Föregående avsnitt finns här:
Dag 4

Nästa morgon påbörjade vi vår resa hemåt, men eftersom det inte finns så mycket nattåg så tar det några dagar.


På stationen såg vi bland annat detta tåg, som var ett IC-tåg till Most (ganska långt norrut), kört av det privata GWTrain, med en f.d. DB 628 motorvagn.


Vi såg också denna trevliga motorvagn, som är en riktig motorvagn i betydelsen att den drar vanliga personvagnar.


Denna moderna motorvagn går på en av sträckorna söderut.


Plattform 7 verkade nybyggd, men väldigt spartansk. Det var också lite oklart var man skulle kliva in i tåget, men vi såg inget tåg där under vår tid på stationen. Även stora stationer kan ha väldigt låga plattformar ser man.


Så såg vi plötsligt denna riktigt gamla motorvagn, säkert museiföremål, och oklart vilken grupp som skulle ut och åka med den, det fanns ingen skyltning, utan den bara stod där.


Sällskapet klev in och de startade motorerna, men vi hann inte vänta på avgång, vi behövde bland annat inhandla lunchmatsäck.


Nu stod vi på rätt plattform, men först ett likadant tåg som vi skulle ta, men i motsatt riktning. Tjeckerna har uppenbarligen ett antal olika målningar på sina lok.


Vi hade för hemresan konstaterat att vi behövde övernatta någonstans i mitten av Tyskland, och ville besöka en ny ort, med bra förbindelse nästa dag, och då fastnade vi för Lutherstadt Wittenberg, som ligger en knapp timme norr om Leipzig.
Först därefter började vi leta resvägar, och det fanns många. En hade varit att åka via Nürnberg och åka med den dagen innan invigda Schnellfahrstrecke, men det var nog tur vi valde bort för där var det en hel del driftstörningar första dagarna. En annan hade varit att åka via Prag och Dresden, men det hade vi redan gjort på nervägen. En tredje hade varit att åka via Hof och sen till Leipzig. Men, vi föll för en mindre bana som snirklade sig genom bergen och utmed floder norr ut från Cheb mot Bad Brambach (i Tyskland) och vidare. Så, vi tog det här tåget till Cheb, med en ny variant på målning.


Stationshuset i Cheb ser inte ut som alla andra, men ändå välhållet.


Klockan hade ju passerat halv tolv, så min bror och jag tyckte det var dags för en förmiddagsöl och begav oss till den enklare stationsbuffén. Strax bredvid fanns det en något finare som kallade sig restaurang.


Där vi kunde få oss varsin liten Březňák. Vi tror i alla fall att vi fick just en sådan, vår kunskap i det tjeckiska språket är ytterst begränsad, men vi klarar att peka först på ölkranen, sen på de små glasen och hålla upp två fingrar.


Cheb ligger alltså i Tjeckien (i landskapet Böhmen), men långt västerut, och har nära till gränsstationer mot Tyskland, både mot gamla väst och gamla öst.
Så, detta tåg går mellan Marktredwitz (i Tyskland) och Hof (i Tyskland) men passerar Cheb.


Och detta tåg, som vi skulle åka med, kört av Vogtlandbahn, går från Cheb till Zwickau över Bad Brambach, Plauen (Vogtl) ob Bf och Werdau till Zwickau. Total restid 2.20, delen i Tjeckien tar 25 minuter. Både i Plauen och Reichenbach passerar vi den övre stationen (ob Bf) och det finns alltså flera stationer på orten på olika banor, främst beroende på de stora höjdskillnaderna. Trots att det är en privat tysk operatör, så verkade både förare och konduktör på tjeckiska sidan arbeta för CD. Själva åkte vi från Cheb till Bad Brambach på en MBS Länderbahn biljett (klart förmånlig), och sen i Tyskland på en Sachsen Ticket.


En del tåg på denna linje går inte hela vägen till Cheb, utan vänder i Bad Brambach, som dessutom är första tyska stationen. Dock passerar man landsgränsen 7 gånger totalt, vilket man bör kunna se på denna karta. Det tjocka violetta strecket är alltså landsgränsen.
Konduktören klev av i Vojtanov, näst sista tjeckiska station, och typisk gränsstation, och i Tyskland var det ingen konduktör (eller biljettkontroll), medan förare byttes i Bad Brambach, och därför fanns detta lilla personalhus. Jag minns inte hur stationshuset såg ut.


Vi skulle åkt hela vägen till Werdau med vårt tåg, men i Weischlitz där sidobanan till Gera utgår så fick vi byta till en likadan rälsbuss. Vi fick ingen riktig förklaring, men en av de två behövde kanske komma närmare verkstaden.
Senare, i Neumark (Sachs) kom ett utrop från trafikledningen (alltså inte från föraren) att vi skulle byta fordon där också, så alla klev av, men där väntade ingen ny rälsbuss, och efter minst 5 minuter kom föraren ut och sade att vi skulle fortsätta, så vi släpade in vårt bagage igen. Därför blev vi sena till Werdau och var rädda vi skulle missa vår anslutning med någon minut.


Men, S-tåget väntade på oss, och vi kunde fortsätta med det till Leipzig Markt, där denna bild är tagen. Jag hade inte sett denna variant av S-Bahn tidigare, och även färgsättningen känns ny.


Linjen går alltså i tunnel under centrala Leipzig upp till Hauptbahnhof som ligger norr om stadskärnan, och vi kom nu upp mitt i julmarknaden och kunde för första gången under denna resa få dricka glühwein i en klassisk keramikmugg, märkt med ort och årtal.

Vi promenerade sedan den korta biten upp till Hbf, där vi tog ett likadant tåg som via Dessau förde oss till Lutherstadt Wittenberg Altstadt, en hållplats närmast stadskärnan, och precis vid vårt hotell.


Vi gick ut och åt, och kastade på hemvägen en blick på den lokala julmarknaden på torget, framför en av stadens kyrkor (dock inte den berömda som Luther spikade teser på).
Ett sånt pariserhjul har jag inte sett förut på en julmarknad, men ett hjul till jul behöver ju inte vara helt fel.