Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Ute på långresa - Del 18, nu blir det paketresa! (Reseberättelser)

av Till @, tisdagen 2 maj 2017, 19:05:35
redigerad av Till, tisdagen 2 maj 2017, 19:18:10

Ja, vad kan man ha för ärende i Shenyang? Och varför skulle det bli paketresa helt plötsligt?
I Shenyang har en del länder konsulat - bland dessa Nordkorea (och runt hörnet även USA och Sydkorea, men jag tror inte att de tar en öl tillsammans med Nordkoreanerna efter jobbet…). Och resebyrån Explore North Korea har ett kontor där. Och Nordkorea går ju för oss normaldödliga bara att besöka med paketresa.
[image]
[image]

Jag hade bokat en Nordkorea-resa från Dandong (den kinesiska gränsstaden) med tåg till Pyongyang och det vanliga turistprogrammet, bland annat besök vid gränsen till Sydkorea, den biten dock med buss. Även om det gick med tåg från Dandong var det ingen specialresa för tågnördar som det faktiskt har förekommit, men jag ville i alla fall inte missa chansen att ta en kort titt i detta tillslutna land då jag ändå var i den delen av världen.
Visumet kan man få som ett separat papper, men det får man lämna tillbaka när man lämnar landet, så det var inget alternativ! Jag ville ha ett riktigt visum i passet - som tur är erbjuder Explore North Korea att hämta in det hos konsulatet i Shenyang, och det gör de på en halv dag, så man är inte av med passet i flera dagar. Det fungerade som utlovat, jag fick mitt visum och kunde åka vidare till Dandong på kvällen samma dag. Fast så märkvärdigt såg inte visumet ut...
[image]

Denna gång var tåget, ett CRH-höghastighetståg baserat på Siemens Velaro, nästan 2 timmar försenat, men det gick inte att få plats på någon tidigare avgång. Så min faktiskt enda resa med ett kinesiskt höghastighets-dagtåg blev av i mörker.
[image]
Sätena vänds alltid i färdriktning innan återresan. För effektivt resandeutbyte finns på en del stationer en smidig lösning: Lyssiffror med vagnsnumren i golvet nära perrongkanten. Beroende på tågtyp, vagnsordning och tåglängd lyser den tillämpliga siffran i perrongen. Men det hjälper inte om föraren bromsar fel och står nästan en vagnslängd ur position...

Jag sov över en natt vid järnvägshotellet, och nästa morgon samlades gruppen för att ta oss genom den kinesiska utresekontrollen. Vi var 12 kineser och jag i gruppen, men resebyrån skulle säkerställa att en av guiderna i Nordkorea var engelsktalande.

Det trevliga med att ta tåget till Nordkorea är att de nordkoreanska guiderna (man bör nog snarare kalla de för övervakare) möter upp först vid ankomst i Pyongyang, så under tågresan är man inte så strängt övervakad som i övrigt. Den nordkoreanska konduktören brydde sig inte mycket om vad vi turister gjorde.
Tågsättet var kinesiska Hard sleeper-vagnar, tre sängar ovanpå varandra i en öppen salong. Men vi skulle bara åka dagtid. Strax efter avgång passerade tåget brofästet på gränsbron över Yalufloden. Där stod 4 kinesiska soldater och saluterade tåget!
[image]

Parallellt med den trafikerade bron finns en äldre bro som förstördes i Koreakriget. På några kvarvarande brospann kan man gå en bra bit ut i floden från den kinesiska sidan och titta över till Nordkorea och den parallella väg- och järnvägsbron. Det stod en hel del folk på utsiktsplattformen och vinkade till vårt tåg.
[image]

Nordkorea hade bara kostat på sig en saluterande soldat vid brofästet, men desto fler pass- och tullkontrollanter i gränsstationen. Gränskontrollen i Sinuiju var som väntat grundlig, allt bagage handsöktes, man fick redovisa alla elektroniska apparater, och även en enkel kroppsvisitering genomfördes. Men man behövde i alla fall inte kliva av tåget.

Tåget skumpade sedan fram genom landsbygden i mest 50 till 60 km/tim. Här är vad som fanns att beskåda på tåg som vi mötte - till synes väldigt varierande skick.
[image]
Godstågen har vagnar längst bak för följepersonal som påminner avlägset om amerikanska Caboose-vagnar.
[image]

Det syntes mycket fältarbete med oftast primitiva metoder, en del väldigt enkla traktorer fanns, men också jättemycket arbete med oxar eller handarbete.
Pä sen eftermiddag nådde vi Pyongyang, som är representativt utbyggt med storskaliga monument och glittrande skyskrapor. Flyger man in så märker man knappt något av fattigdomen i stora delar av landet.

Guiderna (en kinesiskt- och en engelsktalande) mötte upp oss på perrongen, och genast började det obligatoriska utflyktsprogrammet med buss till de jättestora monumenten av de avlidna ledarna Kim Il-Sung och Kim Jong-il.
Det värsta med Nordkorea-resor är inte att man bara kan röra sig med sin guide så snart man lämnar hotellet. Nej, det är bara det näst värsta. Det värsta är att de tvingar alla turister att buga framför statyerna av de avlidna diktatorerna. Det bär verkligen emot! Jag provade inte vad som händer om man vägrar, om inget annat kan man nog utgå ifrån att relationen med guiden blir grundligt fördärvat. I alla fall bugade jag lite mindre djupt än de andra i gruppen.

Efter middagen i en koreansk restaurang åkte vi till hotellet, där guiderna förklarade oss att vi skulle hålla oss innanför hotellområdets grindar om vi ville ta en promenad - med hänvisning till att vi inte hade våra pass, för dessa hade de tagit i förvar. Det gäller ju att se till att turisterna inte kommer på dumma idéer!

Nästa dag stod besöket vid gränsen till Sydkorea på programmet, faktiskt den delen av programmet som intresserade mig mest, än mer än järnvägen. Tyvärr var det buss som gällde. Alla med ryggbesvär bör dock tänka efter två gånger om de vill delta i ett sådant besök, för motorvägen till Kaesong - Panmujom är verkligen i hårresande skick. Vår buss kryssade ofta mellan körfälten för att undvika de värsta groparna. Trafiken var obefintlig, vi såg fler cyklar än bilar - och en och annan oxkärra.

I brist på fredsavtal finns det bara en de-facto-gräns som kallas för Militära Demarkationslinjen (MDL). 2 km på ömse sidor av den finns det den Demilitariserade Zonen (DMZ) som ska hållas fritt från soldater och militära installationer enligt avtalet om vapenvila från 1953. Enligt samma avtal har det upprättats en gemensamt administrerad plats nära byn Panmunjom som bland annat används för förhandlingar, det Gemensamma säkerhetsområdet (Joint Security Area, JSA). Det är den enda platsen där nord- och sydkoreanska/amerikanska soldater står öga mot öga. Detta är ju verkligen en av världens politiskt och militäriskt mest känsliga platser, och dit guidar bägge sidor gladeligen turister. Helt bisarrt!
Inom JSA finns det flera baracker som står precis på demarkationslinjen, som inuti går genom mitten av ett förhandlingsbord. Mellan barackerna är det bara låga betongtrösklar som markerar demarkationslinjen, inuti mikrofonkabeln... Det bästa av allt är att man inte bara får gå in i en av barackerna, utan inuti den får man också lov korsa demarkationslinjen. Dörren till andra sidan är förstås låst och bevakat, skulle någon turist försöka få för sig att försöka springa över till andra sidan skulle man riskera att trigga skottlossning och värre.
[image]
[image]

För att komma tillbaka till järnvägen så finns det faktiskt en järnväg mellan nord och syd några kilometer från Panmunjom som har återställts så sent som 2007 under en period av lite töväder. Järnvägen har använts enstaka gånger runt 2007/2008 för materialtransporter till industriområdet Kaesong i Nordkorea där sydkoreanska företag kunde producera med nordkoreanska arbetare med jättelåga löner. Nu då det politiska läget har blivit alltmer spänt har verksamheten i industriområdet dock ställts in. Järnvägen har aldrig sett någon regelbunden trafik. Jag kunde se en del av den återställda järnvägen men fick ingen brukbar bild.

På vägen tillbaka stannade vi i staden Kaesong någon mil från Panmunjom för att se ett museum som har inrättats i ett mycket gammalt universitet. Det var fint gjort och en trevlig kontrast till de gigantiska pampiga monumenten i Pyongyang. Tyvärr var det inget tillfälle att kolla på stationen eller den återställda järnvägen till syd i Kaesong.
Sedan var det bara att göra den skumpiga bussfärden tillbaka till Pyongyang för att fortsätta med besiktningsprogrammet.

Till
_________________________________________
Del 17, raka vägen norrut genom Vietnam och Kina
Del 16, Bamboo Train och Royal Railway i Kambodja
Del 15, till ett inte längre järnvägslöst land
Del 14, Singapore, resans sydligaste punkt
Del 13, följa rutten av Eastern & Oriental Express
Del 12, Det lilla huset på prärien
Del 11, till ett nästan järnvägslöst land
Del 10, över Hai Van-passet i Vietnam
Del 9, snart ny spårbredd igen!
(Se där för länkar till tidigare inlägg)

Forumet är stängt för nya inlägg
  1991 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum