliga rekordet för närvarande är långt under ett dygn, ca 15 timmar och 45 minuter:
    http://www.guinnessworldrecords.com/...round-stations

    En av utmaningarna i ett så stort system blir ju den minst sagt påtagliga risken för att det blir inställt, förseningar och spruckna anslutningar när man försöker sig på något dylikt.


  5. #5
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    284

    Sv: Interrail 2018 - Del 1, Tube-tokresa i London

    Citat Ursprungligen postat av Till Visa inlägg
    Under större delen av sin långa historia - den öppnades redan 1898 som andra "Tube"-linje – var det British Rail och dess föregångare som var operatör för linjen, eftersom dess huvudsakliga uppgift var att transportera pendlare mellan tågen med slutstation Waterloo och stationen Bank i Londons finanscentrum City of London. Det märks också på att linjen bara går måndag till lördag, på söndagar är det rätt lugnt i City. Först 1994 kom linjen till London Underground. Om man vill åka på alla bansträckningar av Londons tunnelbana går det alltså inte på söndagar. Så Waterloo & City Line är på flera sätt en "udda fågel" i systemet.
    Grenen (District line) till Kensington (Olympia) har väldigt få avgångar på veckodagar, så i praktiken är det kanske enbart på lördagar man kan lyckas.


Taggar för det här ämnet

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •