Befinner man sig i Tjeckien och har uppnått 65 års ålder är det inte särskilt lönsamt att åka Interrail. Pensionärsrabatten på tåg är så stor att man skulle behöva resa runt ett helt dygn för att komma upp i ett genomsnittligt dagspris för en interrailbiljett. Och befinner man sig som jag I spårvägsstaden Prag kan man åka hur mycket som helst utan att betala vare sig en tjeckisk eller svensk krona.

Tjeckien är som bekant översållat av större och mindre järnvägar. Ungefär som Skåne för 60 år sedan. Idag stannade det emellertid vid en utflykt till den lilla staden Mělník drygt fyra mil norr om Prag. Följaktligen tog jag spårvagn till den vackra säckstationen Masarykovo nádraži som ligger i utkanten av gamla sta'n. Där väntade ett loktåg. Men vilket lok!
Dubbelhytts diesellok à la ČD

Vi satte oss i manövervagnen som var nr tre efter loket och som gick först i tåget under den drygt timslånga resan. Den gick huvudsakligen på oelektrifierat enkelspår.

Vad gör man i Mĕlník? Ja, hustrun och jag satte oss bakom kyrkan och beundrade den milsvida utsikten ca 60 meter ovanför den plats där Moldau rinner ut i Elbe. Ett ställe erinrande om Kalemegdan i Belgrad där Sava flyter ut i Donau. Storslaget. Meditativt.

Efter ett par Plsner Urquell återvände vi den dryga kilometern till stationen där ännu ett tjecktypiskt fordon fångade mitt intresse.
Dessa rälsbussar går ännu i trafik i tåglandet Tjeckien.

Inte för att jag vet vart den skulle gå, men jag gav mig heller inte tid att undersöka. Det kändes ändå som att mitt tågbehov var tillgodosett för denna dag.