
Ursprungligen postat av
Bobo L
Naturligtvis håller vi alla med dig.
Jag raljerade en smula i mitt första inlägg, främst för att det brukar fungera bra för att få igång sömniga postvagnsdiskutörer :) Vad jag egentligen vill säga är att jag undrar om TRV, konsultbranschen, kommuner, SL/Trafikförvaltningen och alla andra har en mognadsgrad för en sådan snabbstart. Finns öht diskussioner om sådana situationer? Finns reservmateriel?
Vi som nått fossilstatus minns när alla statliga verk och myndigheter hade ständigt aktiv beredskapsplanering inkl materalhållning. Gamla SJ (tiden pre-BV) hade extra uppsättningar färdiga brobalkar lagrade ca 5-15 km från många (de flesta?) stålbroar. Syntes från tågen.
I ett eller några centrala lager fanns reservmateriel för att kunna reparera dåtidens signalställverk. Ett antal marginaliserade lokstallar och lokverkstäder behölls i malpåse, och tillfördes extra utrustning, för att kunna ta över lokunderhållet om Hagalund, Sävenäs, Boden, Nässjö etc skulle bombas. Rimbo, av alla, var tex ett sådant. Enköping, Uppsala, Sala också. Nån annan får fortsätta den uppräkningen, om nån annan vill.
Träslipers och rälsmateriel (31, 34, 41 och 43 kg/m, liksom redskap och gubbar, fanns i parti och minut på mängder av platser i landet.
Idag är tekniken helt annorlunda, så de forntida åtgärderna är inte längre varken aktuella eller möjliga. Idag handlar det nog mera om kompetens och mandat.
Om broarna över Höje å söder om Lund en dag skulle sloka lite pga små gröna män och rejält med semtex eller liknande, hur agerar organisationen då? Är det övat, som ren salsövning eller åtminstone över en balja kaffe i fikarummet? De broarna är väl dessutom numera betongbroar vill jag minnas? Spretande armeringsjärn och sprucken betong försvårar ju återställande, svårsvetsat typ, men det ligger kanske nya spann en bit bort?