Ledaren i TÅG 1-21

[Stefan J]

Har precis läst ledaren i senaste TÅG 1-21 ”Nej, det var inte bättre förr” av vår ordförande i SJK Niclas Härenstam.

Förr, vad som nu räknas dit men säg från 70 till början av 80-talet, var vintern inte något oväntat naturfenomen för SJ. De tågstopp som givetvis uppstod även på denna tid kunde snabbt och effektivt avhjälpas genom SJ:s egen organisation. Trafikavdelningen hade god tillgång på både trafikpersonal och reservfordon. SJ hade även kompetensen inom ban, signal och tele med en liknande jour och reservhållning dygnet runt inom den egna banavdelningen.

Några exempel. I Stockholmsområdet fanns ett bemannat SL-lokaltågsätt dygnet runt, även under natten då ingen trafik förekom. Bemannat reservlok under större delen av trafikdygnet liksom ett uppställt fullt utrustat reservvagnsätt redo att sättas in där det behövdes. Det här är bara exempel på några få av de ”muskler” som SJ hade till förfogande. Märk väl att variationer har funnits över tid och anpassats efter trafikbehovet men generellt gäller att reservtillgången var god för att snabbt backa upp vid trafikstörningar.
Det här tycker Niclas Härenstam är att romantisera bilden av trafiken ”förr”!

Eftersom den tekniska utvecklingen går framåt borde vi kunna förvänta oss mer av dagens trafik, eller?
Niclas Härenstam tycker däremot att eftersom trafiken idag är ”mångdubbelt mer omfattande” och ”sköts mer effektivt, alltså billigare” borde alla vara nöjda och glada och sluta upp med att romantisera bilden av järnvägen ”förr”.
Men borde då inte också underhåll, felavhjälpning med mera också mångdubbelt ökas, kanske till en motsvarande nivå lika med ”förr”?

Trafikverkets upphandling av reservlokshållning på strategiska platser är bara en blek kopia av vad som fanns ”förr”. SJ hade bemannade lokstationer med jourförare ofta dygnet runt, och reservlok på större delen av järnvägsnätet till mitten av på 80-talet. Romantik, eller?

Så avslutningsvis till Niclas Härenstams tidigare kollega som brukade fråga muttrande gubbar, jag är väl en av dem, ” eller var det du som var bättre förr?"
Med risk för att missuppfattat frågan så svarar jag. Javisst var jag bättre förr, framförallt kunde jag göra ett mycket bättre jobb inom och för SJ före än efter avregleringen.

Jag kan förstå dilemmat för Niclas Härenstam, här gäller det att ge en så positiv bild av järnvägen som det bara går genom tidningen TÅG så att fler annonsörer strömmar till. Att TÅG förvandlas till ett glättigt branschorgan börjar störa mej och jag ifrågasätter mitt medlemskap.

Medlem 8625
Stefan Johansson

[Sääf]

Instämmer i allt. Järnvägen idag är fruktansvärt eländigt. Drivor av inställda tåg. Ingen personal att fråga om något händer. Datakonsult minst om man ska köpa en biljett.Jag erkänner att jag törs inte åka Tåg idag. Vem hjälper en gammal gubbe hem om något händer Inte Tågbolaget i allafall.SÅ NU ÄR DET SLUT.

[Ulf Broman]

Har precis läst ledaren i senaste TÅG 1-21 ”Nej, det var inte bättre förr” av vår ordförande i SJK Niclas Härenstam.

Förr, vad som nu räknas dit men säg från 70 till början av 80-talet, var vintern inte något oväntat naturfenomen för SJ. De tågstopp som givetvis uppstod även på denna tid kunde snabbt och effektivt avhjälpas genom SJ:s egen organisation. Trafikavdelningen hade god tillgång på både trafikpersonal och reservfordon. SJ hade även kompetensen inom ban, signal och tele med en liknande jour och reservhållning dygnet runt inom den egna banavdelningen.

Nu skriver ju Staffan Sävenfjord numera sällan här, men jag skulle vilja höra honom kommentera det du skrivit ovan.
Jag minns många stora stopp vid snökaos och liknande under 1960-1990-talen, inkl ångloksvintern 1966 där SJ fick hyra in lok från TGOJ, och jag minns Staffans historier från andra tillfällen (en gång när SJ fick köra ett IC-tågsätt till Nynäshamn; en annan gång när Staffan inte kunde åka hem till Borås med tåg på ett helt dygn).
Medan det senaste kaoset i södra halvan av Sverige jag minns är när Hallsbergs godsbangård var stängd, och det är väl några år sedan (jag har kollat: Februari 2010; dvs 11 år sedan).

Jag skulle själv säga att "Allt var inte bättre förr, men att allt är inte bättre nu".
En del är bättre nu (mycket mer trafik, mycket fler resenärer, SJ har fått skärpa sig på några områden för att de fått konkurrens), en del var bättre förr (det fanns mer reservkapacitet och den var mer utspridd över landet, det var säkert lättare få tid i spår för underhåll).

[Jonny Saljefeldt]

Medan det senaste kaoset i södra halvan av Sverige jag minns är när Hallsbergs godsbangård var stängd, och det är väl några år sedan (jag har kollat: Februari 2010; dvs 11 år sedan).

Järnvägen mellan Ystad-Simrishamn var helt stängd på grund av snö flera dagar i månadsskiftet februari-mars 2018.

[/jes]

Har precis läst ledaren i senaste TÅG 1-21 ”Nej, det var inte bättre förr” av vår ordförande i SJK Niclas Härenstam.

Förr, vad som nu räknas dit men säg från 70 till början av 80-talet, var vintern inte något oväntat naturfenomen för SJ. De tågstopp som givetvis uppstod även på denna tid kunde snabbt och effektivt avhjälpas genom SJ:s egen organisation. Trafikavdelningen hade god tillgång på både trafikpersonal och reservfordon. SJ hade även kompetensen inom ban, signal och tele med en liknande jour och reservhållning dygnet runt inom den egna banavdelningen.

Några exempel. I Stockholmsområdet fanns ett bemannat SL-lokaltågsätt dygnet runt, även under natten då ingen trafik förekom. Bemannat reservlok under större delen av trafikdygnet liksom ett uppställt fullt utrustat reservvagnsätt redo att sättas in där det behövdes. Det här är bara exempel på några få av de ”muskler” som SJ hade till förfogande. Märk väl att variationer har funnits över tid och anpassats efter trafikbehovet men generellt gäller att reservtillgången var god för att snabbt backa upp vid trafikstörningar.
Det här tycker Niclas Härenstam är att romantisera bilden av trafiken ”förr”!

Eftersom den tekniska utvecklingen går framåt borde vi kunna förvänta oss mer av dagens trafik, eller?
Niclas Härenstam tycker däremot att eftersom trafiken idag är ”mångdubbelt mer omfattande” och ”sköts mer effektivt, alltså billigare” borde alla vara nöjda och glada och sluta upp med att romantisera bilden av järnvägen ”förr”.
Men borde då inte också underhåll, felavhjälpning med mera också mångdubbelt ökas, kanske till en motsvarande nivå lika med ”förr”?

Trafikverkets upphandling av reservlokshållning på strategiska platser är bara en blek kopia av vad som fanns ”förr”. SJ hade bemannade lokstationer med jourförare ofta dygnet runt, och reservlok på större delen av järnvägsnätet till mitten av på 80-talet. Romantik, eller?

Så avslutningsvis till Niclas Härenstams tidigare kollega som brukade fråga muttrande gubbar, jag är väl en av dem, ” eller var det du som var bättre förr?"
Med risk för att missuppfattat frågan så svarar jag. Javisst var jag bättre förr, framförallt kunde jag göra ett mycket bättre jobb inom och för SJ före än efter avregleringen.

Jag kan förstå dilemmat för Niclas Härenstam, här gäller det att ge en så positiv bild av järnvägen som det bara går genom tidningen TÅG så att fler annonsörer strömmar till. Att TÅG förvandlas till ett glättigt branschorgan börjar störa mej och jag ifrågasätter mitt medlemskap.

Medlem 8625
Stefan Johansson

Visst var det mycket bättre förr - alla lovordade SJ, särskilt pendeltågsresenärerna i Stockholm och SJ levererade stora överskott till statskassan. Javisst, så var det, jag minns det alldeles tydligt!

För att göra en traditionell urspårning på klassiskt PV-manér: det finns två yrkeskategorier som jag verkligen saknar, inte bara hos järnvägen utan generellt:

- Växeltelefonist istf dator, en livs levande människa som kopplar mig dit man vill och kanske kommer tillbaka och frågar om man fortsätta att vänta (vid upptaget) eller prata med någon annan.
- Sekreterare som skrev korrekt, och inte minst begriplig svenska, brev med logotyp och datum. Visst, mail har datum men resten ...

Upp på spåret igen. TR:s smörgåsar var plastförpackade och det var ett så uppskattat koncept att plasten lever kvar på tågen. Förutom på den förhandsbeställda räksmörgåsen kanske.

[Mattias C]

Järnvägen mellan Ystad-Simrishamn var helt stängd på grund av snö flera dagar i månadsskiftet februari-mars 2018.

Var det inte då hemtjänsten fick åka bandvagn? Så det var inte bättre på vägsidan.

[Jonny Saljefeldt]

Var det inte då hemtjänsten fick åka bandvagn? Så det var inte bättre på vägsidan.

Det stämmer iofs - ingen ersättningstrafik anordnades.

[Ulf Berlin]

SL/MTR har fortfarande ett reservtågsätt ståendes numera i Älvsjö,som"oftast"kan utnyttjas.../Ulf

[Mattias C]

Visst var det mycket bättre förr - alla lovordade SJ, särskilt pendeltågsresenärerna i Stockholm och SJ levererade stora överskott till statskassan. Javisst, så var det, jag minns det alldeles tydligt!

För att göra en traditionell urspårning på klassiskt PV-manér: det finns två yrkeskategorier som jag verkligen saknar, inte bara hos järnvägen utan generellt:

- Växeltelefonist istf dator, en livs levande människa som kopplar mig dit man vill och kanske kommer tillbaka och frågar om man fortsätta att vänta (vid upptaget) eller prata med någon annan.
- Sekreterare som skrev korrekt, och inte minst begriplig svenska, brev med logotyp och datum. Visst, mail har datum men resten ...

Upp på spåret igen. TR:s smörgåsar var plastförpackade och det var ett så uppskattat koncept att plasten lever kvar på tågen. Förutom på den förhandsbeställda räksmörgåsen kanske.

För växeltelefonisten måste jag faktiskt fråga, har de verkligen ersatts av en dator? Ringer man växelnummret till ett företag brukar väl fortfarande någon svara och hjälpa en att bli kopplad rätt?
Där datorn har kommit in i bilden är talsvar på kundservice och liknande, där man förr direkt hamnade i kö kommer istället ett talsvar som har ett antal syften:
1. selektera beroende på olika produkter (förr kom man direkt till kundtjänst på 90200 och det gällde alltid fast telefoni då det var de enda telia hade. Numera är det fast tele, mobil tele, fast bredband, mobilt bredband, telefoni via bredband, tv via bredband) Ingen kan allt detta så beroende på val hamnar man på skiljda svarsplatser.
2. Talsvaren kan också användas för statistik för typer av ärenden, inte sällan är det samma svarsplatser för flera olika talsvarsalternativ
3. Minska mängden samtal, gör man talsvaret lite lagom jobbigt ger man kunden ett incitament att lösa problemet själv.

Vill du hamna i telias växel är det istället 90100 du ringer.

(Ber om ursäkt att mina exempel gäller telia och inte SJ men jag har jobbat (inte direkt men hos en underleverantör) med telia.)

[Ulf Broman]

Järnvägen mellan Ystad-Simrishamn var helt stängd på grund av snö flera dagar i månadsskiftet februari-mars 2018.

OK, det är sånt jag inte minns.

Men, var det inte kutym på 1960-talet att tåg i Skåne (främst Österlen) blev insnöade och man fick någon gång skicka ner snöslunga för att klara av det hela?
Är det inte numera ganska sällsynt med såna totalstopp (vilket förstås kan bero på vädret)?

[Laaps]

Har precis läst ledaren i senaste TÅG 1-21 ”Nej, det var inte bättre förr” av vår ordförande i SJK Niclas Härenstam.

Förr, vad som nu räknas dit men säg från 70 till början av 80-talet, var vintern inte något oväntat naturfenomen för SJ. De tågstopp som givetvis uppstod även på denna tid kunde snabbt och effektivt avhjälpas genom SJ:s egen organisation. Trafikavdelningen hade god tillgång på både trafikpersonal och reservfordon. SJ hade även kompetensen inom ban, signal och tele med en liknande jour och reservhållning dygnet runt inom den egna banavdelningen.

Några exempel. I Stockholmsområdet fanns ett bemannat SL-lokaltågsätt dygnet runt, även under natten då ingen trafik förekom. Bemannat reservlok under större delen av trafikdygnet liksom ett uppställt fullt utrustat reservvagnsätt redo att sättas in där det behövdes. Det här är bara exempel på några få av de ”muskler” som SJ hade till förfogande. Märk väl att variationer har funnits över tid och anpassats efter trafikbehovet men generellt gäller att reservtillgången var god för att snabbt backa upp vid trafikstörningar.
Det här tycker Niclas Härenstam är att romantisera bilden av trafiken ”förr”!

Eftersom den tekniska utvecklingen går framåt borde vi kunna förvänta oss mer av dagens trafik, eller?
Niclas Härenstam tycker däremot att eftersom trafiken idag är ”mångdubbelt mer omfattande” och ”sköts mer effektivt, alltså billigare” borde alla vara nöjda och glada och sluta upp med att romantisera bilden av järnvägen ”förr”.
Men borde då inte också underhåll, felavhjälpning med mera också mångdubbelt ökas, kanske till en motsvarande nivå lika med ”förr”?

Trafikverkets upphandling av reservlokshållning på strategiska platser är bara en blek kopia av vad som fanns ”förr”. SJ hade bemannade lokstationer med jourförare ofta dygnet runt, och reservlok på större delen av järnvägsnätet till mitten av på 80-talet. Romantik, eller?

Så avslutningsvis till Niclas Härenstams tidigare kollega som brukade fråga muttrande gubbar, jag är väl en av dem, ” eller var det du som var bättre förr?"
Med risk för att missuppfattat frågan så svarar jag. Javisst var jag bättre förr, framförallt kunde jag göra ett mycket bättre jobb inom och för SJ före än efter avregleringen.

Jag kan förstå dilemmat för Niclas Härenstam, här gäller det att ge en så positiv bild av järnvägen som det bara går genom tidningen TÅG så att fler annonsörer strömmar till. Att TÅG förvandlas till ett glättigt branschorgan börjar störa mej och jag ifrågasätter mitt medlemskap.

Medlem 8625
Stefan Johansson

Jag tycker det vore synd om du slutade som medlem.
En av de saker jag verkligen uppskattar med SJK är strävan till en öppen dialog och goda möjligheter till detta. Att du med dina erfarenheter i ryggen kan ge din feedback på en ledare i tidningen TÅG som vi alla snabbt kan ta del av i Postvagnen är utmärkt. Du gör det också i en trevlig form där du är oense i sak med skribenten men inte ifrågasätter honom som person.Ledaren var också läsvärd eftersom den väcker funderingar och engagemang.
Vi behöver fler inlägg där personer som du delger oss andra sina erfarenheter. Därmed får vi alla bredare perspektiv och en liten puff att själva tänka efter.

[Per Sillén]

Som så mycket annat har samhällsutvecklingen bjudit på både plus och minus. På plussidan upplever jag att X2000 är det bekvämaste tåg jag rest med i Europa, exempelvis jämfört med TGV. Synd att man inte köpt 80 tåg som ursprungligen föreslogs. Pendlingsmöjligheterna med tåg har i de flesta regioner också blivit mycket bättre.
På försämringssidan kan noteras;
Den som har mycket bagage tar bil, sedan polletteringen försvann.
Ökat antal byten har också gjort att äldre och de med bagage ratar kollektivtrafik.
Stängda stationer särskilt vid sträng kyla har fått mig att ta bil vid många tillfällen.
Information och biljettförsäljning kan väl beskrivas som en katastrof för de som inte har avancerad IT-kunskaper. Nog är det botten att man inte kan köpa en sovplats vare sig i automat eller av biljettombud om man bor i Dalarna.

[Lennart Petersen]

Vi brukar ju inte anmärka på stavning men eftersom vår tidskrift nu nämns ett antal gånger kanske det kan vara värt påpeka att sedan många år är stavningen just Tåg .
Och i saken så är ju en ledare med lite åsikter om vad som är på tapeten skrivet av ordförande eller redaktör en tradition sedan länge i Tåg. Den behöver ju inte nödvändigt sammanfalla med allas åsikt men kan ge lite diskussion.
Ämnet att jämföra nu med förr är nog rätt vanskligt och man kan komma till många slutsatser.

[leoarietis]

Oavsett förr eller nu så sker alltid en utveckling.

SJ och kanske TGOJ hade oavsett behövt anpassas till hur världen omkring utvecklades, även om man aldrig hade gjort någon förändring av huvudmannaskapet för järnvägen.

SJ hade behövt förhålla sig till datorisering och försäljning online för att inte bli helt ifrånsprungen av t.ex. flyget eller bussarna och privatbilismen.

Hade SJ någonsin ens kunnat anpassa sig till att erbjuda den pendeltågtrafik vi har idag? (NEJ, inte en chans! Man var motståndare till Pågatågen.)

Hade SJ kunnat anpassa sig till Öresundsbro eller direkta godståg till Hamburg eller heltåg med timmer?

Hade SJ kunnat anpassa sig till att genomföra S200-satsningen på stambanorna? (Extremt tveksamt om jag ska vara snäll. Det behövdes ett Banverk.)

Det är lite för lätt att raljera och jag kan inte låta bli att ställa frågan:
Det är lätt att fastna i att utvecklingen toppade med X2000, eller var utvecklingen kanske redan toppad i och med Ma-loket?

Samhällsutvecklingen runt om i hela världen gjorde att SJ och järnvägen var tvungen att utvecklas från ett sätt som inte längre fungerade med 1950-talets mentala inställning och organisation.

Var det bättre förr? Är det bättre nu? Nej, det är främst annorlunda. Men det finns alltid något man kan förbättra!

[Mattias C]

Oavsett förr eller nu så sker alltid en utveckling.

SJ och kanske TGOJ hade oavsett behövt anpassas till hur världen omkring utvecklades, även om man aldrig hade gjort någon förändring av huvudmannaskapet för järnvägen.

SJ hade behövt förhålla sig till datorisering och försäljning online för att inte bli helt ifrånsprungen av t.ex. flyget eller bussarna och privatbilismen.

Hade SJ någonsin ens kunnat anpassa sig till att erbjuda den pendeltågtrafik vi har idag? (NEJ, inte en chans! Man var motståndare till Pågatågen.)

Hade SJ kunnat anpassa sig till Öresundsbro eller direkta godståg till Hamburg eller heltåg med timmer?

Hade SJ kunnat anpassa sig till att genomföra S200-satsningen på stambanorna? (Extremt tveksamt om jag ska vara snäll. Det behövdes ett Banverk.)

Det är lite för lätt att raljera och jag kan inte låta bli att ställa frågan:
Det är lätt att fastna i att utvecklingen toppade med X2000, eller var utvecklingen kanske redan toppad i och med Ma-loket?

Samhällsutvecklingen runt om i hela världen gjorde att SJ och järnvägen var tvungen att utvecklas från ett sätt som inte längre fungerade med 1950-talets mentala inställning och organisation.

Var det bättre förr? Är det bättre nu? Nej, det är främst annorlunda. Men det finns alltid något man kan förbättra!

Tack för en välskriven analys!
Alldeles för många här tenderar att se järnvägen som en isolerad företeelse där allt utanför bara är ett irritationsmoment.

[Göran Kannerby]

Det var i vart fall annorlunda förr. Den avgörande skillnaden var att verksamheten var mycket mer personalintensiv, det gjorde den både mer kundvänlig och mer flexibel, men också dyrare.

Så svaret är kanske: Ja, det var bättre förr, men också dyrare, förmodligen inte mer prisvärt.

[Resenären]

Det var i vart fall annorlunda förr. Den avgörande skillnaden var att verksamheten var mycket mer personalintensiv, det gjorde den både mer kundvänlig och mer flexibel, men också dyrare.

Så svaret är kanske: Ja, det var bättre förr, men också dyrare, förmodligen inte mer prisvärt.

Det är ju just det där. Jag tycker också det vore trist om SJK och Tåg förvandlades till ännu ett branschorgan.

Instämmer med Göran, det var mer personalintensivt och dyrare men kanske hade det varit mer prisvärt, det vet vi inte.

En sak är dock tydlig och det är att kundfokuset utvecklats enormt men kan bli betydligt bättre på alla nivåer och ett av järnvägens och kollektivtrafikens problem är att det för många är mycket långt till kund och makten ofta ligger hos roller som inte kan så mycket om verksamhetens operativa verklighet och än mindre om kundens upplevelser.

[leoarietis]

Ma loket var en mycket bra konstruktion för sin tid.

X2000 är en fantastisk konstruktion och bristerna på X2000 får man nog lasta SJ's räddhågsna ledning för. För klen motoreffekt och för få beställda enheter.

För att hoppa till baka till Tåg:s ledare så visar väl den att flera strategiska frågor tyvärr missades vid avregleringen. Många har ju genom åren debatterats flitigt här på forumet.

Biljettsystem och nationell försäljningskanal.
Röjningslok, beredskap.
Snöröjning och att "ingen tog ansvar" efter att Banverket avvecklades.
Kompetens att upphandla underhåll.
Problem med upphandlingar och att får entreprenörer att ha rätt incitament för tjänsten.
Tilldelning av bankapacitet är inte helt enkelt eller helt rättvist och sällan optimalt när det är brist.
Osund konkurrens av utländska statliga aktörer som inte släpper in andra på hemmamarknaden.
Oförmåga att hålla nere kostnader för nya system.
Bristande lönsamhet i godsbranschen försvårar nödvändiga investeringar för rationalisering.
Ryckig politisk styrning och tilldelning av investeringsmedel.
Värdelösa investeringar pga bypolitik tränger undan lönsamma men lägre prioriterade investeringar.

[Waxholm - Rindö järnväg.]

Förra veckan när jag i Eskilstuna väntadepå tåget mot Västerås var den försenad i 30 minuter efter ett fordonsfel och medans jag väntade på tåget mot Västerås kom det upp ett meddelande om att resenärer till Arboga var hänvisade till nästa avgång eftersom det var signalfel mellan Kungsör och Arboga.
Annars åker jag ofta mellan Västerås och Stockholm " en till två, tre gånger i veckan" och på den här sträckan är det sällan det blir någon försening eller inställda tåg. Blir det stopp står det oftast olycka på skylten.
Ska man åt andra hållet är den JÄTTE! vanligaste orsaken att tåget nödstoppas redan innan tåget lämnat plattformen "spår 5?". Som tur är har man inte hunnit hälla upp en mugg kaffe! Man lär sig av misstagen så att säga! Häll aldrig upp kaffet om du ska resa västerut och då särskilt från spår 5!!!!!! Kommer tåget in på spår 4 gäller det motsatta att kaffekoppen åker i golvet strax innan hela tåget kommit fram till plattformen.
Själv är jag en nöjd tågresenär fast jag medger att ska jag på teater, konsert eller vidare med skärgårdsbåt garderar jag mig alltid med en marginal på ca 3 timmar.