Ser att tågtrafiken på Tjustbanan är inställd t v. Detta på grund av vädersituationen. Hittar ingen info här, någon som vet mer?
(Är det snö kan man fråga sig om bussersättningen går bättre?)
Ser att tågtrafiken på Tjustbanan är inställd t v. Detta på grund av vädersituationen. Hittar ingen info här, någon som vet mer?
(Är det snö kan man fråga sig om bussersättningen går bättre?)
I Västervik är det snöfritt med gröna gräsmattor och någon plusgrad men riktigt blött i markerna, men norröver mot länsgränsen ligger mycket blötsnö som har föranlett att en hel del träd rasat ned över linjen och orsakat stopp i trafiken och detta även på en massa andra landsvägar inkl. 35:an där ersättningsbussen för tåg rullar. Snöfallet har även medfört att många hushåll är strömlösa p.g.a nedfallande träd över kraftledningar i samma trakter. Detta väderfenomen beräknas fortsätta några dagar till enl. SMHI.
Röjningsarbetena pågår under dagtid men p.g.a mörket och rasrisken förekommer ingen felsökning och undanröjning nattetid av säkerhetsskäl. Palle i Vika som bor 50 mtr. från Tjustbanan där det är mycket tyst just nu, inga ferroviala rörelser mao.![]()
Då vet jag, tack. Förstår man inte röjer i mörker, farligt nog i dagsljus.
Måste vara trist för en järnvägare när trafiken tystnar.
Bodde (och arbetade) på 70-talet vid Roslagsbanan och reagerade bara om tågen inte gick.
Där kan man se att den s.k. stormsäkringen av järnvägssträckor säkrar mot fler problem än bara just stormar, för jag uppfattar att det bara är tyngden från blötsnön som ställer till det idag.
Tänk om Trafikverket kunde få det enklare att driva på stormsäkringen.
Ja den s.k trädsäkringen har Trafikverket kapitalt misslyckats med man bryr sig inte om "sidobanor", ska det vara så förb----ade svårt att hålla rent så att trafiken antingen på järnväg/landsväg ej skall behöva stoppas av nedfallande träd, man får ta en 20-mtr.zoon
på ömse sidor för att gardera sig för att undvika dylika intermezzon, vi betalar ju skatt alla samhällsmedborgare och kommunikation är ju en viktig del i ett fungerande samhälle.
På min tid på smalspåret Vö-Vk var det sällan problem med nedfallande träd då vi hade egna ba-avdelningar som skötte denna detalj. Bl.a i Vk var min gamla busskollega från SJ-buss banmästare (Nils-Allan Ekelund) som ofta sa, Palle känner du till något ställe där det ligger illa så säg bara till så skickar jag ut gubbarna meddetsamma så fixar vi till det. Och ut kom gubbarna verkligen med den gamla geten MTR 381 Mtr 53p "Sputnick" med "Gotte" och övriga ligan. Var även med någon gång en stormig hösteftermiddag när jag fick med mig en motorsåg när Ba inte hade folk och där jag och kondisen skulle kunna fälla en och annan fura, men det tillhörde sällsyntheterna. Det fanns en speciell anda hos ps. i Vk att tågen skulle komma fram enl. tidtabellen för resenärernas skull.
Nuförtiden är det en annan ordning och tur är väl det, det är ju den ansvariga banunderhållaren som skall sköta den detaljen och inte har vi några lokala "ba-gubbar" längre som känner för sitt linjeavsnitt. Vi brukar oss gamla kollegor emellan prata om dåtiden och därom råder en total enighet att det var betydligt bättre och lugnare på den gamla tiden ju förr desto bättre. Ja det svider i hjärtat när man ser hur illa det går med järnvägstrafiken. Palle i Vika (Surgubbe)![]()
Senast redigerat av Herbert Paalberg den 2021-01-08 klockan 12:33:29.
Grejen är ju att Trafikverket inte äger marken 20m på resp sida om järnvägen så att bara gå in och såga ner är brottsligt (man kanske man sket i det förr?). I trädssäkringsprojektet ingår det ju att utverka servitut så att man får möjlighet att ta ner träden på annans mark.
Hittade några bilder från norr om länsgränsen, men det ser väl likadant ut söder om.
https://sverigesradio.se/artikel/7641967
https://nt.se/nyheter/artikel/manga-...brott/jpkx380r
Lite längre söder om länsgränsen... i Madrid.
https://www.youtube.com/watch?v=jAgS...=emb_rel_pause
Vid 1:17 - 1:25 en snutt från någon bangård. All tågtrafik till och från Madrid inställd.
Elpais.com har öppnat nyhetssidan om stormen. Läsbart med webbläsares översättare.
https://elpais.com/videos/2021-01-09...?rel=listapoyo
https://elpais.com/noticias/temporales/
Trafikverket har det redan lite lättare. Vill man hoppa över den fastighetsrättsliga processen så är det bara att hala upp plånboken, och så ett handslag på det. Eller en sup, som på gamla hästmarknader.
Vill man däremot bädda bra för framtiden så att det blir lätt att återkomma nästa gång det är dags (små träd växer!) och framför allt inte behöva köra samma process när ny ägare tillträtt så bör man fullfölja lantmäteriprocessen. Egentligen inga konstigheter, det ska mycket till för att lantmäteriet ska neka servitut för trädsäkring, men alla berörda ska i demokratisk anda få säga sitt.
Det finns troligen ett litet, ett mellanstort och ett stort hinder för att jobba vidare med lantmäteriprocessen.
Det lilla är att det antagligen saknas kunskap och kompetens kring själva sakfrågan dvs att trädsäkra järnvägar. Jag syftar på förståelsen för varför, hur, när , vem och vilka. Detta är i så fall ett problem hos både Trafikverket och Lantmäteriet. På båda firmorna är har ett generationsskifte pågått, och pågår, och på båda firmorna råder numera dogmen att verkligheten liksom orsak och verkan mm inte har med arbetsuppgifternas utförande att göra. (Ja, kanske jag överdriver något, framför allt vad beträffar lantmäteriet).
Det mellanstora problemet är bemanningen sett som numerär. Nämnda generationsskifte har skickat hem många lantmätare med pension, men både utbildning och rekrytering har släpat efter, beroende på såväl rekryteringsbudget som tillgång på lediga lantmätare.
(Dessutom har man i 10-20 år, precis som för många andra yrken, försökt råda bot på bristen genom att slimma utbildningen och ta bort allt utom det allra mest nödvändiga. Från fem år när jag utbildades, till … ja, vad, två år nu? En normallantmätare ska nu sitta inne på kontoret och fylla i formulär på datorn. Något fönster på tjänsterummet/tjänstelandskapet behöves icke. Det finns dock erfarna och specialiserade lantmätare, som alltså troligen kan lika mycket som normallantmätaren för trettio år sedan. Så blir det när yrkeskunskapen i vilket yrke som helst flyttas från utbildningen till anställningen. En arbetsgivare har ju dock inget intresse att kosta på sin personal mer än minsta nödvändiga. Utbildningen idag innehåller väl en rejäl dos om berörd lagstiftning, men tillämpningen av densamma får man lära sig den hårda vägen i anställningen, i värsta fall på obetald arbetstid kvällstid och på helger.
Det STORA problemet misstänker jag handlar om attityd och ambition hos den part som har nytta av att trädsäkring genomförs, och det är inte en fråga om lantmätaryrket och fastighetsrättsliga spörsmål utan om kunskap och förståelse samt budget. I dessa hårdhyvlingens tider när alla frågor sopas av bordet för att ge maximalt utrymme för gökungar så är nog möjligheten att få gehör för ett behov av trädsäkring mycket litet. Om det nu ens FINNS någon som försöker driva sådana frågor i det stora huset utan fönster?
Tillägg:
Allvarligt, med erfarenhet från stora organisationer så tror jag att påpekanden om behovet av trädsäkring komna från anställda i organisationen klingar för döva öron. Som att ropa i rymden liksom. Tilltron till egna anställda är ibland/ofta/alltid så svag att man helt enkelt inte lyssnar högt däruppe på de våningsplan där luften är tunnare, representationsterassen finns och dit bara vissa hissar når. Enda chansen att få någonting att hända är om man kan få till en omfattande konsultutredning (inget litet pjutt på 1-2 Mkr utan den måste nog upp i tjugomiljonersklassen för att få tyngd). Själva budskapet kan ju sedan framföras i andra stycket under rubriken "Sammanfattning". Helst bör utredningen komma från något konsultföretag som normalt inte verkar inom områdena järnväg, trafik, teknik mm.
Senast redigerat av Bobo L den 2021-01-10 klockan 16:12:13.
Är det inte (bristen på) intresset hos Trafikverket som är det stora problemet? Ungefär som det bristande intresset för att jobba med underhåll.
Det mellanstora problemet borde kunna lösas genom att snabbutbilda ett litet antal lantmätare för att behärska just denna typ av ärenden.
Det lilla problemet förstår jag inte, det borde vara svårare att förstå behov av trädsäkring av ledningar.
Efter att jag läst på lite så måste Trafikverket både ta fram plånboken och begära lantmäteriförrättning.
Det finns flera sidor om detta på Trafikverkets hemsida, här är början: https://www.trafikverket.se/resa-och...kra-jarnvagar/
Och här finns en detaljerad aktivitetsplan hur man skall göra https://www.trafikverket.se/resa-och...enom-servitut/
För mig låter det som att Trafikverket har färdiga rutiner och borde kunna återanvända brev och kallelser och sånt, det som är unikt är väl vilka skyddsvärda objekt som kan finnas inom området man vill säkra.
Så, det enda problemet jag ser beror på den här sidan, med en fin karta längst ned: https://www.trafikverket.se/resa-och...om-tradsakras/
Jag trodde att både Trv och Lantmäteriet jobbar mycket i regioner, och när man kommit så långt med trädsäkring så undrar jag varför det inte görs en rusch för att avsluta (dvs ordna trädsäkring på alla banor med daglig persontrafik), utan det händer t.ex. ingenting nu eller nästa år i Götaland. Varför inte BKB, Stångådalsbanan t.ex.?
Och man kan ju från kartan lätt räkna ut vilka banor som alltid stängs så fort det blir stormvarning.
Jahaja, där klev yrkesskadan in. Jag förtydligar:
Alternativ 1: Lantmäteriförrätning
Även vid en förrättning måste den som ges rättigheter att bete sig på annans mark betala ersättning för detta beteende. I förrättningsbeslutet om att tillskapa tex ett servitut fastställs nivån på denna ersättning. Ersättningens storlek beräknas med Expropriationslagens (ExL) beräkningsgrunder som utgångspunkt. I korthet är det (oftast) marknadsvärdet av förlusten som ska ersättas, hit räknas i det här fallet dels virkesvärdet men också körskador, ev begränsningar i framtida markanvändning, ev minskning av den berörda fastighetens marknadsvärde mm i den mån trädsäkringsåtgärder skulle medföra sådana värdeminskningar.
Tänk tanken att den berörda fastigheten som blir tjänande part i ett trädsäkringsservitut är 12000 hektar stor, och har ett bedömt marknadsvärde om 100 Mkr. Då torde tex något hundratal berörda träd längs med järnvägen inte påverka _hela_ fastighetens marknadsvärde ens på den tionde decimalen. I ett sådant (extrem-)fall finns ingen marknadsvärdeminskning att ersätta.
Affektionsvärden viktas lågt, mot noll eller de facto till noll.
I praktiken är stora markägare oftast lätta att ha att göra med, de vet reglerna och har viktigare saker för sig än att bråka om några tusenlappar. "Gör jobbet snyggt, och orsaka inga körskador!" är oftast budskapet. Undantag finns förstås, på goda grunder eller bara av grinighet.
Mindre markägare, eller vissa villaägare, kan däremot ibland bli hur krångliga som helst att hantera, där "vi har ägt den här gården i nio generationer och ingen ska minsann..." blir ett jobbigt argument att bemöta. Från järnvägens sida kan man då redogöra för jordabalkens (JB) grannerättsliga bestämmelser om träd som orsakar skada på annans mark, om kostnadsersättning för inställd tågtrafik mm. Nu är det ju så att dels är JB:s bestämmelser om detta inte särskilt färdigt användbara för en järnväg och dels har ju den sökande parten, dvs TRV, ofta i praktiken inte särskilt stora kostnader för inställd trafik, allra helst när det är stormfällda träd, eftersom den kostnaden istället drabbar köratågtrafikbolaget. Orsakar ett träd kontaktledningsskador så finns det ju dock TRV-kostnader att hänvisa till.
Alternativ 2: Plånbok, handslag och sup
Tja, om man tycker att en lantmäteriförrättning är krånglig, långsam, byråkratisk, tar för mycket egna mantimmar i anspråk etc så kan man ju ta upp lädret och erbjuda, eller förhandla om, ersättning helt på egen hand. Här gäller det att erbjuda så mycket mer så att markägaren finner det intressant med ett handslag utan närvaro av nån lantmätare, och det finns gott om spelrum för rävsluga förhandlare på båda sidor om handslaget.
Haken är dock att livslängden på ett sådant handslag har karaktären av RH-garanti, dvs så länge som parterna är överens fungerar det nog fint, men sen börjar det gnissla. När TRV en dag upptäcker att marken bytt ägare sen sist så är man tillbaka på ruta ett, och de tidigare utbetalade pengarna är borta tillsammans med den förre ägaren. Något åtagande eller skyldighet grundat i den gamla överenskommelsen är den nya ägaren inte bunden av.
(Va?! Ja, det finns en del mellanting mellan dessa båda huvudalternativ. Googla gärna på begreppen arrenden, servitut, nyttjanderätter mm, men slå upp en stor kopp kaffe, och ta fram en tre-fyra alvedon också! :D )
Senast redigerat av Bobo L den 2021-01-10 klockan 18:21:13.
Jodå, jag och min bror har ett bra servitut från förre markägaren, och jag har sagt upp ett annat. Så lite har jag fattat.
Men vad tror du i sakfrågorna:
1. Skulle det kunna stiftas lagar/förordningar som gör att Trv alltid får rätt, även mot släktklenoder, med hänvisning till dels samhällsviktig infrastruktur och dels framtida stora kostnader om ett träd hindrar samhällets trafik?
2. Och om man i stället gillar läget som det är: Kan det vara svårt för Trv nu, när de sen länge kommit igång och vet exakt vilka steg som ingår i processen, att snabba upp och snabbt riva av de bandelar som återstår? Eller finns det 2 aspekter: 1 när Trv har fått sitt servitut. 2 när Trv har skrapat ihop personal som kan ge sig ut och verkligen trädsäkra, och att kartorna anger det sistnämnda?
Enkelt! "Det fick inte plats i budgeten"
Precis som vid förrättningar för att stänga plankorsningar är förmodligen annars gången att man börjar med att försöka förhandlingsvägen, man kan mycket väl vara öppen med att om det ska ske tvångsvis kommer Lantmäteriet att få större kostnader, de pengarna kan vid en förhandling istället komma markägaren tillgodo. Ofta räcker en sådan morot för att man ska kunna lyckas. Då skrivs ett avtal och sedan är det bara ett mindre jobb för lantmätaren att skriva in detta i berörda fastigheter.
Annars går det till påtvingad lantmäteriförrättning, dyrare och mer tidsödande.