Inlandsbanan avbryter samarbetet med Macquarie och vill nu istället långa pengar av Europeiska investeringsbanken. Men det ställer krav på att staten också går in med pengar.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ja...ll-upprustning
Inlandsbanan avbryter samarbetet med Macquarie och vill nu istället långa pengar av Europeiska investeringsbanken. Men det ställer krav på att staten också går in med pengar.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ja...ll-upprustning
Senast redigerat av Lars B Johansson den 2018-05-04 klockan 14:51:04. Anledning: Stavfel
Investeringar på mellan 7 och 10 miljarder som nämns i artikeln; jag kanske är visionslös men redan från dag ett har jag betvivlat att det skulle gå att räkna hem den sortens satsningar. Och vilken storleksordning skulle statens förpliktelser ligga på? det framgår inte, men betalningsviljan riskerar att inte vara gigantiskt oavsett vem som blir finansminister i höst. (Innan valet kommer garanterat inget att hända.)
Jag tror att en mindre ambitiös upprustningsnivå kan vara realistiskt, men att som det sades i princip skapa en bana med stambanestandard, makadamballast och helsvetsad räls, det ser jag som verklighetsfrämmande, och det verkar ju onekligen som att verkligheten i a f delvis kommit ikapp detta projekt.
Kanske en mer realistisk ambitionsnivå hade varit en bättre väg att gå redan från början?
Instämmer.
Det står en konstig sak i artikeln: Men för att investeringarna på mellan 7 och 10 miljarder ska gå att genomföra krävs att ägaren, staten motfinansierar.
Jag trodde (och det styrks av Wikipedia) att Inlandsbanan AB, som äger själva banan, ägs av kommunerna (och inte staten) och att trafiken bedrivs av dess dotterbolag.
Så, varför omnämns staten som ägare?
En annan sak:
Det har skrivits i samband med någon resa i år på Inlandsbanan att det var planerat att stänga delar nästa år.
Kan man anta att dessa planer nu lagts på is, eftersom det säkert, som Mattias skriver, inte blir några snabba beslut?
En ny undran:
På Wikipedia (svenska) (längst ned) står att det planeras för ERTMS på Inlandsbanan, medan jag tycker mig ha hört att man skulle ordna någon form av fjärrstyrning på vissa stationer, och att de skulle inte styras från en central, utan från någon av de stationer som skulle förbli bemannade. Det skulle kanske då vara någon form av tåganmälan med distanstågklarerare.
Har jag eller Wikipedia fattat rätt? Eller är inget bestämt om vad det blir
Senast redigerat av Ulf Broman den 2018-05-04 klockan 15:21:36. Anledning: Tillägg om fjärrstyrning
Jag tror att detta är kärnan i hela saken; ända från det att jag hörde om detta första gången så har jag tänkt att "den som lever får se" och eftersom ingen har presenterat någon riktigt utförlig plan på vad som egentligen ska hända, så har jag tolkat det som att det nog inte finns någon sådan detaljerad plan, och nu lär det väl vara ännu mindre sannolikhet för att en sådan plan ska finnas.
Senast redigerat av Mattias Jansson den 2018-05-04 klockan 15:27:29.
Jag svarar utan att först gå på faktakollrunda, men den formella ägaren till banan är nog ändå staten, medan nyttjaren/förvaltaren är Inlandsbanan.
Har jag fattat rätt så äger Jernhusen all mark som Trafikverkets spår ligger på.
Det borde vara samma med Inlandsbanan. IBAB torde ha ett slags arrendeavtal, kanske med Trafikverket, som i sin tur disponerar denna landyta genom något annat slags avtal gissningsvis med Jernhusen.
Men om artikeln har fattat saken helt rätt med att just staten ska motfinansiera är ju inte säkert för det. Man kan iofs undra vem som annars skulle kunna göra det. Kanske IBABs ägare anser att staten borde motfinansiera?
Just det. Staten äger spåranläggningen. Kommuner längs banan äger bolaget Inlandsbanan AB, som förvaltar banan.
Det är Trafikverket.
Så kan det vara. Men å andra sidan har det hänt förr att staten ägt järnvägar utanför SJ-Banverket-Trafikverket t.ex Flottans Varvs Järnväg i Karlskrona (som länge bara anslöt till privatbanor). I modern tid så äger ju även staten via bolag Arlandabanan och svenska delen ab Öresundsförbindelsen.
Hur intressanta (?) de exakta ägarförhållandena för Inlandsbanan än må vara så känns det litet som ett sidospår i den här frågan, men jag kan ju fråga om det finns någon utöver mig och Ulf Broman som faktiskt har konkreta funderingar kring hela den här saken, oaktat spetsfundigheter om banförvaltning och olika mer eller mindre sinnrika ägarkonstruktioner?
(På ett annat forum jag följer ibland kan det i samband med ett musikklipp bli långa diskussioner inte om musiken, utan om vilket märke det är på en mikrofon, och sedan 25+ inlägg om vilka mikrofoner som är bäst. Eller om det begåtts ett brott så handlar det inte om brottet utan 50+ inlägg om vilken stadsdel som är den mest brottsdrabbade i den aktuella staden. Så PV kanske i själva verket är ett väldigt typiskt internetoforum...)
OK.
Så summeringen är:
Staten äger själva bananläggningen på Inlandsbanan (oklart vem som står för ägandet, men det är nog som Mattias tror ganska ointressant).
Därför är det inte fel om EIB tycker att ägaren bidrar med pengar, enligt deras normala regler. Och alltså har inte SVT skrivit något felaktigt.
Men, Inlandsbanan är då ett specialfall (som mycket annat med svensk järnvägstrafik gentemot resten av Europa) genom att staten inte förvaltar banan eller bedriver någon som helst trafik på banan.
Så, i grund och botten tycker jag att EIB borde säga att någon (i Sverige) borde bidra med egna medel om EIB skall ställa upp. Exakt vem som bidrar borde inte vara intressant, så länge det är någon enhet i Sverige som är intresserad av trafiken på Inlandsbanan.
Dvs Staten skulle kunna säga till Inlandsbanan AB (eller dess ägare) att den finansieringen får de ordna själva. Eller så säger Staten att detta är en bra infrastrukturinvestering och bidrar (men med tanke på diskussionen om höghastighetsbanor känns inte det alternativet så aktuellt).
Man kan dra flera typer av paralleller, exempelvis till kommuner som hyr ut industrifastigheter, där bolaget som är hyresgäst tycker att det är självklart att kommunen är med och finansierar investeringar i fastigheten, eller till arrendatorgårdar där det är kutym att ägaren medfinansierar större finansieringar. I båda fall rimligen med tanken att för hyresgästen/arrendatorn blir investeringen värdelös den dag fastigheten frånträds men för ägaren består värdet.
Förvisso. Om man ser från kommunernas perspektiv är det kanske t o m så att det finns anledning att hävda att värdet av investeringen i det läget kan komma att vara större för några av kommunerna än för staten, självklart varierande mellan olika kommuner beroende av var de finns längs banan.
Man kommer att etablera ett par stycken "mini-fjärrar" som fjärrstyr vissa driftplatser. Man kommer inte att bygga linjeblock mellan drfiftplatserna och därmed är det tåganmälan mellan dem. Därför kan man inte ha alla driftplatser under samma FJTKL (vilket nog hade varit fullt görbart sett till arbetsbelastningen), man får självfallet inte "tamma" med sig själv.
Senast redigerat av Bönan den 2018-05-04 klockan 20:36:04.
Iaf nya ställverk på driftplatserna är ibruktagna, fjärrstyrningen är det däremot ännu inte. Fri genomfart gäller.
En amatörs funderingar.
Vad ska man ha Inlandsbanan till i framtiden. Är det en pittoresk liten bana för turisttrafik eller ska Inlandsbanan användas till något mer?
Ja persontrafiken är kanske inte den största brukaren även om en bättre bana skulle kunna ge t.ex Sveg ett rejält lyft.
Då har vi godset. Vad skulle det häftigaste scenariot kunna ge om man fick önska?
Får man drömma då blir det verklighet av en ny djuphavshamn i Trondheimsregionen.
Meråkerbanan elektrifieras. Bron över Helvetet är ju snart klar.
En upprustad inlandsbana skulle då kunna serva delar av södra Sverige med tunga transporter i bägge riktningar till och från isfri hamn i Trondheim.
Norrut är det väl Narvik som är närmsta isfria hamn och söderut är det väl Göteborg (som har sina problem). Att för industrin i mellansverige kunna välja på hamn i Göteborg eller Trondheim borde kännas bra.
Även godstransporter inom Sverige skulle väl gärna vilja ha mer kapacitet i framtiden. Ännu mer timmer och träprodukter på järnväg känns rimligt.
Idag används väl Inlandsbanan för att avlasta de övriga banorna genom ta tomvagnar i retur. Kunden banan hantera större vikter skulle den kunna avlasta stambanorna på tyngre transporter och då ge mer kapacitet till persontrafik.
Om det går att räkna hem?
Beror väl helt på vilken samhällsutveckling detta kan ge och hur lång återbetalningstid man är villig att räkna på.
Har ställt frågan om misslyckade järnvägsprojekt tidigare och som jag förstod det så har nästan alla haft ett bättre utfall än man hade planerat. Hallandsåsen lär väl få en betydligt längre återbetalningstid än man tänkt sig.