I 30 år har jag årligen åkt en gång Stockholm -Örnsköldsvik. I början var det direkt sovvagn och jag kunde stiga ab i Själevad dit jag skulle. Kunde även gå på där efter att ha vridit "plåtstinsen". Ack ja. Nostalgi. Det där var ju alldeles för bra och togs bort. Det blev tågtaxi somfungerade ibland. Man väntade på botniabanan som dröjde. När den väl kom fick man ändå åka via Mellansel. Tåget kom då in på spår 12. (Det finns bara två spår!) Tåget var för långt och de tre första vagnarna hamnade utanför plattformen. Det gällde ju att komma fri för växeln mot Umeå. Jag uppmanades av konduktören att gå tre vagnar bakåt för att komma på plattformen.
Dagens dilemma. Att boka biljett gick inte alls då man inte hade koll på avstängningarna. Har nu lyckats få biljetter. Tåget brukar gå vid 22 tiden men skulle nu plötsligt gå 18.30. Frågan är: Vad är det som gör att resan plötsligt tar fyra tiimar längre tid. Större sejour genom Norrlands inland. Långa stilleståndstider eller vad. Denna undran vänder sig till postvagnsskribenterna som förmodlige har det rätta svaret.
Besa