Plandampf i Oberlausitz valborgshelgen 1994 dag 1, del 2

[Ulf Broman]

Föregående avsnitt finns här:
Dag 1, del 1

Och här är en länk till en karta över området



Efter lunchen gick vi till smalspårsstationen i Zittau, som ligger på gatusidan av stationshuset, och tog ett ångtåg kl 14.16 mot Bertsdorf.
Banan delar sig i Bertsdorf, och går mot de två kurorterna Kurort Jonsdorf och Kurort Oybin, och det fanns oftast ett anslutande tåg till den andra ändpunkten. Här fotograferar vi från vårt tåg när det fortsätter i riktning mot Kurort Jonsdorf. (Hans)



Den här bilden togs alltså några minuter tidigare, där man kan notera det ålderdomliga plattformstaket, och den ganska låga och inte så raka plattformskanten. Vårt tåg står alltså till höger, och anslutande tåg till Kurort Oybin till vänster. (Ulf)



Utfarten från Bertsdorf igen. (Ulf)



Till Kurort Jonsdorf anlände tåget 15.00 och skulle vända tillbaka redan 15.07, men de hann förstås med rundgång med ångloket. (Hans)



Personalen gick med raska steg, för att hålla tidtabellen. Den klassiska ljust blågrå skjortan/jackan på eldaren (?) kommer jag ihåg från Östtyskland. (Hans)



Tillbaka i Bertsdorf 15.18 var tåget bara anslutande till ett tåg från Kurort Oybin till Zittau, så de kunde ta vatten i väntan på nästa tåg. (Hans)



Här väntar loket på att när klockan blir 15.32 ta oss till Kurort Oybin.
Man kan skymta ännu ett plattformstak till höger, och på huset står en skylt om tåg till Zittau. Det var alltså ibland 3-tågsmöten i Bertsdorf och då behövde man ju använda ett tredje spår med plattform, men vi var bara med om 2-tågsmöten. (Ulf)



Här närmar vi oss Kurort Oybin och kan notera det väldigt speciella sandstensberget. (Hans)



Vi hade läst i förväg att man kan gå upp på ett berg och ta bilder, så vi hade avsatt tid för att hinna med det, och kunde ta den här bilden på nästa ankommande tåg, som är det som vi också fortsatte tillbaka med. (Ulf)



Det är uppenbarligen ganska konstiga berg där. (Hans)



Här ser vi en av vagnarna mer i detalj, fortfarande märkt DR. (Hans)



Och här ser vi en interiör bild, med de ganska hårda sittplatserna.

Efter knappt en och en halv timme i Kurort Oybin reste vi tillbaka till Zittau, och efter ett snabbt byte tog vi ett tåg till Löbau, via en numera nedlagd linje som passerade Herrnhut.
Vi fick aldrig någon bild på det tåget, för vi hade lite bråttom. (Hans)



Vi anlände till Löbau 18.54, och klockan 18.58 skulle det första Plandampf-tåget D457 anlända, på väg mot Görlitz och vidare mot Wrocław i Polen. Ångloket drog dock bara till Görlitz. Tåget är alltså ett snälltåg och stannade mellan Dresden och Görlitz bara i Bautzen och Löbau.
Denna Plandampf var ju inriktad på Pacific-lok, dvs lok med axelföljd 2´C1´ (samma som vårt svenska F-lok) och kördes med fyra tyska snälltågslok, och de passade bra på linjen till Görlitz som går genom ganska flackt landskap. Som andra vagn går en restaurangvagn, osäker på om det var en tysk Mitropa eller en polsk. Notera Trabanten på bron. (Ulf)



Tåget kördes redan på fredagen, dagen innan Plandampf egentligen började, för att lokloket skulle kunna avgå från Görlitz till Dresden tidigt nästa morgon. Säkert för att det skulle kunna bli tågmöten redan under förmiddagen, och att fotografer vid linjen skulle kunna se flera tåg, i olika riktningar. (Ulf)



Tåget saktar in vid plattformen närmast stationshuset. Det dras alltså av 03 2001.
Lite historia om loket. Fram till 1920 fanns åtta olika statsbanor (tyska: Länderbahn) i dåvarande Tyskland, en för varje delstat, men då slogs de alla ihop till ett enda bolag, Deutsche Reichsbahn-Gesellschaft, ofta förkortat DRG. Bolaget fick med sig en massa olika sorters lok, och började beställa nya enhetslok, för olika behov. För snälltåg på de största banorna byggdes typen 01, med axeltryck 20 ton, mer om dessa senare.
För snälltåg på banor som inte tålde 01-lokens höga axeltryck byggdes 1930-38 för DRG denna bantade loktyp 03, med 18 ton axeltryck och två cylindrar. 03 2001 var faktiskt det första loket i serien och fick då numret 03 001, men fick nytt nummer 2001 när datanumreringen infördes 1970. Loket har kvar rökskärmar av äldre typ "elefantöron". Loket fick så småningom sth 130 km/h och avställdes 1969 av DR (Deutsche Reichsbahn, dvs östtyska järnvägen efter andra världskriget). Det konserverades och blev museilok. (Hans)



Här startar tåget efter en minuts uppehåll (enligt tidtabellen).
Efter denna upplevelse så tog vi ett vanligt dieseltåg kl 19.18 tillbaka till Dresden för att äta middag och sen uppsöka pensionatet. (Hans)

[Per K]

Fram till 1920 fanns åtta olika statsbanor (tyska: Länderbahn) i dåvarande Tyskland, en för varje delstat, men då slogs de alla ihop till ett enda bolag, Deutsche Reichsbahn-Gesellschaft, ofta förkortat DRG.

Det stämmer säkert att det fanns åtta olika statsbanor fram till 1920, men det fanns väl betydligt fler än 8 'delstater' i Tyskland fram till dess? Ca 25 vill jag påstå, men då var det olika furstendömen, storfurstendömen, kungariken och även ett par städer som bildade egna stater, förenade till kejsarriket Tyskland. Många var dock väldigt små så att de hade säkert hopgrupperade statsbanebolag medan de största som Preussen, Sachsen och Bayern säkert hade egna.

[Hans Broman]

Det stämmer säkert att det fanns åtta olika statsbanor fram till 1920, men det fanns väl betydligt fler än 8 'delstater' i Tyskland fram till dess? Ca 25 vill jag påstå, men då var det olika furstendömen, storfurstendömen, kungariken och även ett par städer som bildade egna stater, förenade till kejsarriket Tyskland. Många var dock väldigt små så att de hade säkert hopgrupperade statsbanebolag medan de största som Preussen, Sachsen och Bayern säkert hade egna.

Kanske vill någon veta vilka de åtta "delstats"-järnvägarna (Länderbahnen) var. I tyska Wikipedia hittar jag en lista för år 1912, och där finns en järncägsförvaltning för vart och ett av kungadömena Bayern, Sachsen och Württemberg samt storhertigdömena Baden, Mecklenburg och Oldenburg. Dessutom en för rikslandet Elsass-Lothringen. Men hur var det med Preussen? Jo, kungadömet Preussen och storhertigdömet Hessen hade sedan 1897 en gemensam järnvägsförvaltning.

[Per K]

Kanske vill någon veta vilka de åtta "delstats"-järnvägarna (Länderbahnen) var. I tyska Wikipedia hittar jag en lista för år 1912, och där finns en järncägsförvaltning för vart och ett av kungadömena Bayern, Sachsen och Württemberg samt storhertigdömena Baden, Mecklenburg och Oldenburg. Dessutom en för rikslandet Elsass-Lothringen. Men hur var det med Preussen? Jo, kungadömet Preussen och storhertigdömet Hessen hade sedan 1897 en gemensam järnvägsförvaltning.

Detta med sammanslagning av järnvägsförvaltningarna 1920 var ju väldigt intressant. Nu dominerade ju kungariket Preussen totalt och sträckte sig från de västfrisiska öarna vid Hollands gräns till Memel bortom Königsberg och inkl hela Schlesien som är stora delar av Polen idag. De övriga var då i södra delen av riket Elsass-Lothringen, Baden, Würthenberg, Bayern och Sachsen (Strassburg, Karlsruhe, Nürnberg, München, Dresden) som hade egna järnvägsförvaltningar och Mecklenburg (Schwerin) samt rätt så lilla Oldenburg väster om Bremen i norr. Bremen, som var egen stat, kanske tillhörde Oldenburgska järnvägsbolaget och Hessen tillhörde ju Preussiska. Det fanns dock 16 mindre egna statsbildningar till, främst som hertigdömen, vars järnvägar då tillhörde någon av de 8 förvaltningarna. Främst kan man undra hur det var i Thüringen som bestod av ett jytter av småstater fram till 1920, men antagligen tillhörde alla järnvägar där, i detta också intressanta järnvägsområde, Preussen-Hessen-bolaget i likhet med de flesta andra småstater.

Det måste ha varit en mängd skillnader i säkerhetssystem, regelverk, loktyper, infrastruktur och allt möjligt mellan dessa åtta olika bolag, men troligen fick alla underordna sig det dominerande Preussisk-Hessiska bolaget. Det fanns då också ett antal interntyska 'gränsstationer' mellan dessa olika bolag. En skillnad som lever kvar är i alla fall benämningen på ställverk. Det Sachsiska systemet är som exemplet Ebersbach W1, R2, B3, W4, dvs en bokstav för Wärter, Rangier, Befehl plus en löpnummersiffra. Preussen hade första bokstaven i stationen samt en bokstav för väderstreck kompletterat med ett 'f' för Fahrdienstleider där tågklareraren sitter. Exempel Goslar där ställverken heter Go och Gwf. Vi tar lite mer komplicerade Soltau också, So, Smf, Sw och Ssf, där 'm' står då för Mitte och Ssf är Soltau Süd som på sin tid hade egen tågklarerare. Man kan undra om de sex övriga järnvägsbolagen hade helt andra egna benämningar på sina ställverk?

[G Andersson]

Detta med sammanslagning av järnvägsförvaltningarna 1920 var ju väldigt intressant. Nu dominerade ju kungariket Preussen totalt och sträckte sig från de västfrisiska öarna vid Hollands gräns till Memel bortom Königsberg och inkl hela Schlesien som är stora delar av Polen idag. De övriga var då i södra delen av riket Elsass-Lothringen, Baden, Würthenberg, Bayern och Sachsen (Strassburg, Karlsruhe, Nürnberg, München, Dresden) som hade egna järnvägsförvaltningar och Mecklenburg (Schwerin) samt rätt så lilla Oldenburg väster om Bremen i norr. Bremen, som var egen stat, kanske tillhörde Oldenburgska järnvägsbolaget och Hessen tillhörde ju Preussiska. Det fanns dock 16 mindre egna statsbildningar till, främst som hertigdömen, vars järnvägar då tillhörde någon av de 8 förvaltningarna. Främst kan man undra hur det var i Thüringen som bestod av ett jytter av småstater fram till 1920, men antagligen tillhörde alla järnvägar där, i detta också intressanta järnvägsområde, Preussen-Hessen-bolaget i likhet med de flesta andra småstater.

Elsass-Lothringen hade ju kommit tillbaka till Frankrike så det kan vi räkna bort.
Memel var fortfarande tyskt men (lustigt nog) under fransk förvaltning.
Hur var det där med järnvägen?

[Mattias Jansson]

Det fanns dock 16 mindre egna statsbildningar till, främst som hertigdömen, vars järnvägar då tillhörde någon av de 8 förvaltningarna. Främst kan man undra hur det var i Thüringen som bestod av ett jytter av småstater fram till 1920, men antagligen tillhörde alla järnvägar där, i detta också intressanta järnvägsområde, Preussen-Hessen-bolaget i likhet med de flesta andra småstater. ?

Det var exakt på det viset, efter att tidigare privatbanor som Thüringische Eisenbahn, Werrabahn etc förstatligats på 1800-talet så var Preussiska Statsbanorna den dominerande aktören i de små staterna i mellersta Tyskland som Anhalt, Braunschweig, Sachsen-Coburg-Gotha, Schwarzburg-Sondershausen etc. (Ja det fanns förstås enstaka små enskilda järnvägar också, både Kleinbahnen och "riktiga" järnvägar, men "huvudmannen" i den delen av landet var Preussen.)

[Mattias Jansson]

Elsass-Lothringen hade ju kommit tillbaka till Frankrike så det kan vi räkna bort.
Memel var fortfarande tyskt men (lustigt nog) under fransk förvaltning.
Hur var det där med järnvägen?

Det området anslöts till Litauen, för järnvägen har jag hört både årtalen 1923 och 1925 (gällande rullande materiel finns båda uppgifterna litet om vartannat) då det blev en helt integrerad del av LG dvs det litauiska statliga järnvägsbolaget.

[Mattias Jansson]

Det kan tilläggas att det i början av 1920-talet inte omedelbart gjordes några omorganisationer efter bildandet av DR. Preussiska statsbanorna bestod fram till slutet av första världskriget av 21 st direktioner, varav 2 st (Danzig och Posen) upphörde då områdena tillföll Polen, och tre andra (Bromberg, Kattowitz och Saarbrücken) ombildades på grund av partiella landavträdelser och istället blev Osten, Oppeln och Trier. Dessa kvarvarande 19 direktioner behölls, och alla de andra tidigare egna banorna blev varsinn ytterligare riksbanedirektion utom Bayern som sedan tidigare bestått av direktionerna München, Augsburg, Nürnberg och Regensburg samt Ludwigshafen, vilka också behölls oförändrade. Så det tidiga DR hade sammanlagt 29 st direktioner, men senare försvann t ex Oldenburg och Magdeburg som egna direktioner.

En annan effekt var att den preussiska dominansen i någon mån fortsatte, vilket ledde till att en del sydtyska fordonstyper - men inte alla - försvann oproportionerligt tidigt då man ville standardisera flottan, och de flesta typer som kom att få förtur byggde på tidigare preussiska konstruktioner.