Österrike: Förare skall repetera restriktiva försignalbesked

[Gunnar Ekeving]

Den 12 februari inträffade en sammanstötning i Niklasdorf på sträckan Leoben - Bruck an der Mur. Ett regionaltåg startade från stationen trots att utfartssignalen visade "stopp" och körde då in i sidan på ett Eurocity-tåg som var på väg i motsatt riktning. Det fanns en tråd om detta i gamla Postvagnen. Tågskyddssystemet (PZB) ingrep inte förrän regionaltåget passerade stoppsignalen; troligen hade regionaltågets förare kvitterat varningen från utfartsförsignalen och sedan stannat längst fram vid plattformen och då passerat det avstånd efter försignalen (1250 meter) då övervakning upphör. Det fanns ingen repeterbalis bortom plattformens slut, och på den drygt 200 meter långa sträckan till utfartssignalen hann regionaltåget få upp farten. Sikten var dålig på grund av snöfall.

Nu kan man i "Eisenbahn Österreich" nr 4 läsa att ÖBB som en följd av olyckan givit förarna order att högt repetera alla försignalbesked förutom "vänta kör". Föraren skall alltså säga t ex "utfartssignalen visar stopp". Däremot behöver föraren inte peka på signalen, en rutin som ju tillämpas av vissa andra järnvägsföretag.

[Arne]

Den 12 februari inträffade en sammanstötning i Niklasdorf på sträckan Leoben - Bruck an der Mur. Ett regionaltåg startade från stationen trots att utfartssignalen visade "stopp" och körde då in i sidan på ett Eurocity-tåg som var på väg i motsatt riktning. Det fanns en tråd om detta i gamla Postvagnen. Tågskyddssystemet (PZB) ingrep inte förrän regionaltåget passerade stoppsignalen; troligen hade regionaltågets förare kvitterat varningen från utfartsförsignalen och sedan stannat längst fram vid plattformen och då passerat det avstånd efter försignalen (1250 meter) då övervakning upphör. Det fanns ingen repeterbalis bortom plattformens slut, och på den drygt 200 meter långa sträckan till utfartssignalen hann regionaltåget få upp farten. Sikten var dålig på grund av snöfall.

Nu kan man i "Eisenbahn Österreich" nr 4 läsa att ÖBB som en följd av olyckan givit förarna order att högt repetera alla försignalbesked förutom "vänta kör". Föraren skall alltså säga t ex "utfartssignalen visar stopp". Däremot behöver föraren inte peka på signalen, en rutin som ju tillämpas av vissa andra järnvägsföretag.

Jag tror att man faktiskt missar en sak av väsentlig betydelse för säkerheten om lokföraren enbart säger högt själva signalbeskedet utan att samtidigt peka på signal och/eller olika instrument i förarhytten.

Hela vitsen med det japanska säkerhetssystemet kallat shisa kanko 指差喚呼, dvs. 'peka och säga ut högt', är ju att det fordras att man får en samlad aktion/reaktion mellan hjärna, ögon, händer, mun och öron för att föraren verkligen ska ta in informationen effektivt. Man minns vad man sagt bättre genom det samlade intaget av stimuli från hörselminne, synminne och muskelminne (pekandet med handen).

Det har visat sig att det fordras hela detta samlade mönster av aktiviteter för att man verkligen ska förstå vad man sett och kan handla därefter. Så att bara låna en del av det här ursprungliga japanska säkerhetstänket från 1900-talets början är lite motproduktivt. Det kan kanske kännas fånigt för lokföraren att sitta ensam i hytten och högt säga signalbesked och dessutom med handen/fingret tydligt peka på exempelvis den aktuella signalen.

Men erfarenheten från Japan är att det faktiskt fungerar bäst när föraren både pekar på signal, olika relevanta instrument i hytten och dessutom högt kommenterar vad hen gör. Och kan japaner göra allt detta utan att känna sig generade så borde även österrikare, för att inte tala om oss svenskar, kunna anamma det här effektiva säkerhetstänket! :)

[JDS]

Nåja. Att "anamma det här effektiva säkerhetstänket" (vad det nu egentligen ÄR som säger att det är så effektivt) utan att samtidigt anamma hela den japanska kulturen kan mycket väl vara detsamma som att bara låna en del av säkerhetstänkandet. Det kan mycket väl vara så att de kulturella skillnaderna är så stora att vi i Europa saknar den grund som vi skulle behöva stå på för att kunna "anamma" det som du säger är det "effektiva säkerhetstänk"andet i Japan.

Jag måste ju även påpeka att en lösryckt metod aldrig i sig utgör ett "säkerhetstänk" utan det är ett helt system av normer, beteenden och traditioner som bildar det som i praktiken utgör ett säkerhetstänkande. Anställningsförhållanden och övervakningsmetoder är en del av detta, vill man införa något som av vissa kan uppfattas som att spela teater i förarhytten så vill det till att man har tänkt ut hur man ska driva igenom det också.

Nu tror jag iofs intuitivt att "peka och säga högt" är bra i verkligheten, och att det precis som du säger bl a har att göra med sammankopplingen mellan det motoriska minnet, hörselminnet osv. Dock finns det några saker som jag aldrig riktigt har hittat någon diskussion kring (bl a risken för att man pekar och säger den önskade signalbilden i stället för den som faktiskt visas), och det är här bristen på modern vetenskaplig dokumentation börjar göra sig påmind. Kan ju hända att det finns texter publicerade på japanska om saken som undgår de akademiska sökmotorerna vid en vanlig sökning på engelska, eller för den delen texter på europeiska språk som jag helt enkelt inte hittat. Upplys mig gärna!

[Jan Kardell]

Det är relevanta invändningar du har. Jag tänkte bara nämna de försök som visar hur svårt det är att nämna rätt färg på texter som "GRÖN", "BLÅ" osv. Jag förmodar att det forskats på det, den kanske inte är helt relevant, men kanske kan ge ledtrådar om vad som händer när man blandar olika sinnen.