Även i Uppsala fanns det uppställda lok...
Även i Uppsala fanns det uppställda lok...
Tack för fina Du-bilder Jan, undrar hur många av dagens aktiva lokförare som fick utbildning på dessa trogna och fungerande träholkar ännu kan kliva upp och ta spänning på enligt min mening de vackraste "trämöbler" som rullar på svenska spår. Själv fick jag denna utbildning på Du i Ä år 1975 och på Du 188. Palle i Vika som fortfarande framför en aning modernare men ack så sårbarare lokomotiv.
Senast redigerat av Herbert Paalberg den 2018-03-16 klockan 11:47:39.
Däremot tror jag att det sällan var Du-trä i Uppsala tågenUrsprungligen postat av Jan L
Även i Uppsala fanns det uppställda lok...
Mvh Alex
Ja ett nyrenoverat D-lok med träkorg var en skönhet. De var ju ganska enkla lok både mekaniskt och elektriskt och en rutinerad förare kunde ofta åtminstone på något sätt ta sig fram. Men smörjsprutan var ett vanligt redskap. Att handpumpa upp en strömavtagare krävde en viss teknik. Men å andra sidan var man inte beroende av ett laddat batteri.
För att inte tala om känslan att öppna luckan till högspänningskammaren och sätta i det lilla handtaget och lyfta i brytaren med handkraft och därefter höra den långsamgående Atlas-Copcokompressorn starta och pumpa upp trycket i huvudbehållaren som stod inne i maskinrummet, känna lukten av olja och maskindamm och därefter kolla oljestickan i drevkåporna. Ja minnesbilderna rullar fram som en gammal svart/vit film. Det fanns en själ i dessa lokomotiv med sina blinkande maskinrumslampor. Och så en runda med oljesprutan och oljekannan ett varv runt maskin. Därefter ladda tågbromssystemet via k-16 ventilen med ledningstrycksregleraren för att erhålla 5 kg:s ledningstryck och kolla lokbromsen med den lilla NAF 120-ventilen. Det är så långt ifrån dagens moderna vehicklar man kan komma. Palle i Vika.
Behörigheter för att posta
Svara med citat