
Ursprungligen postat av
Bengt Larsson
Det sägs vara vanligt vid större investeringar i glesbygd med konkurs och återstart med ny ägare. Varannan skidort verkar ha haft en sådan historia. När det gäller skidorter och turistanläggningar måste man bygga upp kännedom hos gästerna, vilket kan ta mer tid än man tror.
För en gruva är det lättare att förutsäga försäljningen. I princip i alla fall.
Priserna på järnmalm gick upp för att beslutade och påbörjade byggen i Kina med flera fortsattes trots stålbrist. Sedan gick de ner eftersom beslut om nya byggen hade mer tvekan pga höga priser, och för att flera nya gruvor (t.ex. Kaunisvaara) hade öppnats med tanke på höga priser.
Det finns en eftersläpning på något eller några år från beslut om kundbehov (t.ex. järnvägsbygge) eller gruvproduktion till de faktiskt äger rum, vilket skapar instabilitet i priserna.