Järnvägsföremål, lokskyltar, nyckel
https://www.svtplay.se/video/1759064...use?start=auto
SVT Play; tid 19.30, 48.50
Järnvägsföremål, lokskyltar, nyckel
https://www.svtplay.se/video/1759064...use?start=auto
SVT Play; tid 19.30, 48.50
Intressant med Derby Roundhouse! Hur vanligt har det varit internationellt att man byggt lokstallar (för reparationer) där man haft vändskivan placerad i centrum av lokstallet (the roundhouse) och uppställningsspåren riktade utåt som ekrarna i ett hjul?Ursprungligen postat av Humbla
Jag kan förstå att man i ett reparationslokstall som Derby Roundhouse har den här konstruktionen helt under ett gemensamt tak av rent praktiska skäl. Men finns det någon liknande järnvägsbyggnad här i Sverige?
Jag vet förstås att man t.ex. i Hagalund har en lösning med ett motoriserat skjutbord som gör att loken kan skjutas i sidled till rätt spår i verkstaden. Men finns det något stall här hemma som likt det i Derby kunde fördela loken från en central vändskiva inomhus? 😊
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
Ett av få svenska exempel är Riksgränsen där det byggdes en lokstation 1902 som av klimatskäl var helt inbyggd så att även vändskivan var under tak. Lokstationen slopades vid elektrifieringen 1915 och revs 1927 varvid man skickade i väg vändskivan så långt man kunde vilket var till Trelleborg där den förlängdes och återanvändes. Men något tak blev det inte i Trelleborg. Allt enligt Malte Ljunggren:Sveriges lokstationer.
Senast redigerat av Lennart Petersen den 2018-04-10 klockan 22:03:08.
Tack för svaret! Men visst var lokstallet i Riksgränsen inte ett fullständigt rundstall likt det reparations-och tillverkningslokstall som Derby Rondhouse? Dvs. att det var ett mer halvcirkelformat stall men med vändskivan också den under tak. Jag har fått för mig att det var så med ledning av de bilder som publicerats tidigare här i Postvagnen. Så huru härmed? Fler bilder av Riksgränsstallet i dess krafts dagar önskas därför.
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
Riksgränsen var ungefär en halvcirkel med 10 spår, men allt inklusive vändskiva var under tak och man kunde alltså fördela lok via vändskivan inomhus och det var ju det du frågade efter.Tack för svaret! Men visst var lokstallet i Riksgränsen inte ett fullständigt rundstall likt det reparations-och tillverkningslokstall som Derby Rondhouse? Dvs. att det var ett mer halvcirkelformat stall men med vändskivan också den under tak. Jag har fått för mig att det var så med ledning av de bilder som publicerats tidigare här i Postvagnen. Så huru härmed? Fler bilder av Riksgränsstallet i dess krafts dagar önskas därför.
Senast redigerat av Lennart Petersen den 2018-04-10 klockan 22:34:02.
Javisst! Men det lite speciella med Derby Roundhouse tycks ju ha varit att det var just ett helt täckt rundstall (360 grader) med totalt 16 spår som loken/vagnarna kunde fördelas på via den centralt placerade vändskivan vid fordonstillverkningen alternativt reparationerna. Det här var alltså inte bara ett 'garage' för loken alltså utan en ren lokfabrik!
Det måste ju vara rätt unikt - åtminstone om man får tro AR:s programledare Fiona Bruce som presenterade lokstallet i början av tv-programmet. Det var därför jag var nyfiken på om det fanns något liknande här i vår del av järnvägsvärlden?!
PS. Fanns det inte något slags motsvarande heltäckt lokstall i Storlien också?
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
Det har väl inte funits behov av så stora anlägningar i Sverige, möjligen då i Hagalund men det blev det alltså en anordning med skjutbord. I bland byggde man flera rundstall bredvid varandra (som på Järnvägsmuseum med OKB och UGJ) men aldrig mer än halvcirkelformade. Jag har dock sett exempel på komplexa anläggningar i Frankrike med flera skivor och 360 graders rundstall innanför varandra med åtkomst till de inre via flera skivor. Men inte med tak över allt, vid Riksgränsen var det ju betingat av klimatet.
Jag hakar på den här tråden om järnvägsfordon m.m. med att även rekommendera ett annat program från 2014 i brittiska BBC:s Antiques Roadshow-serien som sändes idag på eftermiddagen i SVT 2.
Programmet gästar engelska godset Chenies Manor (del 2) och har ett mycket trevligt inslag ungefär i mitten av programmet där man visar upp en samling oanvända 0-serie modellok och vagnar i sina originalförpackningar från 1920-talet. Lok- och vagnsmodellerna som värderas i programmet av AR-experten till £ 10,000 (lite drygt 118.000 kronor i dagens penningvärde) kommer från de tre stora klassiska brittiska modelltillverkarna Hornby, Bassett-Lowke and Leeds Model Company.
Det här AR-programmet finns att se på SVT Play fram t.o.m. lördagen 21 apr (10 dagar kvar alltså). Det är väl värt att se på för alla vänner av modelltåg i skala 0. Modellfirman Hornby, som startades av Frank Hornby (mannen bakom klassiska Meccano!), köpte så småningom upp tvåan Bassett-Lowke. Leeds Model Company var det tredje stora brittiska modelltågsmärket i mellankrigsåren.
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
PS. Att Hornby, Bassett-Lowke och Leeds Model Company hade så stora framgångar i Storbritannien efter VK1 berodde säkert både på att man hade intressanta och välgjorda tågmodeller i skala 0 men också på att det fanns en kvardröjande negativ inställning under 1920-talet till produkter från Tyskland. Det är nog en tämligen vanlig - och lättförståelig - mänsklig reaktion efter ett krig även om tågmodellerna från tyska Märklin och Bing med flera var väl så bra som de brittiska! 😊
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
Just Märklin tycks väl ändå till en del ha satsat på den brittiska marknaden. För man tog fram en fin modell av ett brittiskt Pacifiklok. Det kom i höstkatalogen 1939 (!!), och ja, som alla förstår var det en aning feltajmat i tiden men för den som fick tag i ett exemplar var det affär för det lär vara ett av de mest sällsynta och eftersökta Märklinmodellerna och bara något enstaka ex är känt.
Det är säkert så som du skriver. Men jag talar i första hand om 1920-talet och en bit in på 1930-talet när jag påstår att den engelska marknaden var svår för tyskarna efter VK1. I Storbritannien så mindes man länge skyttegravskriget i Flandern och de fasansfulla händelserna med kemisk krigföring. Vem sa att det bara är nu som man använder dessa brutala och omänskliga metoderna i krigföringen.
Så att britterna under 20-talet föredrog engelska modelltåg från Hornby, Bassett-Lowke och Leeds Model Company framför tyska Märklin och Gebrüder Bing aus Nürnberg är knappast förvånande. Men sedan så var förstås tajmingen inte den allra bästa när Märklin aus Göppingen som du skriver försökte sälja in det där Pacific-ångloket till folket på andra sidan Kanalen. Minnet av VK1 levde länge och ända in på andra halvan av 30-talet fram till utbrottet av VK2!
PS. Varför blir min avslutande 'glada gubbe' 😊 i mitt förra inlägg ersatt av sex (6) stycken frågetecken i stående svarta romber i din citerade text? Är det din 'padda' från Apple som inte gillar 'glada gubbar'?
/Arne, en Kungsholmsbos syn på den moderna järnvägens sanna ansikte.
