Nu har det hänt igen, den här gången var det nedriven kontaktledning i Upplands Väsby. Men varför rivs de ner för? I det här vackra vädret har de ju knappast blåst ner!
Nu har det hänt igen, den här gången var det nedriven kontaktledning i Upplands Väsby. Men varför rivs de ner för? I det här vackra vädret har de ju knappast blåst ner!
Verkar lite oklart. Finns lite olika versioner. 845 antingen rev själv eller körde in i en redan liggande tråd. Blev lite mer rörigt än vanligt på grund av att det tydligen blev brasa i banvallen. Men för att besvara din fråga så finns det två möjliga svar. Fel i kontaktledningsanläggningen eller defekt strömavtagare. Det händer även att SMS-tåg olyckligt parkerar med bakre lok i stoppförbudszon.Ursprungligen postat av Per No
Denna zon innehåller en stolplängd med dubbla kontaktledningar med en tranformator mellan sig. Då trådarna oftast har en spänningsskillnad orsakar strlmavtagaren kortslutning varpå tråden bränns av och trillar ner. Detta sker dock inte så länge fordonet är i rörelse vid passage.
Senast redigerat av Ohlzzon den 2018-05-16 klockan 18:26:15.
Det har jag undrat över också. Ibland framförs hypotesen att anläggningen är sliten men på vilket sätt? Det enda som torde vara utsatt för slitage är själva körtråden men hur är det med den saken? Sker det något preventivt underhåll eller kör man tills det rasar? Fö borde det vara lätt att byta bara körtråden, men när man byter kontaktledning gör man det totalt verkar det som. Från stolpgrunden och uppåt. Dyrt och tidsödande.
Oftast är den bakomliggande orsaken felaktiga strömavtagare. Om det finns något litet jack i strömavtagaren kommer varenda utliggare att utsättas för en liten sidoriktad kraft. Varje passage är ofarlig, men med tiden blir det som droppen som urholkar stenen. Jacket i strömavtagaren kan i sin tur bero på felaktig kontaktledning på en annan plats.
Att man byter hela kontaktledningsanläggningen beror på att den är 5-6 decennier gammal och därmed för länge sedan uppnått sin ekonomiska livslängd. Stolpar och fundament är dimensionerat för äldre kontaktledningssystem avsedda för högst 100 km/h. Möjligen skulle man kunna återanvända utliggare som i många fall är utbytta under 1990-talet.
Jag är övertygad om att mycket skulle kunna gå att använda utan att byta men det är slit och släng som gäller.
Stolparna går definitivt inte att använda. Fundamenten skulle man kanske kunna använda efter ordentlig pågjutning, men det är mycket dyrare att gräva runt ett fundament för att gjuta på än att gräva ny grop, och hur säkrar man fundamentets stabilitet när det är framgrävt? Och så hade man behövt ta fram en lösning för att fästa den nya stolpen i fundamentet. De nya fundamenten är däremot återanvändningsbara på ett annat sätt eftersom stolparna inte är fastgjutna. Att återanvända befintlig kontakttråd är som att be om nya fel. Bärtråden skulle möjligen kunna plockas ned och återanvändas på annan plats, annars skulle det bli ett tufft jobb för beräkna byggnationen.
Slutsats: Visst går det att återanvända, men hur ska man finansiera merkostnaden för detta?
Knappast... Där går ju de oftast väl korta stolparna till järnskrot lixom all koppartråd även den blir kopparskrot.
Man byter ju hela anläggning också för att man vill ha en anläggning där allt är dimensionerat för högre hastighet och för större strömar.
Tyvärr blir de nog lite svårt för oss outbildad att förstå oss på tänket i högspänningskraftförsörjning.
Dock tror jag att de av oss som är elutbildade och kan jobbat med el praktiskt kan förstå detta i vart fall till viss del.
Vad som slits i en kontakledning, är ju främst körtråden, vilken ju byts ut då den är sliten. Men även bärlinor och bärtrådar slits ju under många år skakande och ryckande av tåg och vind. Även viss korotion förekommer ju, även om många delar är i koppar, mässing och rostfritt.
Har man sett bilder på Gudruns verkningar tror jag man förstår att stolparna med tiden blivit underdimensionerande. Med korrekt dimensionering går tråden av före stolpen, under Gudrun höll tråden i de flesta fall men många stolpar blev vridna, knäckta eller böjda.
Gudrun var uppe i orkannivå, då spelar det ingen roll hur rostiga stolparna är. Även antenner och fräscha lyktstolpar knäcktes av Gudrun.
Det jag menade var att stolparna vreds, knäcktes och böjdes eftersom tråden fått träd på sig. Möjligen hade en eller annan stolpe kunnat blåsa av även utan tråd, men betänk att de är kraftigare än både antenner och lyktstolpar av samma höjd.
Senast redigerat av Göran Kannerby den 2018-05-16 klockan 20:03:04.
[QUOTE=Göran Kannerby;14348]Oftast är den bakomliggande orsaken felaktiga strömavtagare.
Jag skulle gärna vilja se belägg för ditt påstående. Min erfarenhet är att det oftast är fel på kontaktledningen, såsom bärtrådar som lossnat, överkopplingslinor som släppt mm. Sedan kan ju naturligtvis dessa skador i sin tur orsaka skador på strömavtagaren som skadar kontaktledningen.
Jag kanske var lite väl summarisk, men precis som du förtydligar är det ett samspel, där brister i kontaktledningen påverkar strömavtagarna som påverkar kontaktledningen. Precis som med hönan och ägget är det så att det inte kategoriskt går att hävda att endera alltid var först.
I värmen de senaste veckorna har det förekommit att vikten som håller kontaktledningen spänd har hamnat i marken p.g.a. värmeutvidgningen. Då slackar kontaktledningen och nästa tåg river ned den.
Vet dock inte om det var orsaken i det här fallet.
Tänkbart. Men då måste vikterna justeras enligt uppställda toleranser. Sånt borde upptäckas vid preventivt underhåll.
Kanske ett argument för ett samlat ansvar för järnvägssystemet?
Men finns det någon "felorsaksstatistik" när det gäller kontaktledningshaverier?
Och om det bevisligen är en felaktig strömavtagare som orsakat haveriet, utkrävs då något (kostnads)ansvar av järnvägsföretaget?
(Eftersom vi är i Sverige så torde svaret vara "nej" på de sista två frågorna!)
undrar
Thomas K Ohlsson
(nästan tillbaka i gammal fin form!)
Problemet är att det ofta är närmast omöjligt att kartlägga det exakta orsakssambandet, därav avsaknad av statistik om detta och inga skadestånd.
Nu tänkte jag nästan börja ett inlägg med "Men i Storbritanien…" - men jag hejdade mej!
Men även i de fall orsakssambanden är lätta att identifiera så är visst det där att utkräva ansvar och skadestånd främmande för svensk järnvägskultur. Det behöver inte vara fel - jag bara noterar detta.
/TKO
"Går till skrot".
Betyder återanvända! Stålet smälts ner, föroreningar skummas av så gott det går, nytt stål gjuts och valsas ut, bland annat till nya stolpar i den dimension som idag efterfrågas.
Samma med kopparn - den högrena "elektrokopparn" smälts om och görs till nya linor, något som är MYCKET mindre energikrävande än att utvinna ny koppar från malm.
Så helt illa är det faktiskt inte med utbyten när man hanterar demonteringen korrekt, håller isär materialen väl etc (koppar i stålsmältan är ett stort problem!)
Senast redigerat av GÅ_Fid den 2018-05-21 klockan 06:11:05. Anledning: Stavning
Behörigheter för att posta
Svara med citat