Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Ute på långresa - Del 19, på omvägar från Pyongyang till Seoul (Reseberättelser)

av Till @, fredagen 5 maj 2017, 01:46:29
redigerad av Till, fredagen 5 maj 2017, 02:07:14

Hej,

Mellan Pyongyang och Seoul är det 261 km med järnväg. Det ligger räls hela vägen, delvis t o m återuppbyggd så sent som 2007. Men ändå måste man resa genom ett tredje land, i regel Kina, för att ta sig mellan de två huvudstäderna. Den (i distans) kortaste vägen med kollektivtransport blir runt 73 mil.
Om man har bråttom och vill flyga så går det att göra med ett och samma flygbolag, Air China flyger från Beijing till bägge städer. Men inte säljer de genomgående biljetter, det skulle nog inte bli så bra att försöka checka in en väska till Seoul på Pyongyangs flygplats...
[image]
[image]

Men tillbaka till Nordkorea. Efter besöken i Panmunjom och Kaesong och den skakiga återfärden till Pyongyang fortsatte besiktningsprogrammet men ett besök hos Kim Il-sungs födelsehus strax väster om Pyongyang, måttligt intressant men i alla fall bättre än de enorma statyerna i stan.
Men efter det var det dags att åka tunnelbana! Två stationer på Chollima-linjen, nämnd efter en bevingad häst från en koreansk saga, tillhör standard-turistprogrammet. Det är ändstationen Puhung ("Återuppbyggnad") och stationen Yonggwang ("Ära") nära järnvägsstationen som är märkt med röd prick på kartan i stationen nedan.
[image]
Länge fick turister bara åka mellan dessa två stationer, så en del fick intrycket att hela tunnelbanan skulle vara en fejk och alla passagerare skådespelare som uppträder för turisterna. Men på senare år har det förekommit att turister fick tillfälle att åka på andra delar av nätet också, så borde detta absurda rykte ha dött i det läget (fast i Nordkorea är det ju ibland verkligheten som är det mest absurda...). Även uppgifter om importerade begagnade fordon talar ju ett tydligt språk om att tunnelbanan är ett normalt transportmedel.
Jag frågade guiden om varför de flesta bara får se dessa två stationer och sa skämtsamt "Erkänn, det är för dessa två är finast", men jag fick bara ett leende som svar. Tunnelbanan ligger också ovanligt djupt, på sina håll över 100 meter. Troligen för att vara skyddsrum i krigsfall.
Stationen Puhung är känd för sin propagandamålning som visar Kim Il-sung med arbetare, men också flera påkostade relief på väggarna
[image]
[image]
Även stationen Yonggwang är konstfullt utsmyckad.
[image]

Från Yanggakdo-hotellet har man en fin vy över staden och järnvägsbron som korsar Taedong-floden. Jag spanade ett bra tag om det skulle komma ett tåg på järnvägsbron, men det enda som kom var en växlingsrörelse som inte körde helt över. Tyvärr hade jag ju inte teleobjektivet med för det inte var tillåtet.
[image]

Då var det dags för oss i gruppen som hade bokat den kortare resan (bara två övernattningar) att börja återresan till Dandong och vidareresan till Seoul, inte utan att först ha kolla på det mäktiga Kim Il-Sung-Torget i centrum. Sedan var det dags att ta farväl från våra två guider:
[image]

På stationen finns en fin väntsal, förmodligen bara upplåten för passagerarna till de internationella tågen.
[image]
[image]
Vi hade en gruppbiljett, utfärdad av den nordkoreanska järnvägen. De ser man inte varje dag! Tyvärr kunde jag inte få med originalet, för några i gruppen stannade kvar på tåget bortom Dandong.
[image]

Återresan till Dandong skedde med ett nordkoreanskt tågsätt, med säkerhet det bästa som nordkoreanska järnvägen har att uppbringa. Vi hade en Hard sleeper, vagnarna såg ut att vara snarlika typer som den kinesiska järnvägen använder, kanske t o m en gemensam beställning.
[image]
[image]

Några intryck nedan om vad som fanns att se under återresan:
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]

Närmare gränsen började det bli ett riktigt störtregn som pågick under hela tiden vi stod för gränskontrollen. Denna gång var det bara tre stackars kinesiska soldater som saluterade, en fjärde skymtade i vaktkuren.
Den kinesiska inresekontrollen hälsade mig med kommentaren "Du har varit i Kina många gånger" (det var min fjärde inresa på samma visum), med en underton av "...men någon gång får det väl vara nog!". Men det var inget problem.

Efter en natt till på järnvägshotellet cyklade jag till Yalu-floden till den "Trasiga bron", hur den också marknadsförs. Runt 40 kronor inträde måste man betala, men det fick det vara värt. Jag hade förstås prickat in tiden då tåget till Nordkorea skulle passera.
[image]
[image]

Resebyrån Explore North Korea hade också ordnad en biljett för färjan från Dandong till Incheon i Sydkorea för mig, så jag hade faktiskt fått en resa Nordkorea - Sydkorea från samma återförsäljare i en beställning. Men det var ingen garanterad anslutning à la Resplus ;-).
Färjan skulle avgå på sen eftermiddag från den nybyggda enorma djuphamnen drygt 4 mil söder om staden nära Yalu-flodens mynning.
Då blev det sista kinesiska gränskontrollen för resan. Kontrollanten kommenterade att jag hade varit i många länder, och så försvann en överordnad med mitt pass till ett tjänsterum där det stod "Ytterligare kontroll" på dörren. Men han kom tillbaka efter kort tid och lämnade tillbaka passet utan mer kommentar.

Färjan var en fin gammal färja med träplankor. Resebyrån och jag hade nog missförstått varandra lite, jag ville bara slippa den jättestora sovsalen med över 100 platser, och så fick jag istället den lyxigaste sviten som båten har att uppbringa. Då förstod jag varför det var så dyrt! Men lite skönt var det ju att lyxa till det lite!
[image]
[image]

Som ni ser på kartan går rutten i en stor båge runt Nordkorea, så det gällde att kaptenen och styrmannen hade koll på kursen...

Den sydkoreanska passkontrollanten hittade inte ens mitt nordkoreanska visum, utan hon bara drämde stämpeln i den första bästa luckan hon hittade på passidorna. Så det blev inga nord- och sydkoreanska stämplar sida vid sida.

Incheon ligger runt 4 mil väster om Seoul, och där ligger båda Sydkoreas största flygplats och den största hamnen i Seoul-regionen. Hamnbanan var hopplös att ta bilder av, så mycket stängsel och murar var det.
Det finns två pendeltågslinjer till Seoul, fast de kallas för "Subway". Men innan jag hittade dessa fick jag till min häpnad syn på något som såg ut som en monorail. Inget tåg i sikte, och rälsen såg inte alldeles nybyggd ut, men inte heller som om det hade varit övergivet i årtionden. Det är ett avbrutet projekt där båda kostnadsökningar, tekniska problem och tvivel på systemets säkerhet ledde till att projektet har avbrutits så sent som efter några provkörningar.
[image]
Monorailbanan har sin slutstation vid pendeltågslinje 1, som jag sedan tog direkt till mitt hotell i centrala Seoul. Där tog jag mig till centralstationen bland annat för att skaffa ett Korail-pass - koreanska järnvägens tågluffarkort för utländska turister. Den gamla stationen till höger är numera kulturcentrum och har ersatts av den nya till vänster eftersom den gamla byggnaden inte räckte till längre när höghastighetstrafiken började. De står sida vid sida.
[image]

Till
_________________________________________
Del 18, nu blir det paketresa!
Del 17, raka vägen norrut genom Vietnam och Kina
Del 16, Bamboo Train och Royal Railway i Kambodja
Del 15, till ett inte längre järnvägslöst land
Del 14, Singapore, resans sydligaste punkt
Del 13, följa rutten av Eastern & Oriental Express
(Se där för länkar till tidigare inlägg)

Forumet är stängt för nya inlägg
  1802 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum