Nu var det dags för sista tågresan i USA och att så småningom lämna Nordamerika!
2017-05-23, dag 77
En hel del köande var det innan jag kunde komma till plattformen för min sista tågresa i USA för denna gång. Så är det oftast på de större stationerna i USA, men på New York Penn Station är det ganska ont om plats för köerna jämfört med antalet resenärer. Köerna är rejält i vägen för andra resenärer som vill passera genom.
Jag tog ett Northeast Regional-tåg till Norfolk, Virginia, ett av få som fortsätter bortom den elektrifierade Northeast Corridor till olika destinationer i Virginia söder om Washington DC. Två gånger om dagen angörs Newport News, och en gång dagligen var Lynchburg och Norfolk. Dessutom går det fjärrtåg genom Virginia som fortsätter mot bland annat Miami och New Orleans, och pendeltåg "Virginia Railway Express" som går på två linjer söderut från Washington Union Station.
De fina reklamaffischerna på Washington Union Station gjorde lust att stanna några veckor till och tågluffa mera!
Eftersom elektrifieringen på Northeast Corridor inte fortsätter längre än till Washington DC var det dags för lokbyte till diesel. Ett General Electric P42DC "Genesis", Amtraks vanligaste diesellok, tog över. Järnvägen söderut passerar under centrala staden i tunnel, så det är kanske där man skulle behöva eldrift som mest, som man gör i New York med den korta elektrifierade snutten in i Penn Station och tvåkraftslok för tågen från Albany-hållet.
Sent på kvällen anlände mitt tåg vid den lilla persontågsstationen Norfolk, Virginia. Det regnade fortfarande, och på sina håll var det smärre översvämningar. Bilden blev därefter, men eftersom det var sista tågresan i USA för den här gången visar jag den ändå.
2017-05-24, dag 78
Det hade i alla fall slutat regna, så jag utforskade Norfolk med cykel. Norfolk ligger mitt emot Newport News vid mynningen av James River och Elizabeth River. Staden har betydande hamnanläggningar för örlogsflottan, containers och kol som förstås genererar mycket godstrafik för järnvägen.
Föga överraskande är Norfolk Southern den helt dominerande godstågsoperatören här. Alla som tycker att SJ:s färgschema för lok är tråkigt måste vara starka nu, för Norfolk Southern satsar också på svart. Men logotypen med hästen i den vita kontrastytan ligger i en klass över SJ:s färger, tycker jag...
Banan till den enorma kolhamnen Lambert's Point går rakt genom staden och har tät trafik med krypkörande koltåg som är lätta att följa med cykel.
Bland de modernare loken i Norfolk Southern's flotta finns dessa dieselelektriska EMD-maskiner av typen SD70ACe med trefasmotorer.
GP40-2 är dieselelektriska med DC-motorer, även de av EMD, och byggdes på 70- och 80-talet som universallok som kan användas båda i linjetjänst som för växling.
Maskinerna bakom loket är inte - som man skulle kunna tro - lok utan hytter för endast multipelkörning. De kallas för "Slugs" och har ingen huvuddiesel, utan endast traktionsmotorer. De matas alltså med el från loket (därför är det så många kraftkablar emellan) och ökar den effektiva friktionsvikten. Användning av Slugs förutsätter att loket har större effekt i huvuddieseln än den kan överföra som dragkraft till hjulen, vilket ofta är fallet i låga hastigheter.
Visst är det synt om de stackars bilisterna som måste vänta upp till 10 minuter vid plankorsningarna till tågen med sina närmare 100 vagnar har passerad...Fast de med lokalkännedom vänder och kör till en av de planskilda korsningarna istället.
Förutom mäktiga godståg har Norfolk också en 12 km lång spårvagnslinje att erbjuda. Den körs med Siemens Siemens Avanto-vagner av litteran S70 som har ett färgschema som är så att säga närmast inverterad till Norfolk Southerns...
Jag cyklade ut till containerhamnen norr om staden...
...där den här skönheten väntade på mig! Bilden är tagen i New Yorks Containerhamn 2 dagar tidigare, tyvärr var det uselt väder och började bli mörkt, därför den usla kvalitén. Att fotografera fartyget var faktiskt den viktigaste anledningen varför jag hade tagit mig till New Jersey trots vädret, containerhamnen ligger där.
Vem vill ha en flygplansstol om man kan få en så fin hytt ombord på ett containerfartyg för att korsa Atlanten? Inte ens första klass på flyget kommer i närheten...
"CMA CGM Florida" har med sina 294 m längd och 32 m bredd plats för drygt 5000 standardcontainrar av 20-fot-storleken. Med det är hon bara ett medelstort containerfartyg, de allra största har nästan den fyrdubbla lastkapaciteten. Men "Florida" dög för mig ändå!
En del fraktrederier tar några enstaka betalande passagerare, så man behöver varken ta ett jobb på fartyget eller ha några särskilda kontakter för att kunna resa med dessa. Men visst var det inte så enkelt att bara knalla upp vid hamnen och fråga om de har en ledig hytt... Några specialiserade resebyråer förmedlar dessa resor, och de är förknippade med ett omfattande pappersarbete.
Dels måste man skriva på en massa ansvarsfriskrivningar. Typ "om något är trasigt på båten och du gör illa dig på grund av det, så är det ditt problem", "fartyget kan gå några dagar tidigare eller senare, och det är ditt problem att komma till hamnen i tid eller fixa extra hotellövernattningar under väntetiden" och dylikt.
Sedan fick jag teckna en försäkring för räddning med helikopter vid medicinska nödfall, fast den försäkringen hjälper förstås inget om man får blindtarmsinflammation halvvägs mellan Bermuda och Azorerna.
Och inte minst fick jag lämna in ett hälsointyg eftersom det inte finns läkare ombord. Och det fick inte vara äldre än 45 dagar före avresa - och då var jag ju redan på resande fot. Så jag hade gått till en läkare i Singapore och fick det önskade intyget där.
Men nu klaffade allt, vakten vid infarten till containerhamnen kollade mina papper, ringde några samtal och ordnade en bil som körde mig till fartyget.
Förutom mig och 24 besättningsmedlemmar, mest kinesiska officerare och filippinska matroser, var det bara en till passagerare. Det var en amerikansk högskoleprofessor som reser regelbundet till ett utbytesprogram med universitetet i Montpellier i Frankrike. Trött av det jäktade flygresandet ville han en gång göra resan på det lugna sättet och hade därför bokat fraktfartygsresan.
Strax efter avgången från Norfolk passerade vi den stora Örlogshamnen som ligger strax norr om Containerhamnen.
Lotsen lämnade fartyget i farten strax efter att vi hade kommit ut på det öppna havet...
...och så var vi på väg!
_________________________________________
Del 31, en lite annorlunda familjeträff i Boston
Del 30, stora sjöar och blixtbesök hos grannen i norr
Del 29, med tåg och cykel över Klippiga bergen
Del 28, udda färdmedel på branta backar
Del 27, mycket diesel och containrar i 2 våningar
Del 26, korsa Stilla havet genom fusk (Flygresan Tokyo - Los Angeles, se där för länkar till inläggen 19 till 25)
Del 18, nu blir det paketresa! (Kina/Nordkorea, se där för länkar till inlägg 10 till 17)
Del 9, snart ny spårbredd igen! (Kina/Vietnam, se där för länkar till inlägg 1 till 8)
Svara med citat
Ursprungligen postat av Henke
