Batterielektriska tåg billigare än dieseldrivna

[Alex]

Artikel om DSB och Bombardier Talent

http://www.energinyheter.se/20180307...e-dieseldrivna

Mvh/Alex

[Ulf Broman]

Artikel om DSB och Bombardier Talent
http://www.energinyheter.se/20180307...e-dieseldrivna
Mvh/Alex

Framförallt bör det vara intressant att använda på relationer där en del av sträckan har kontaktledning, t.ex. Eksjö-Jönköping och Göteborg-Mariestad.
Jag blir ju nyfiken på om batterierna kan laddas medan tåget kör under kontaktledning, eller om de måste laddas på speciella platser.

[GÅ_Fid]

Framförallt bör det vara intressant att använda på relationer där en del av sträckan har kontaktledning, t.ex. Eksjö-Jönköping och Göteborg-Mariestad.
Jag blir ju nyfiken på om batterierna kan laddas medan tåget kör under kontaktledning, eller om de måste laddas på speciella platser.

Dags att gå in i arkiven och leta fram ritningarna på Öd kanske?

Och sedan "tänka till" / använda dagens standardteknik, så att man får ett "Öe" som delar komponenter med annat som idag rullar, och därmed blir rimligt i driftunderhåll!

Det är inte självklart att man måste ha "moderna lättviktsbatterier" från gummihjulssidan - lok behöver vikt för adhesionen, så det går att att föredra"billigt, beprövat och robust" i batterilådan.

Vilka kan vara de lättaste / svagaste drivboogierna som idag används? Gamla Öd verkar ha legat runt 15 t/axel.

Kanske känns upplägget gammalt, men för vissa banor kanske trots allt lokdraget med knuff-och-drag-lok, där båda kan vara manöverplatser, inte vore så dumt. Loken kan då vara "bara halvstarka" var för sig, men också rätt lätta att växla om vid haveri/störning, något som ju nyare teknik normalt sett drar med sig varesig man vill eller inte.

Jämfört med att bygga fast sig i motorvagnar med ny teknik, där en större investering (passutrymmen, wc, dörrar, ...) blir stående för varje fel i drivsystem borde separata lok kunna försvara sig.

[Göran Kannerby]

Dags att gå in i arkiven och leta fram ritningarna på Öd kanske?

Och sedan "tänka till" / använda dagens standardteknik, så att man får ett "Öe" som delar komponenter med annat som idag rullar, och därmed blir rimligt i driftunderhåll!

Det är inte självklart att man måste ha "moderna lättviktsbatterier" från gummihjulssidan - lok behöver vikt för adhesionen, så det går att att föredra"billigt, beprövat och robust" i batterilådan.

Vilka kan vara de lättaste / svagaste drivboogierna som idag används? Gamla Öd verkar ha legat runt 15 t/axel.

Kanske känns upplägget gammalt, men för vissa banor kanske trots allt lokdraget med knuff-och-drag-lok, där båda kan vara manöverplatser, inte vore så dumt. Loken kan då vara "bara halvstarka" var för sig, men också rätt lätta att växla om vid haveri/störning, något som ju nyare teknik normalt sett drar med sig varesig man vill eller inte.

Jämfört med att bygga fast sig i motorvagnar med ny teknik, där en större investering (passutrymmen, wc, dörrar, ...) blir stående för varje fel i drivsystem borde separata lok kunna försvara sig.

Utöver i vissa persontrafikrelationer skulle det vara högst intressant för mycken godstrafik som huvudsakligen sker under tråd men där sista kilometern (eller mindre) är ett oelektrifierat sidospår.

[synkopjanne]

På Lidingö hade man väl ett sådant system. Jag vill minnas att ett litet lok hämtade godsvagnarna på Värtakajen med strömbygeln nerfälld (för det fattades luftledning där). Sedan körde man ut på Lidingöbron och fällde upp strömbygeln och då gick loket på vanlig ström. Jag hörde aldrig någon dieselmotor utan antar att detta lok hade någon form av batterier.