Kollektivtrafik i San Francisco

[Simon B]

I mars gjorde jag en liten resa till Kalifornien för att besöka San Francisco, men även en liten roadtrip till Los Angeles via Fresno, Bakersfield, Tehachapi och Mojave hanns med. En av de stora attraktionerna var förstås kabelspårvagnsnätet i San Francisco, och här kommer några bilder på det.


En av de första synerna efter incheckning på hotellet. En spårvagn på Powell & Mason Line.




Ett besök på museet kändes obligatoriskt. Här kan man verkligen tala om levande museum, då det är inrymt i vad som fungerar som både depå och maskinrum. Härifrån drivs alla fyra kablar för stadens tre kvarvarande kabelspårvagnslinjer.


Väldigt intressant plats, men jag gissar att om man hade samma jobb som mannen på bilden så hade man kanske tröttnat efter ett tag... :)


Strax utanför museet hade en spårvagn fått problem med sin gripklo, så det blev till att byta ut den. Det gjordes mitt i trafikspåret med resenärer ombord, och gick snabbt och smidigt.


Powell & Hyde Line vid korsningen med Broadway.


Föraren kallas för grip man, och här är han i arbete. Ett riktigt hantverk som kräver en rejäl dos av både muskelstyrka och skicklighet. Det finns ingen el eller pneumatik ombord, bortsett från belysningen som drevs av ett par bilbatterier. Allt som har med broms och gripklon att göra är helt mekaniskt och kräver råstyrka.


Kabelspårvägen är inte den enda museala spårvägen i San Francisco. Linje E och F trafikeras av klassiska PCC-vagnar från olika städer i USA, och går på vissa delsträckor på samma spår som den moderna efterföljaren Muni Metro. Det är lätt att se likheterna med Göteborgs pedalvagnar.


Ett gammalt tågfärjeläge i Fishermans Warf. Jag lyckades aldrig luska ut vad det har fyllt för funktion och vart man färjade vagnarna.


Ännu en kabelspårvagn


Ett Muni Metro-tåg längs Embarcadero. Muni Metro är ett pre-metro-system som fungerar som vanlig tunnelbana med spärrlinje mm genom centrala stan, men i större delen av nätet är vanlig spårväg i gatuspår eller på egen banvall. Alla vagnar har höggolv, men alla hållplatser har inte höga plattformar. Därför går det att fälla ned golvet närmast dörrarna, så att det bildar en trappa. Rätt cool lösning!


En manövervagn på väg mot San Francisco i San Bruno på Caltrain, ett pendeltågsnät som sträcker sig från San Francisco 4th & King St genom Silicon Valley via Palo Alto och San José ned till Gilroy.


Ett lok på väg söderut på samma station.


Muni Metro på linje N Judah, mot Ocean Beach

[Jan L]

Intressanta bilder! Tack för att du delar med dig från din resa!

[Åke K]

Fin blandning, tack för den.

[Ulf Broman]

Ett gammalt tågfärjeläge i Fishermans Warf. Jag lyckades aldrig luska ut vad det har fyllt för funktion och vart man färjade vagnarna.

Trevligt reportage. Angående tågfärja så hade jag med en bild och en länk i mitt reportage i gamla Postvagnen tidigare i år.

[Simon B]

Intressant, och vackra bilder, Ulf!
Här är förresten hela albumet med bilder på annat än enbart spårtrafik. Det var trots allt bara en liten del i resan.
https://flickr.com/photos/34252657@N...57666904427558
På Instagram finns ännu mer. https://www.instagram.com/simonbertilsson/

[Mattias Jansson]

Ett gammalt tågfärjeläge i Fishermans Warf. Jag lyckades aldrig luska ut vad det har fyllt för funktion och vart man färjade vagnarna.


Det gick en gång i tiden en mängd olika färjeförbindelser över San Francisco Bay, dels till Oakland och Richmond på östsidan, dels till flera punkter på nordsidan. När det gäller persontrafik upphörde de allra flesta successivt fram tills att Golden Gatebron mot norr, och bron San Francisco-Oakland öppnade under andra halvan av 1930-talet. (Den allra sista järnvägsanknutna personförbindelsen - dock utan överfärjning av vagnar - upphörde så sent som 1958.)

Men det är sannolikt att godstrafik fortsatte längre, för till två ställen på norra sidan av bukten, Tiburon och Sausalito, fanns järnvägslinjerna kvar till 1967 respektive ca1970. (Det finns järnvägsdrift kvar på nordsidan, men den går numera enbart via landförbindelse längre österut.) Och i Oakland på östsidan finns alltjämt stora hamnanläggningar med järnvägsanslutning (fast de nog knappast betjänar lokal godstrafik i någon större utsträckning idag).

Med tanke på att storstäder som San Francisco en gång i tiden hade industrier ganska centralt så kan godsvagnstransporter mycket väl ha fortgått in på 1960-talet eller rentav senare än så; i och med gentrifieringen av många stadskärnor de senaste 3-4 decennierna är det lätt att glömma bort att det länge fanns fabriker som behövde tung transportkapacitet mitt i stan.

Så Tiburon eller Sausalito på norra sidan av bukten, eller Oakland på östra sidan är mina tips, fast jag förstås inte vet säkert gällande just det här färjeläget.

[Ville]

Ett gammalt tågfärjeläge i Fishermans Warf. Jag lyckades aldrig luska ut vad det har fyllt för funktion och vart man färjade vagnarna.


Det gick en gång i tiden en mängd olika färjeförbindelser över San Francisco Bay, dels till Oakland och Richmond på östsidan, dels till flera punkter på nordsidan. När det gäller persontrafik upphörde de allra flesta successivt fram tills att Golden Gatebron mot norr, och bron San Francisco-Oakland öppnade under andra halvan av 1930-talet. (Den allra sista järnvägsanknutna personförbindelsen - dock utan överfärjning av vagnar - upphörde så sent som 1958.)

Men det är sannolikt att godstrafik fortsatte längre, för till två ställen på norra sidan av bukten, Tiburon och Sausalito, fanns järnvägslinjerna kvar till 1967 respektive ca1970. (Det finns järnvägsdrift kvar på nordsidan, men den går numera enbart via landförbindelse längre österut.) Och i Oakland på östsidan finns alltjämt stora hamnanläggningar med järnvägsanslutning (fast de nog knappast betjänar lokal godstrafik i någon större utsträckning idag).

Med tanke på att storstäder som San Francisco en gång i tiden hade industrier ganska centralt så kan godsvagnstransporter mycket väl ha fortgått in på 1960-talet eller rentav senare än så; i och med gentrifieringen av många stadskärnor de senaste 3-4 decennierna är det lätt att glömma bort att det länge fanns fabriker som behövde tung transportkapacitet mitt i stan.

Så Tiburon eller Sausalito på norra sidan av bukten, eller Oakland på östra sidan är mina tips, fast jag förstås inte vet säkert gällande just det här färjeläget.

Hamnade på ett föredrag om San Francisco Belt Railroad History.
https://youtu.be/F6-3MlP9n3g?t=55m14s
Mycket riktigt forslades godsvagnar över till Tiburon på pråmar.

Där nämns också att området först 1913 fick förbindelse med järnväg söderut.
https://youtu.be/F6-3MlP9n3g?t=7m21s

[MM]

Trevligt reportage!

Lösningen med trappor i vagnarna som fälls in/ut beroende på om plattformen har lågt eller högt golv finns även i en del tyska spårvagnar, bland annat de som lär kallas TW6000. En del av dessa har sålts till Budapest där de går på linje 3 och 69 (eller liknande), fast där är alla plattformar låga.

Problemet är ju att det går inte riktigt att få detta att fungera för rörelsehindrade så långsiktigt är det ju bättre att höja plattformarna överallt.

[Simon B]

Trevligt reportage!

Lösningen med trappor i vagnarna som fälls in/ut beroende på om plattformen har lågt eller högt golv finns även i en del tyska spårvagnar, bland annat de som lär kallas TW6000. En del av dessa har sålts till Budapest där de går på linje 3 och 69 (eller liknande), fast där är alla plattformar låga.

Problemet är ju att det går inte riktigt att få detta att fungera för rörelsehindrade så långsiktigt är det ju bättre att höja plattformarna överallt.

Nej, det är ju nackdelen. Dock verkade de ha löst det på flera hållplatser med en särskild fast ramp för rörelsehindrade, liknande en väldigt kort plattform. Dock verkade den kräva en del manuell handpåläggning, och det är inte säkert att den fanns på alla hållplatser.
En annan nackdel var hur segt det gick. Det här med kollektivtrafikprioritering i trafikljusen verkar inte vara något som man har uppfunnit i USA än. Ännu värre var det med Metron i Los Angeles, där det tog en timme att åka ut från downtown till Long Beach. Väldigt mycket av den tiden gick åt att vänta vid trafikljusen.

[Mattias Jansson]

Trevligt reportage!

Lösningen med trappor i vagnarna som fälls in/ut beroende på om plattformen har lågt eller högt golv finns även i en del tyska spårvagnar, bland annat de som lär kallas TW6000. En del av dessa har sålts till Budapest där de går på linje 3 och 69 (eller liknande), fast där är alla plattformar låga.

Problemet är ju att det går inte riktigt att få detta att fungera för rörelsehindrade så långsiktigt är det ju bättre att höja plattformarna överallt.

Jag vet inte om de har det så just där (har aldrig varit i just SF) men på flera ställen jag rest i USA så finns det en pytteliten avsats med ramp där man kan ta in folk i rullstol. Någon gång i början stod jag på den vanliga låga perrongdelen när spårvagnen kom varpå en ombordare hojtade till mig "ska du med?", "ja" svarade jag och då sa de: "du ska vara där uppe!". Nybörjarmisstag, men när man fattat galoppen är det ett okej alternativ. Hel hög plattform är kanske bättre, men det är väl en kostnadsfråga, samt att det finns ställen där det inte är alls enkelt att bygga in en sådan heller.

[Ulf Broman]

Intressant, och vackra bilder, Ulf!
Här är förresten hela albumet med bilder på annat än enbart spårtrafik. Det var trots allt bara en liten del i resan.
https://flickr.com/photos/34252657@N...57666904427558

Tack själv!
Fina bilder. Jag noterar att din bild nummer 2 på flickr visar hotellet jag bodde på, Nob Hill Inn. Det är väl inte så att vi hamnade på samma hotell?

[Simon B]

Tack själv!
Fina bilder. Jag noterar att din bild nummer 2 på flickr visar hotellet jag bodde på, Nob Hill Inn. Det är väl inte så att vi hamnade på samma hotell?

Se där!
Hur var det? Själv bodde jag på The Herbert Hotel på Powell St, bara ett par stenkast från Market St. Perfekt läge, om än inte det roligaste hotellet jag har bott på.

[Johan Wahlstedt]

Jag vet inte om de har det så just där (har aldrig varit i just SF) men på flera ställen jag rest i USA så finns det en pytteliten avsats med ramp där man kan ta in folk i rullstol. Någon gång i början stod jag på den vanliga låga perrongdelen när spårvagnen kom varpå en ombordare hojtade till mig "ska du med?", "ja" svarade jag och då sa de: "du ska vara där uppe!". Nybörjarmisstag, men när man fattat galoppen är det ett okej alternativ. Hel hög plattform är kanske bättre, men det är väl en kostnadsfråga, samt att det finns ställen där det inte är alls enkelt att bygga in en sådan heller.

SF har sånna små högplattformar, som ibland kan ligga på andra sidan en gatukorsning än den normala hållplatsen. De små högplattformarna finns dock inte överallt och i ytterändarna (längs de gammla "streetcar" linjerna) är det långt emellan dem. En halvmessyr som så ofta i USA:s kollektivtrafik..

[Ulf Broman]

Se där!
Hur var det? Själv bodde jag på The Herbert Hotel på Powell St, bara ett par stenkast från Market St. Perfekt läge, om än inte det roligaste hotellet jag har bott på.

Mycket var bra, bra läge, vackert hus, trevlig inredning, lite gammaldags, vänlig reception. De bjöd på té och sherry på eftermiddagen, men det passade aldrig oss.
Frukostrummet var i källaren och lite småtråkigt, och man fick köpa till några former av bröd och annat.

Vi var i närheten av ditt hotell, vi gick på Eno Winebar på Geary St (vid korsningen med Powell), och Sears Fine food på Powell street, det var ju gångavstånd dit från vårt hotell.

[Simon B]

Mycket var bra, bra läge, vackert hus, trevlig inredning, lite gammaldags, vänlig reception. De bjöd på té och sherry på eftermiddagen, men det passade aldrig oss.
Frukostrummet var i källaren och lite småtråkigt, och man fick köpa till några former av bröd och annat.

Vi var i närheten av ditt hotell, vi gick på Eno Winebar på Geary St (vid korsningen med Powell), och Sears Fine food på Powell street, det var ju gångavstånd dit från vårt hotell.

Härligt!
Mitt kändes lite tråkigt, det var som att man hade köpt lite blandade möbler och bara slängt in på rummet. Frulle saknades i själva hotellet. Men det var åtminstone fräscht och städat, och man fick istället rabatt på frukost på Bartlett Hall som låg runt hörnet.