Köpte en Interrail typ 7 dagar inom en månad för att följa medresenär till Brighton via Amsterdam - Wales. Fick bli en mobilvariant då det var enklast att köpa. Bokades också två sittplatser Hamburg - Osnabrück och Osnabrück - Amsterdam då den resdagen blev en fredag. Startade med färjan Göteborg - Kiel. Köpte också nödvändig platsbiljett för Eurostar under kanalen och för att boka sådan med Interrail måste interrailkortet köpas först. Försökte först boka Amsterdam - London, men det gick ej, troligen för att interrailkvoten var slut på den sträckan. Dock gick det lite märkligt nog bra att boka Brüssel - London med samma tåg!

Inte helt elementärt att bli klok på stegen man ska ange i Interrailappen på mobilen och andra hade problem med det i första tåget från Kiel där fler Interrailare åkte med. Lyckades dock få till det rätt från början och hade man en gång lärt sig det så gick det bra. Man kan göra det mesta offline men i något steg när man skapar dagens biljett måste man vara online via wifi eller mobilnätet. Inga problem inom EU men i Storbrittanien vill man helst inte ha roamingen påkopplad fast det fick bli så ändå tidvis. På tågen och på stationerna oftast bra wifi dock.

Framme i London hade första natten bokats i Bedford norr om London enligt principen inte i själva London och längs en linje som utgick från Eurostarstationen som nu är St Pancras i norra London, egentligen lite märkligt när man kommer från sydost. Det visade sig att QR-koden på mobilen inte gick att läsa av i spärrarna som finns på många stationer i Storbrittanien men det fanns alltid bemannade spärrar också där man kunde visa upp biljetten på mobilen. Ibland rullade man fram och kollade destinationen men oftast så konstaterade man Interrail och så öppnade man spärren. Mycket hjälpsamt folk i spärrarna generellt. Ombord på tågen kunde man läsa av QR-koden i de fall det förekom biljettkontroll.

Bedford var en trevlig stad med fin älv med svanar och roddare bara man kom rätt. Från början passerades några skumma kvarter med halvsega personer så man undrade vad det var för stad. Dagen därpå på vägen tillbaka upptäckte vi att det var fotsteg inritade i gatan hur man skulle komma till stationen och nu kom man genom fina kvarter hela vägen. Var dock inte så tydligt hur man fann den vägen i riktning från stationen. I London sedan kort promenad från St Pancras till Euston fast vi kom lite fel i förhållande till de tåg vi registrerat, men det blev rätt riktning och rätt bolag så inga problem att komma förbi den hjälpsamme spärrvakten. Egentligen var det obligatorisk platsregistrering på tåget sedan men det var ingen som frågade efter. Det var väl ungefär dubbelt så mycket folk i tåget som det var markerade bokningar på sittplatserna också. Ett fenomen som iakttogs här och på kommande tåg var i vilken hög utsträckning ensamma resenärer valde att sätta sig i en fyrgrupp i första hand. Det fanns fler sådana än normalt i Sverige men påfallande många gick först till en sådan och tittade man på bokningar så var ofta en plats av fyra bokad också.

Tågbyte i Crewe och Chester för att komma LLandudno i norra Wales, vilket nog är den största turistorten i Wales med mängder av hotell i varierande klass i dagsläget. Högsäsong enbart juli och augusti så bra att vara där nu. Här finns världens tredje kabelspårväg förutom i San Francisco och Lissabon som här går upp för ett litet berg. Vi åkte även tillnärliggande LLanfairpwll...osv, dvs stationen med världens längsta stationsnamn. Såg att det gick några enstaka tåg på linjen inåt land mot Ffestiniog där järnvägen övergår till en museibana.

Åter sedan till Chester men här visade sig att de tåg som vi registrerat och funnit på Interrailens Railplanner inte stämde, utan det gick andra tåg i riktning Shrewsbury. Det var i sig inget problem att registreringen var lite annorlunda men nu fick vi 10 min för tågbyte i Shrewsbury. Det som var lite märkligt var också att detta tåg som sades ha slutstation Shrewsbury under resans gång meddelades att det skulle fortsätta till Birmingham. I god tid till infarten i Shrewsbury men här blev vi stående en kvart. Så äntligen in till perrong men nu dröjde det innan dörrarna öppnades för nu skulle vi dockas ihop med fler motorvagnar mot Birminham. Väl ute på perrongen hade vårt tåg mot Llandovery - Swansea avgått och det var 4 timmar till nästa tåg. Dock gott om personal på perrongen så en man tillfrågades och han ledde in oss i ett rum vid perrongen där det satt en annan man med dator och telefon som vi två plus en dam förklarade situationen för. Han i sin tur ropade in en tredje man från en dörr märkt 'manager' och han sa, 'vänta ett par minuter' (eller 'just a couple of minutes') och så kom han tillbaka och vi fick följa med ut till en taxi han hade fixat. Nu var det ju inte taxi tänkt åka genom Wales men det fick bli så. Fascinerande servicegrad och bemanning på station om man jämför med Sverige idag!!!....Damen skulle bara halvvägs mot oss (till något annat på Llan.. som de flesta stationer hette på linjen) och väl där kollade hon perrongen och såg att vårt tåg inte hade hunnit dit än, så vi kunde lämna taxin och åtminstone få åka halva sträckan till Llandovery med tåg. Vi blev sedan ännu mer försenade på denna enkelspåriga linje pga ett sent tågmöte och långt mellan mötesstationer. Llandovery är en liten by i Wales och inte mycket att säga om mer än att det är en liten by i Wales och kul att besöka en sådan också. Fanns ändå en hel del affärer och annat och åtminstone ett par hotell och vi bodde i ett på en pub.

Nästa dag resterande sträcka på linjen mot Swansea - Cardiff och så till Bath, Dagen därpå var en fredag och jag hade flyg hem från Gatwick söder om London på lördag, men denna fredag så strejkade lokförarna i England (inte i Wales eller Skottland). Detta visste jag dock om i förväg och hade bokat en bussbiljett från Bath till Gatwick med byte i Heathrow för säkerhets skull. Jag hade dock fått tips av en av alla dem som inte längre skriver på Postvagnen, att Interrail Rail Planner inte var pålitlig vid störningar utan jag skulle ladda ned Nationel Rail app också. Den visade sig vara helt tillförlitlig och visade korrekt vilka få tåg som faktiskt gick några dagar innan. Nu gick det faktiskt ett tåg i timmen denna fredag mellan Bristol och London så inga problem att åka Bath - Reading. Från Reading går en tvärbana sydväst om London som denna dag hade något enstaka tåg och vi kom med 17.20 som skulle gå enligt Nationel Rail. Tåget gick till en ort som heter Redhill som jag aldrig hört talas om men funnit på kartan att den låg nära Gatwick. Denna dag gick absolut inga tåg alls London - Redhill - Gatwick - Brighton men det var bara 20 pund taxiresa från Redhill till byn Horley där hotell var bokat alldeles intill Gatwick flygplats.Tog ändå tåget Horley - Gatwick på tre minuter för 2,30 pund på lördagen och här köpte jag biljett och utnyttjade inte min 7:e och sista interraildag som jag kvar än. Får bli en dagstur till Norge!