2017-06-06, dag 91
Land i sikte! 8 dygn efter avfärden från Miami passerade vi den största och östligast belägna ön av Azorerna, São Miguel med ögruppens huvudstad Ponta Delgada. Den nordvästra och centrala delen av ögruppen hade vi passerad utom synhåll. Azorerna är ett slags yttre utpost av Europa - de ligger på gränsen mellan de eurasiska och nordamerikanska kontinentalplattorna som rör sig isär med ungefär 2,5 centimeter per år. I sprickan stiger det upp magma som har medfört stor vulkanisk aktivitet och bildad många av öarna i Atlanten, bland dessa Island, Azorerna, St. Helena, Tristan da Cunha med flera.
Det är långt kvar till det europeiska fastlandet, som minst 1369 km mellan östra spetsen av São Miguel och Portugals fastland. Ögruppen har ett fuktigt klimat och ligger därför ofta i dimma.
Navigationssystemet visar bland annat uppgifter om fartygets kurs, hastighet, vägpunkter, vinden (till vänster), sjökartan och alla fartyg inom räckhåll som sänder data om sig med AIS (till höger).
2017-06-10, dag 95
Det var ytterligare 3 dagar på öppet hav innan vi började närma oss Gibraltarsundet, och Nordafrikas kust dök upp till söder.
Egentligen var ankomsten i den spanska hamnen Algeciras väster om Gibraltar planerad mitt i natten. Men vi hade tur - tack vare att hamnarbetarna maskade i Algeciras var det en lång kö av fartyg som väntade på att komma in i hamnen, så det blev ankomst på tidig eftermiddag istället.
Tyvärr var det rätt disigt, så utsikten över Gibraltarklippan på motsatta sida bukten var inte så bra. Vad bukten heter beror på vem man frågar, på spanska kallas den Algecirasbukten, på engelska Gibraltarbukten.
Då var det dags för Bruce (högskoleprofessorn från Virginia) och mig att ta farväl av kaptenen Lin Boyu och hans besättning. Lucie fortsatte resan på fartyget till Italien, men gick också i land med oss för några timmar.
Helst hade jag velat cykla runt bukten till Gibraltar och ta bilder av fartyget från klippan, men det var redan för sent på dagen att hinna med det. Så jag åkte till Gibraltar på en senare resa i december och fick några bilder av Algeciras tvärs över bukten. Men kajplatsen där CMA CGM Florida hade legat den 10 juni gapade tomt.
Från norra änden av bukten ser man Gibraltar till vänster och Algeciras till höger.
2017-06-11, dag 96
Efter en övernattning i Algeciras åkte Bruce och jag vidare via Madrid till Barcelona. Algeciras är slutstationen av en enkelspårig, krokig dieselbana. Den är bredspårig (1668 mm) som alla konventionella huvudlinjer i Spanien.
Tåget var ett lokdraget talgotåg med de typiska korta vagnarna med löshjul, som går att ändra spårbredd på.
I Antequera Santa Ana ansluter den bredspårige banan till den normalspåriga höghastighetsbanan Málaga - Madrid. Vårt tåg passerade genom spårbytesanläggningen, där spårbredden ändrades till normalspår under långsam färd. Dieselloket byttes mot ett normalspårigt ellok, och så kunde tåget fortsätta på höghastighetsbanan till Madrid efter bara några minuter.
Vid den andra resan i slutet av december åkte jag däremot ett regionaltåg som endast gick på bredspår, så då fick jag byta till ett höghastighetståg från Málaga i Antequera Santa Ana. Eftersom jag då passerade utanför spårbyteshallen kunde jag ta en halvtaskig bild av den under färden och en något bättre bild från perrongen.
2017-06-12, dag 97
Efter en övernattning i Barcelona fortsatte Bruce och jag med TGV-tåget till Lyon, fast Bruce klev av i Montpellier och återförenades med sin fru. Hon hade ju fuskat och åkt i förväg med flygplan...
Jag däremot fortsatte via Lyon till Paris, där jag hade 54 minuter att byta från Gare de Lyon till Gare du Nord. Så hann jag ända till Hannover samma dag! Mellan Gütersloh och Bielefeld passerade longituden 8° 26’ 39’’ öst, vilket var den västligaste longituden jag hade passerad på utresan - så världsomrundningen var avklarad! 196 av jordens 360 längdgrader har jag passerad med tåg.
2017-06-13, dag 98
På vägen norrut hann jag med ytterligare en träff med min mamma som var på semester nära Oldenburg (Holstein). Annars var det bara transport snabbaste vägen till Köpenhamn och vidare till Malmö för att hinna med nattåget till Stockholm.
2017-06-14, dag 99
Resan slutade lika oglamoröst som den hade startad, med en grå dubbeldäckare Stockholm - Västerås... Och vem var den första som jag träffade på perrongen? Samma kollega som jag hade träffad vid bytet i Stockholm 99 dagar innan...
Jag gick genast till jobbet och rapporterade till min chef att jag hade avklarat genrepet, att en av läxorna från genrepet var att drygt tre månader var alldeles för kort tid, och att jag var på hugget att göra om det på sex månader. Han var dock inte riktigt med på banan...
_________________________________________
Del 33, över Atlanten
Del 32, svarta lok och vita spårvagnar
Del 31, en lite annorlunda familjeträff i Boston
Del 30, stora sjöar och blixtbesök hos grannen i norr
Del 29, med tåg och cykel över Klippiga bergen
Del 28, udda färdmedel på branta backar
Del 27, mycket diesel och containrar i 2 våningar
Del 26, korsa Stilla havet genom fusk (Flygresan Tokyo - Los Angeles, se där för länkar till inläggen 19 till 25)
Del 18, nu blir det paketresa! (Kina/Nordkorea, se där för länkar till inlägg 10 till 17)
Del 9, snart ny spårbredd igen! (Kina/Vietnam, se där för länkar till inlägg 1 till 8)