Sidan 2 av 10 FörstaFörsta 1234 ... SistaSista
Resultat 21 till 40 av 187

Ämne: När vände trenden?

  1. #21
    Moderator Niklas Bygdestams avatar
    Medlem
    sep 2017
    Inlägg
    2 530

    Sv: När vände trenden?

    Undrar då om politikerna inte hängde med i utvecklingen? Det var så sent som 1991 som en kommunikationsminister envist kämpade med näbbar och klor för att lägga ned Inlandsbanan. Som tur var så blev det regeringsskifte och kommunikationsministern var borta. Banan kunde återöppnas igen. Hade han fått igenom sin nedläggning så hade det nog varit största nedläggningen i ett enda svep. Det hade förstört möjligheter för turismen i flera orter osv.

    Hade detta varit 10 år tidigare, dvs omkring 1981 så hade jag haft lättare at förstå. Men det här var så sent som i början på 1990-talet. Det låg verkligen inte i tiden med sådana nedläggningsplaner, och ändå var han i farten och försökte med det. Det är något som jag tycker är märkligt.

    Никлас Быгдестам

    Allmänt intresserad av järnvägar. Inriktar mig på Europa. Jag bor i Uppsala och i Belgrad

  2. #22
    SJK-medlem
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    5 469

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Lennart Petersen Visa inlägg
    Kanske ska även Härjelöverenskommelsen nämnas där SL tog över ansvaret för lokaltrafiken i Stoclholmsområdet.
    SJ avsikt var annars att lägga ner den trafiken och ersätta med buss.
    Krösatågen har nämnts och det var ju en vändpunkt och föredöme för regionaltrafik.
    Men för fjärrtrafik på tåg kom ju X-2000 som en skarp vändpunkt. Det blev fint att åka tåg och ombord kunde man höra de som använde mobiler ,när sådant blev alltmer tillgängligt,vara noggranna och påpeka ”jag sitter på X-2000.”
    Någonstans nämndes SJ avsikt eller planer att lägga ner all persontrafik norr om Sundsvall, en tanke var tydligen att SJ skulle etablera flygbolag och sköta trafiken norr om Sundsvall med flyg och genomgående biljetter. Men därav blev intet.
    Annars tycker jag det är Skåne som sticker ut mest och förvandlingen syns mest. Jämfört med 70-80 talen är det ju en fantastisk skillnad. Öresundståg, direkt till Köpenhamn, Pågatåg i täta tidtabeller. Elektrifierat till Simrishamn o.s.v
    Hörjelöverenskommelsen ska det förstås vara. Men det blev ju en jättebit som kom under kommunal administration, SJ skötte fortfarande trafiken eftersom de hade monopol på det statliga bannätet.


  3. #23
    Passagerare
    Medlem
    sep 2021
    Inlägg
    322

    Sv: När vände trenden?

    Skulle tro att de tre enskilt viktigaste faktorerna är följande:

    1. Länstrafikreformen i början av 1980-talet (Stockholm: 1967).
    2. Uppdelningen av SJ 1988 och skapandet av Banverket.
    3. Konkurrens på godssidan i olika steg under 1990-talet-

    Tillsammans gjorde ovanstående att det inte längre bara fanns en kraft som utvecklade (eller i praktiken snarast avvecklade) den svenska järnvägen utan redan på 90-talet ett femtontal olika aktörer.


  4. #24
    Passagerare
    Medlem
    jun 2021
    Inlägg
    31

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Niklas Bygdestam Visa inlägg
    Man märker att perioden från i alla fall 1950-talet och fram till 1980-talet kändes järnvägens framtid negativ. Själv upplevde jag 1980-talet och då låg trenden kvar. Det var väl främst under 1950-talets andra halva som nedläggningsvågen startade på allvar. Under 1960-talet var det igång som värst. Under 1970-talet lugnade det sig. Men istället var det stationer som lades ned. Småstationerna skulle bort, bara de stora skulle vara kvar. De mindre stationerna ersattes med busstrafik. Storvreta och Killeberg är tydliga exempel på detta.

    SJ:s ledning hade en negativ attityd till småskalighet märktes det. Bort med småbanorna och bort med småstationerna. Politikerna verkade ha samma tråkiga inställning. De gjorde verkligen inget för att rädda järnvägsmijöerna.

    Men det märktes också kulturellt på den tiden. Stefans Demerts välkända visa "Till SJ" där han sjunger "SJ SJ Gamle vän" visar ju så tydligt på den trenden. Sången handlar om dåliga tåg och bit för bit ska läggas ned osv.

    Jag tror att vi järnvägsintresserade ibland gick omkring lite med "skygglappar" och inte orkade se helheten alltid. Hur saker som vi gillade mer och mer bara riskerade att förstöras. Att se nuet istället och försöka glömma det hot man ibland kände.

    Men när vände det på allvar? Det verkar egentligen ha skett i etapper. Ett första steg som jag minns var att de återöppnade en gammal station igen. Det var Holmsveden. Stationen hade varit nedlagd i ett antal år men återöppnades. Jag vill minnas att detta var redan ca 1986-1987 eller så. Ett första smakprov på framtiden? För ca 1987 var det annars fortfarande dystert. Jag minns mycket väl att det våren 1987 presenterades en giganisk nedläggningsplan. All persontrafik norr om Sundsvall skulle läggas ned hette det då. Kan det ha varit detta vansinne som väckte upp en del och förändrade saken? Att det måste till något dramatiskt för att väcka liv i saken och få stopp på något?

    SJ:s ledning byttes i alla fall ut 1988. Det blev till det bättre får vi säga.

    Men så sent som 1990-1991 var inte faran över ännu. En mindre omtyckt kommunikationsminister hade bestämt att hela Inlandsbanan skulle läggas ned. Han verkade rentav så inne på sin nedläggning där att han kämpade med näbbar och klor att få lägga ned hela Inlandsbanan. Nedläggningen gick igenom till och med. Hösten 1991 var banan faktiskt nedlagd. Det var till och med så långt gånget att de allra första etapperna inför rivning hade kommit igång. För de hade redan under hösten 1991 börjat riva vägskydd på en del plankorsningar-

    Men så blev det val samma höst. Den illa omtyckta kommunikationsministern fick lämna sin post. De partier som tog över ville visa att de i alla fall var bättre än honom, så banan återöppnades igen. De rivna vägskydden fick givetvis återuppbyggas tack och lov.

    Men under samma tid skulle även BKB mellan Kristianstad och Karlskrona läggas ned. Samma kommunikationsminister var det ju även här dessvärre. Men lokala initiativ räddade banan, inte minst tack vare inköp av nya tåg (IC3-tåg).

    Men var faran över än? Persontrafiken till Haparanda lades ned 1992. Egentligen en skamfläck, då den gränsar till Finland, vilket istället borde kunna innebära intressanta internationella kontakter. Men berodde det på den då sittande regeringen? Eller var det den illa omtyckte kommuniksationsministerns beslut från den tidigare regeringen som de inte hade rivit upp?

    Men sen då? Från 1990-talet och framåt har det hänt annat istället. Hållplatser och småstationer har återöppnats. Storvreta är ett exempel på 1990-talet. Killeberg är ett mycket mer sentida exempel.

    Banor som haft nedlagd persontrafik har återöppnats. Bland mer aktuella exempel kan nämnas både Söderåsbanan och Haparandabanan.

    Så när vände detta? Det verkar ha gått i etapper. Första vändningen när SJ bytte ledning 1988? Byte av politiker 1991? Och sedan har det fortsatt bit för bit verkar det som.
    Det började väl när Jönköpings länstrafik krävde att få driva lokaltågstrafik med hjälp av ett annat bolag än SJ då SJ ville lägga ner de sträckorna och sedan har andra länstrafikbolag följt efter.
    Tveksamt om Öresundstågstrafiken hade gått till Göteborg, Kalmar och Karlskrona om SJ:s monopol hade varit kvar och länstrafikbolagen inte hade haft något inflytande.


  5. #25
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    15

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Lennart Petersen Visa inlägg
    Annars tycker jag det är Skåne som sticker ut mest och förvandlingen syns mest. Jämfört med 70-80 talen är det ju en fantastisk skillnad. Öresundståg, direkt till Köpenhamn, Pågatåg i täta tidtabeller. Elektrifierat till Simrishamn o.s.v
    Ja, Skåne är ett väldigt bra exempel på hur järnvägen förvandlats, tillsammans med hur samhället har förvandlats.

    Det skånska järnvägsnätet var som längst på 1910-talet och omfattade då 1640 kilometer. Under 50- och 60-talen lades hälften av sträckorna ner. De byggdes ursprungligen för att transportera sockerbetor, och hade endast en handfull passagerarturer per dag. Banstandarden var låg, hastigheten var på många sträckor 40 km/h eller lägre, med täta stopp vid de uppemot 500 stationerna. Arbetspendling var inte möjlig. Idag är bilden en helt annan. Både järnvägsnätet och befolkningen har koncentrerats. Snabba pendeltåg med hög turtäthet trafikerar 50 stationer. På det kvarvarande nätet körs det 40 procent mer tågkilometer än toppåret 1950, och från nästan hela Skåne går det att arbetspendla till Malmö, Kristianstad eller Helsingborg, och till och med till Köpenhamn.


  6. #26
    Passagerare
    Medlem
    sep 2021
    Inlägg
    322

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av AndersH Visa inlägg
    Ja, Skåne är ett väldigt bra exempel på hur järnvägen förvandlats, tillsammans med hur samhället har förvandlats.

    Det skånska järnvägsnätet var som längst på 1910-talet och omfattade då 1640 kilometer. Under 50- och 60-talen lades hälften av sträckorna ner. De byggdes ursprungligen för att transportera sockerbetor, och hade endast en handfull passagerarturer per dag. Banstandarden var låg, hastigheten var på många sträckor 40 km/h eller lägre, med täta stopp vid de uppemot 500 stationerna. Arbetspendling var inte möjlig. Idag är bilden en helt annan. Både järnvägsnätet och befolkningen har koncentrerats. Snabba pendeltåg med hög turtäthet trafikerar 50 stationer. På det kvarvarande nätet körs det 40 procent mer tågkilometer än toppåret 1950, och från nästan hela Skåne går det att arbetspendla till Malmö, Kristianstad eller Helsingborg, och till och med till Köpenhamn.
    Ja den svenska modellen från efter 1988 har onekligen varit mycket framgångsrik eftersom vårt järnvägssystem 2019 var femte störst i världen (i personkm/capita), vilket var mer, i själva verket ganska rejält mycket mer, än länder som Tyskland och Storbritannien.


  7. #27
    SJK-medlem
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    5 469

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Karlsson Visa inlägg
    Det började väl när Jönköpings länstrafik krävde att få driva lokaltågstrafik med hjälp av ett annat bolag än SJ då SJ ville lägga ner de sträckorna och sedan har andra länstrafikbolag följt efter.
    Tveksamt om Öresundstågstrafiken hade gått till Göteborg, Kalmar och Karlskrona om SJ:s monopol hade varit kvar och länstrafikbolagen inte hade haft något inflytande.
    SJ uppskattade inte Krösatågen i privat regi och gjorde en del naiva åtgärder.
    T.ex minns jag från Halmstad att alla tåg på Nässjöbanan var borttagna från stationens anslagstidtabeller.


  8. #28
    Passagerare Herrolssons avatar
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    2 235

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av AndersH Visa inlägg
    Ja, Skåne är ett väldigt bra exempel på hur järnvägen förvandlats, tillsammans med hur samhället har förvandlats.

    Det skånska järnvägsnätet var som längst på 1910-talet och omfattade då 1640 kilometer. Under 50- och 60-talen lades hälften av sträckorna ner. De byggdes ursprungligen för att transportera sockerbetor, och hade endast en handfull passagerarturer per dag. Banstandarden var låg, hastigheten var på många sträckor 40 km/h eller lägre, med täta stopp vid de uppemot 500 stationerna. Arbetspendling var inte möjlig. Idag är bilden en helt annan. Både järnvägsnätet och befolkningen har koncentrerats. Snabba pendeltåg med hög turtäthet trafikerar 50 stationer. På det kvarvarande nätet körs det 40 procent mer tågkilometer än toppåret 1950, och från nästan hela Skåne går det att arbetspendla till Malmö, Kristianstad eller Helsingborg, och till och med till Köpenhamn.
    Tack för en väldigt bra och nykter redogörelse! Många här nere tycker det är förfärligt att man la ner så många bra järnvägar. Men de var långt ifrån det vi kallade järnväg idag.

    Men Skåne idag är fantastiskt när det kommer till både Pågatåg- och Öresundstågstrafiken. Men vi har mycket att vinna på att det är relativt många som bor här och relativt korta avstånd.

    Ingeting är omöjligt, inte ens på järnvägen

  9. #29
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    2 643

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Niklas Bygdestam Visa inlägg
    Undrar då om politikerna inte hängde med i utvecklingen? Det var så sent som 1991 som en kommunikationsminister envist kämpade med näbbar och klor för att lägga ned Inlandsbanan. Som tur var så blev det regeringsskifte och kommunikationsministern var borta. Banan kunde återöppnas igen. Hade han fått igenom sin nedläggning så hade det nog varit största nedläggningen i ett enda svep. Det hade förstört möjligheter för turismen i flera orter osv.

    Hade detta varit 10 år tidigare, dvs omkring 1981 så hade jag haft lättare at förstå. Men det här var så sent som i början på 1990-talet. Det låg verkligen inte i tiden med sådana nedläggningsplaner, och ändå var han i farten och försökte med det. Det är något som jag tycker är märkligt.
    Ja vi ska inte glömma George Buss Andersson. Den för järnvägen sämste kommunikationsministern i modern tid. Trots att han var norrlänning och skenhelig broderskapare kämpade han med näbbar och klor mot sina lokala partivänner att få bort Inlandsbanan....Finns en bra filmdokumentär på SVT om Inlandsbanan där han är med och gör konstiga uttalanden.....


  10. #30
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    1 181

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Niklas Bygdestam Visa inlägg
    Undrar då om politikerna inte hängde med i utvecklingen? Det var så sent som 1991 som en kommunikationsminister envist kämpade med näbbar och klor för att lägga ned Inlandsbanan. Som tur var så blev det regeringsskifte och kommunikationsministern var borta. Banan kunde återöppnas igen. Hade han fått igenom sin nedläggning så hade det nog varit största nedläggningen i ett enda svep. Det hade förstört möjligheter för turismen i flera orter osv.

    Hade detta varit 10 år tidigare, dvs omkring 1981 så hade jag haft lättare at förstå. Men det här var så sent som i början på 1990-talet. Det låg verkligen inte i tiden med sådana nedläggningsplaner, och ändå var han i farten och försökte med det. Det är något som jag tycker är märkligt.
    Ser inget konstigt med detta. Många av våra grundläggande åsikter om saker och ting kommer till när vi är relativt unga, oavsett om man är politiker eller. Med stigande ålder är det även generellt så att det är längre process att ändra åsikt. Lägg därtill att vi alla har våra käpphästar vi håller kvar vid oavsett hur resten av samhället utvecklas.

    Jag tror nog att alla vi som är äldre fortfarande har åsikter kvar som vi bildade oss när vi var 15 - 30 år och som vi fortfarande håller kvar vid än idag även om samhället har utvecklas.


  11. #31
    Moderator Niklas Bygdestams avatar
    Medlem
    sep 2017
    Inlägg
    2 530

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Henke Visa inlägg
    Ja vi ska inte glömma George Buss Andersson. Den för järnvägen sämste kommunikationsministern i modern tid. Trots att han var norrlänning och skenhelig broderskapare kämpade han med näbbar och klor mot sina lokala partivänner att få bort Inlandsbanan....Finns en bra filmdokumentär på SVT om Inlandsbanan där han är med och gör konstiga uttalanden.....
    Citat Ursprungligen postat av Falken Visa inlägg
    Ser inget konstigt med detta. Många av våra grundläggande åsikter om saker och ting kommer till när vi är relativt unga, oavsett om man är politiker eller. Med stigande ålder är det även generellt så att det är längre process att ändra åsikt. Lägg därtill att vi alla har våra käpphästar vi håller kvar vid oavsett hur resten av samhället utvecklas.

    Jag tror nog att alla vi som är äldre fortfarande har åsikter kvar som vi bildade oss när vi var 15 - 30 år och som vi fortfarande håller kvar vid än idag även om samhället har utvecklas.

    Men man kan ju fråga sig vad han ville uppnå med denna nedläggning. Detta måste förresten ha varit den största nedläggningen i ett enda svep? För nedläggningen gick faktiskt igenom. Det var bara det att nästa regering återöppnade banan igen.

    Så vad kan ha ha velat uppnå? Jag minns väldigt tydligt under sommaren 1991 när detta var en het fråga och alla faktiskt trodde at det var kört för banan. Georg var verkligen illa omtyckt av den lokala befolkningen längs med banan. Det var till och med bilder på människor som höll upp knytnävarna och sa att han inte borde våga sig dit.

    Men det var ju inte bara berörda människor i regionerna eller järnvägsvänner som var upprörda minns jag. Jag minns att det var många som varken var järnvägsintresserade eller hade kopplingar till Inlandsbanans omgivningar som var upprörda. Folk rent allmänt som hade hört talas om Inlandsbanan ansåg att den borde finnas kvar helt enkelt och inte att någon dum makthavare skulle komma och förstöra.

    Och vilka fördelar hade man uppnått? Minns att han försökte hänvisa till att den väg som då hette Riksväg 45 skulle vara en så bra väg. Det är den inte alls. Idag heter vägen E45, men trots höjd status så är vägen smal inte inte alls någon väg med hög standard. Att den idag heter E45 var bara en sak man fick igenom för turismens skull. Men 1991 var det inte ens påtänkt att döpa om vägen till E45.

    Och turismen då? En betydande del av turismen i dessa områden lever just på Inlandsbanan, även om E45:an kan komplettera detta. Men utan Inlandsbanan hade man förstört för turismen i dessa regioner.

    Så jag begriper inte vad man ville uppnå. Den nedläggningen måste ju vara en av de vansinnigaste nedläggningar någonsin i Sverige? Ville han bara visa lite makt? Det känns tyvärr så.

    Никлас Быгдестам

    Allmänt intresserad av järnvägar. Inriktar mig på Europa. Jag bor i Uppsala och i Belgrad

  12. #32
    Moderator Mattias Janssons avatar
    Medlem
    sep 2017
    Inlägg
    1 406

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Niklas Bygdestam Visa inlägg
    Så jag begriper inte vad man ville uppnå. Den nedläggningen måste ju vara en av de vansinnigaste nedläggningar någonsin i Sverige? Ville han bara visa lite makt? Det känns tyvärr så.
    Tja en kommunikationsminister - eller för den delen vilken annan minister som helst, och vilken högre tjänsteman som helst - har en budget att hålla sig till. Ointressant tycker somliga människor, men kalkyler måste gå ihop, och kan man inte få loss mer pengar (och det är finansministerns bord för det mesta och där finns det fler intressen än en aldrig så charmig järnväg) så får man rätta sig efter det man har, och ska man då behålla en sak som t ex Inlandsbanan 1991 så kan det ha behövt ske på bekostnad av något annat inom sektorn.
    Det blir i det läget litet som att försöka täcka över sig med en för liten filt; drar man upp den blir fötterna kalla, gör man tvärtom fryser man om överkroppen. Och just där just då kan det mycket väl vara så att alternativet en större filt helt enkelt inte finns tillgängligt.
    Så det brukar vara lämpligt att vara en smula försiktig med att alltför snabbt och lättvindigt döma de som var före oss.


  13. #33
    Passagerare Ohlzzons avatar
    Medlem
    feb 2018
    Inlägg
    2 205

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Niklas Bygdestam Visa inlägg
    Man märker att perioden från i alla fall 1950-talet och fram till 1980-talet kändes järnvägens framtid negativ. Själv upplevde jag 1980-talet och då låg trenden kvar. Det var väl främst under 1950-talets andra halva som nedläggningsvågen startade på allvar. Under 1960-talet var det igång som värst. Under 1970-talet lugnade det sig. Men istället var det stationer som lades ned. Småstationerna skulle bort, bara de stora skulle vara kvar. De mindre stationerna ersattes med busstrafik. Storvreta och Killeberg är tydliga exempel på detta.

    SJ:s ledning hade en negativ attityd till småskalighet märktes det. Bort med småbanorna och bort med småstationerna. Politikerna verkade ha samma tråkiga inställning. De gjorde verkligen inget för att rädda järnvägsmijöerna.

    Men det märktes också kulturellt på den tiden. Stefans Demerts välkända visa "Till SJ" där han sjunger "SJ SJ Gamle vän" visar ju så tydligt på den trenden. Sången handlar om dåliga tåg och bit för bit ska läggas ned osv.

    Jag tror att vi järnvägsintresserade ibland gick omkring lite med "skygglappar" och inte orkade se helheten alltid. Hur saker som vi gillade mer och mer bara riskerade att förstöras. Att se nuet istället och försöka glömma det hot man ibland kände.

    Men när vände det på allvar? Det verkar egentligen ha skett i etapper. Ett första steg som jag minns var att de återöppnade en gammal station igen. Det var Holmsveden. Stationen hade varit nedlagd i ett antal år men återöppnades. Jag vill minnas att detta var redan ca 1986-1987 eller så. Ett första smakprov på framtiden? För ca 1987 var det annars fortfarande dystert. Jag minns mycket väl att det våren 1987 presenterades en giganisk nedläggningsplan. All persontrafik norr om Sundsvall skulle läggas ned hette det då. Kan det ha varit detta vansinne som väckte upp en del och förändrade saken? Att det måste till något dramatiskt för att väcka liv i saken och få stopp på något?

    SJ:s ledning byttes i alla fall ut 1988. Det blev till det bättre får vi säga.

    Men så sent som 1990-1991 var inte faran över ännu. En mindre omtyckt kommunikationsminister hade bestämt att hela Inlandsbanan skulle läggas ned. Han verkade rentav så inne på sin nedläggning där att han kämpade med näbbar och klor att få lägga ned hela Inlandsbanan. Nedläggningen gick igenom till och med. Hösten 1991 var banan faktiskt nedlagd. Det var till och med så långt gånget att de allra första etapperna inför rivning hade kommit igång. För de hade redan under hösten 1991 börjat riva vägskydd på en del plankorsningar-

    Men så blev det val samma höst. Den illa omtyckta kommunikationsministern fick lämna sin post. De partier som tog över ville visa att de i alla fall var bättre än honom, så banan återöppnades igen. De rivna vägskydden fick givetvis återuppbyggas tack och lov.

    Men under samma tid skulle även BKB mellan Kristianstad och Karlskrona läggas ned. Samma kommunikationsminister var det ju även här dessvärre. Men lokala initiativ räddade banan, inte minst tack vare inköp av nya tåg (IC3-tåg).

    Men var faran över än? Persontrafiken till Haparanda lades ned 1992. Egentligen en skamfläck, då den gränsar till Finland, vilket istället borde kunna innebära intressanta internationella kontakter. Men berodde det på den då sittande regeringen? Eller var det den illa omtyckte kommuniksationsministerns beslut från den tidigare regeringen som de inte hade rivit upp?

    Men sen då? Från 1990-talet och framåt har det hänt annat istället. Hållplatser och småstationer har återöppnats. Storvreta är ett exempel på 1990-talet. Killeberg är ett mycket mer sentida exempel.

    Banor som haft nedlagd persontrafik har återöppnats. Bland mer aktuella exempel kan nämnas både Söderåsbanan och Haparandabanan.

    Så när vände detta? Det verkar ha gått i etapper. Första vändningen när SJ bytte ledning 1988? Byte av politiker 1991? Och sedan har det fortsatt bit för bit verkar det som.
    Intressant fråga. Tåg var ju det enda sättet att ta sig fram över långa sträckor förr i tiden. Bilar, lastbilar och bussar började för all del att dyka upp under 20-talet, men var inget för folk med den lilla plånboken. Förutom bussarna då som erbjöd transport i närområdet

    Efter kriget var Sverige oskadat och kunde dra igång samhället och dess produktion ganska snabbt. Det I kombination med en snabbt ökande köpkraft i folkhemsbygget gjorde att bilen kom på allvar. Lönsamheten sjönk på de regionala och lokala banorna och det fanns väl inte mycket annat att göra än en storstädning av linjeutbudet. Tyvärr kombinerat med en massiv nedläggning av spår. Det var väl även här småskaligheten började försvinna i det som blev kvar.

    I hembyn rök möjligheten att ta tåget till stan runt 1972. Om det berodde på kommunreformem är svårt att säga men då köpte Linköping upp alla små bussåkare som i många år haft sina lokala linjer och bildade Linköpings Trafik AB som tog hand om landsortstrafiken.

    För att kunna konkurrera med bilen över längre sträckor krävdes nog ett nytt tänk då slaget om de lokala resenärerna var förlorat. Alltså behövdes man kapa restider. Vilket naturligt ledde till indragna uppehåll. Även sth 130, senare 160 och till slut 200 bidrog till att stärka järnvägens konkurrenskraft över lite längre sträckor.

    Det tidigare ganska dyra inrikesflyget var väl mest för affärsresenärer även om man säkert hade andelar från järnvägen på de längsta linjerna som t.ex. Norrland.

    Sedan fick väl järnvägen en ny skjuts i samband med att de första offentliga gemensamma regionaltågssystemen dök upp.

    Så egentligen har det nog gått lite upp och ned beroende på samhällsutvecklingen och diverse ändringar i lagar och regelverk.

    Senast redigerat av Ohlzzon den 2022-01-05 klockan 07:36:04.
    En järnvägsanställd har alltid fel ! - Gammalt PV-ordspråk...

  14. #34
    SJK-medlem
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    5 469

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Mattias Jansson Visa inlägg
    Tja en kommunikationsminister - eller för den delen vilken annan minister som helst, och vilken högre tjänsteman som helst - har en budget att hålla sig till. Ointressant tycker somliga människor, men kalkyler måste gå ihop, och kan man inte få loss mer pengar (och det är finansministerns bord för det mesta och där finns det fler intressen än en aldrig så charmig järnväg) så får man rätta sig efter det man har, och ska man då behålla en sak som t ex Inlandsbanan 1991 så kan det ha behövt ske på bekostnad av något annat inom sektorn.
    Det blir i det läget litet som att försöka täcka över sig med en för liten filt; drar man upp den blir fötterna kalla, gör man tvärtom fryser man om överkroppen. Och just där just då kan det mycket väl vara så att alternativet en större filt helt enkelt inte finns tillgängligt.
    Så det brukar vara lämpligt att vara en smula försiktig med att alltför snabbt och lättvindigt döma de som var före oss.
    Han kan ha haft goda skäl i och för sig men uppträdde påfallande arrogant mot de som protesterade mot nedläggningen.
    Han bodde då i Lycksele och framhöll att själv använde han med fördel flyget Lycksele-Stockholm.
    En minister bör ju ha lite sinne för att uttrycka sig modest och med diplomati.
    Och delar av Inlandsbanan var ju förstås rätt hopplösa, minns att det redovisades snittsiffror som 5 resande/dag på Arvidsjaur-Sorsele. Men Östersund-Storuman hade bra beläggning.


  15. #35
    Passagerare
    Medlem
    mar 2020
    Inlägg
    26

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av Henke Visa inlägg
    Ja vi ska inte glömma George Buss Andersson. Den för järnvägen sämste kommunikationsministern i modern tid. Trots att han var norrlänning och skenhelig broderskapare kämpade han med näbbar och klor mot sina lokala partivänner att få bort Inlandsbanan....Finns en bra filmdokumentär på SVT om Inlandsbanan där han är med och gör konstiga uttalanden.....
    Jag har inte letat efter den, men var det då han sade att bussen har fördelen att kunna ansluta mycket bättre till bebyggelsen? Jag var inte så insatt då men begrep helt spontant att det är precis vad som är bussens problem också. Att den måste åka och "ansluta" på alla möjliga ställen så att det tar hela dagen att komma fram.


  16. #36
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    666

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av LäserMerÄnSkriver Visa inlägg
    Jag har inte letat efter den, men var det då han sade att bussen har fördelen att kunna ansluta mycket bättre till bebyggelsen? Jag var inte så insatt då men begrep helt spontant att det är precis vad som är bussens problem också. Att den måste åka och "ansluta" på alla möjliga ställen så att det tar hela dagen att komma fram.
    När man lade ner sträckan Borlänge-Vansbro fick de flesta mycket närmare till hållplatserna. Restiden mellan ändpunkterna ökade obetydligt. Nu försöker man hänvisa de långväga Sälenresenärerna till byte i Mora.


  17. #37
    Passagerare
    Medlem
    jun 2018
    Inlägg
    223

    Sv: När vände trenden?

    Det viktigaste var alltså att den förlamande företagskulturen inom SJ kunde brytas sönder. Monopolet urholkas för att till slut krossas. De hungriga och kompetenta kunde börja jobba på Banverket eller hos länstrafiken. Samtidigt fanns möjlighet att ersätta trötta visionslösa gubbar i ledningen på SJ.

    Politikerna fick styrning på investering i banan och därmed valuta för pengarna i stället för att allt försvann i slukhålet SJ.

    Hmm, jag tycker mig känna igen stämningen från andra trötta statliga verk och företag som levde kvar i något slags murrig stagnerad folkhemsdröm. Det värsta är att det fortfarande finns folk som vill återförstatliga saker och ting. Ni är ju som krabbor i en hink och kan bara dra ner den som försöker klättra upp.


  18. #38
    Passagerare
    Medlem
    mar 2018
    Inlägg
    1 519

    Sv: När vände trenden?

    Citat Ursprungligen postat av leoarietis Visa inlägg
    Det viktigaste var alltså att den förlamande företagskulturen inom SJ kunde brytas sönder. Monopolet urholkas för att till slut krossas. De hungriga och kompetenta kunde börja jobba på Banverket eller hos länstrafiken. Samtidigt fanns möjlighet att ersätta trötta visionslösa gubbar i ledningen på SJ.

    Politikerna fick styrning på investering i banan och därmed valuta för pengarna i stället för att allt försvann i slukhålet SJ.

    Hmm, jag tycker mig känna igen stämningen från andra trötta statliga verk och företag som levde kvar i något slags murrig stagnerad folkhemsdröm. Det värsta är att det fortfarande finns folk som vill återförstatliga saker och ting. Ni är ju som krabbor i en hink och kan bara dra ner den som försöker klättra upp.

    Haha, går inte det där, grovt sett, in under fake news och desinformation? Eller hade du råkat röka nått olämpligt?

    Jamen naturligtvis öppnade avregleringen för en omfattande och långtgående decentralisering av beslut och trafikplanering. Fast är inte effekten av den kraftigt utökade regiontrafiken ännu mera en effekt av tidsandan? Inte fan hade länen, landstingen och kommunerna med någon större energi sparkat och skrikit för att få massor av lokal och regional trafik på spåren innan dess. Det var BUSS som gällde i skallen på dom gubbarna också. Eller hellre avfolkning.

    Jag är ganska övertygad om att den stora effekten kom av att föregående stora generation av beslutsfattare, dvs de auktoritetsuppfostrade 1920-talarna, började gå i pension och ersattes av 40- och 50-talarna som hade en i alla fall lite friare syn på överheten och som började mentalt käfta emot överheten. Det var den här generationen som protesterade mot fällningen av almarna och rivningen av kvarteret Mullvaden, rivningarna i Haga och Gårda, som var drivande i kårhusockupationen osv.

    Blanda nu inte in nått jädra höger och vänster i diskussionen för de flesta som var med i protesterna hade nog rätt sopig koll på politik vid den tiden utan engagerade sig för SAKEN, inte POLITIKEN. (Du har ju sett filmerna från almstriden där farbröder och gamla överstar från Östermalm hötter med käppen och skriker "Nu får det vara nog!"). Flera av de som var med på barrikaderna på olika håll i landet då är för övrigt högt uppsatta i näringslivet idag.

    Kolosser som SJ fanns också i näringslivet. Mina jämnåriga som gjorde karriär inom näringslivets dåvarande storbolag pratade redan då om sina arbetsgivare i ord som just koloss, gubbdagis, dårhus osv.

    Alltså, generationsfråga.

    Du gör precis samma klavertramp som dom flesta (yngre) som försöker beskriva och förklara forntidens skeenden och förlopp med dagens värderingar och begreppsvärld. Det blir garanterade dikeskörningar!

    (Sambon satt häromdagen och tittade på nått nyhetsprogram på dumburken där en yngre journalist förklarade den aktuella militära situationen på Gotland, och jag hörde en del av förvirringen ända in i arbetsrummet. Tjejen hade uppenbart aldrig gjort lumpen, säkert vuxit upp i en miljö som raljerat över löjliga militärer, förmodligen inte läst särskilt mycket historia ens i gymnasiet, hade tydligen i princip nollkoll på Östersjöområdets säkerhetshistoria från 1940 och framåt, och hade ingen susning om Rysslands (och Sovjetunionens) historiska uppträdande i säkerhetsfrågor. Dikeskörning, tror jag.)


    Nu kommer jag att bli hårdhänt tillrättavisad om jag har fel, men visst är det så att dagens upphandlade trafik kostar i runda slängar lika mycket som gamla SJ?

    Skillnaden sägs vara att i de gamla siffrorna ingick infrastrukturkostnaderna. Det gör de inte idag (förutom den lilla skärvan som kallas banavgifter).

    Dessutom har avregleringen slagit sönder de stora synergier och möjligheter till merutnyttjanden av både fordon och personal som fanns förr. Detta fördyrar och försvårar dagens trafiksituation på tågbanan.

    Senast redigerat av Bobo L den 2022-01-16 klockan 09:08:12.

  19. #39
    Passagerare
    Medlem
    jun 2018
    Inlägg
    223

    Sv: När vände trenden?

    En punkt där SJ och senare Banverket var framgångsrika med är signalsäkerhetssystemen ATC och fjärrstyrningen. På 1980-talet infördes idéer som samtidig infart och lite högre hastigheter. Grunden började ändå läggas på 1960-talet. Förutom säkerhet så kan man bedriva mer och tätare trafik. Samma tågklarerare kan hålla reda på fler stationer. Fler och snabbare tåg på spåren. Det ger bättre avkastning på investering i infra och fordon, samtidigt som trafikutövaren hinner köra en tur till med samma fordon och personal, och resenärerna och godset får en till avgång att använda. En station eller sträcka av stationer kan hålla öppet dygnet runt.

    Avregleringen öppnade för små godsoperatörer som kunde börja ta små intressanta andelar där SJ blivit för dyr eller inte var intresserad längre.

    Det är alltid så att stora organisationer tyvärr dras med med byråkrati och overhead och därför har svårare att agera snabbt och hitta nya nischer. Små organisationer agerar enklare mer flexibelt. Det har inget med ideologi att göra.

    SJ höll fast vid koppelstångslok onödigt länge. Samma sak med Rc-loken där både SJ och ASEA höll fast vid tyristorstyrningen onödigt länge istället för att fortsätta utveckla mot mer moderna typer med högre effekt och återmatande broms.


  20. #40
    Passagerare
    Medlem
    sep 2021
    Inlägg
    322

    Sv: När vände trenden?

    Vi skall också hågkomma att den svenska järnvägen idag står som förebild för stora delar av Europa; i Finland och Frankrike för införande av regionalt styrda regionaltågssystem, och i Storbritannien för att flytta huvudmannaskapet från de privata operatörerna till ett samhällsstyrt system ("Great Britain railways" ungefär som Scotrail idag).

    Och med rätta. Enligt Wikipediasidan är den svenska järnvägen idag den femte största i världen (räknat i pkm/capita). I pkm/capita är den svenska järnvägen större än Tyskland, Danmark, Norge, Finland, Storbritannien, Italien, Spanien. Ja, större än alla andra EU-länder än Frankrike och Österrike.

    https://en.wikipedia.org/wiki/List_o..._by_rail_usage

    Och med de senaste årens kraftiga utökningar i Mälardalen (och snart även i Skåne) så är nog förstaplatsen i EU absolut inom räckhåll. Den svenska järnvägen har ju också vuxet mest i marknadsandelar i hela EU sedan millennieskiftet. Uppsala-Stockholm har i rusningstid numera ett tåg i genomsnitt var 6:e minut.


Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •