Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Ute på långresa - Del 15, till ett inte längre järnvägslöst land (Reseberättelser)

av Till @, fredagen 28 april 2017, 01:28:12
redigerad av Till, fredagen 28 april 2017, 01:47:42

Nu gick det norrut igen i stort sett samma väg som jag hade kommit, fast utan avstickaren till Butterworth/George Town. Det finns ett intressant alternativ med en dieselbana närmast Malaysias ostkust till thailändska gränsen. Själva gränsen måste man korsa med annat färdsätt, men i Thailand kan man fortsätta norrut från Sungai Kolok (som var slutdestinationen för sovvagnen jag tog till Hat Yai på vägen söderut). Men detta område har skakats av oroligheter och terrordåd med många dödsoffer, och det avrådes från att resa dit. Så det fick bli Malaysias västkustbana via Padang Besar och vidare till Bangkok igen.
[image]

Från Bohor Jahru var det ett liknande dieseltåg som på vägen ner, men denna gång hade jag en vagn med moderniserad inredning. Nya stolsdynor, stickuttag och en skärm som inte visade något förgyllde resan...
[image]

Dagen jag reste från Singapore hann jag till Kuala Lumpur, där jag klev av på den fina gamla stationen. Det finns även en nybyggd centralstation, men den är rätt oansenlig under jord. Bägge trafikeras av alla tåg som har vägen förbi där.
[image]
Jag hade en fin utsikt från hotellrummet!
[image]

Nästa dag blev det snabbtåg till gränsen vid Padang Besar, och därifrån en thailändsk motorvagn till Hat Yai. Det är faktiskt den enda stationen i Thailand där jag har sett en säkerhetskontroll vid stationen, förmodligen p g a närheten till provinserna med oroligheter. Även i staden tyckte jag var det rätt mycket polisnärvaro, möjligtvis att en del av säkerhetsstyrkorna var militärer.
Nära stationen finns en vägbro som ger en fin panoramavy över hela bangården.
[image]

Från Hat Yai åkte jag med en första-klass-sovvagn av äldre modell till Bangkok. Den var fin att åka med, men helt värdelös för bagaget - det fanns i stort sett ingen plats för ens en större väska. Lite interiörbilder av generator- och sovvagnen:
[image]

Det var väl över en timme försening redan vid avgång, skulle den öka väldigt mycket så skulle min anslutning i Bangkok äventyras... Men vi körde in en del av förseningen och anlände på sen förmiddag.
Jag köpte en biljett 3:e klass (något annat stod inte till buds) för 13 kronor för 4,5-timmars-färden till Aranyaprathet, runt 25 mil öster om Bangkok nära den kambodjanska gränsen. En 4-vagnars motorvagn kördes fram till perrongen.
[image]
Fullt blev det med många stående, och på de första stationerna i utkanten av Bangkok klev ganska många till på, så nu var det verkligen knökfullt!
[image]
Och jag stod närmast dörren till främre förarhytten, så jag fick inte mycket drag från de öppna fönstren och stod inte heller bra mot närmaste fläkt, så det blev en svettig tur. Och inte blev det mycket glesare med folk förrän efter över 3 timmars färd. Mindre än en timme före slutstationen fick jag äntligen en sittplats.

Jag var förvånad över den förhållandevis goda banstandarden, närmare Bangkok och en bra bit ut var det faktiskt trespår, det måste finnas någon stor containerterminal i området. Vi hade en underbar kappkörning med ett containertåg som vi körde om flera gånger och som kom ikapp oss igen när vi stannade.
[image]
Längre ut blev det dock enkelspår av lite sämre standard. Vi var nästan en timme försenade till Aranyaprathet, så det började dessvärre bli mörkt.
[image]
Synt, för jag ville ju kolla på statusen av den nedlagda banan till Kambodja! Jag nobbade alla Tuk-tuk-förare som kastade sig över de avstigande för att köra dem till gränsövergången en knapp mil bort och fällde upp min cykel istället. Nästan inga intäkter alls till Tuk-Tuk- och taxinäringen blev det, mitt besök var verkligen ett dråpslag för den lokala ekonomin i sydöstra Asien! ;-)

Innan Röda Khmer-regimen kom till makten fanns det en gränsöverskridande linje från Aranyaprathet till Poipet i Kambodja och vidare via Sisiphong - Battambang till Phnom Penh (Norra banan). Trafiken hade varit inställd (dels spår rivna) och återupptagen i omgångar, allt eftersom de politiska relationerna utvecklades. När de Röda Khmerna erövrade området 1974 hade sista tåget till Thailand gått, och inget tåg har gått över gränsen sedan dess. När hela landet var under Pol Pots styre 1975 lades hela tågtrafiken ner, men detta är ju verkligen en bagatell jämfört med de ofattbara brotten som Röda Khmer begick mot sitt eget folk. Även om uppskattningarna varierar en del så har ungefär en fjärdedel av Kambodjas dåvarande befolkning omkommit direkt eller indirekt genom Röda Khmers styre.

Precis som jag hade läst så hade spåret återställts till gränsen, och skydden för plankorsningarna verkade vara funktionsdugliga, fast det går än så länge ingen trafik.
[image]

Gränsövergången är lite ökänt för att man försöker lura turister på pengar för helt överflödig hjälp med att ordna kambodjanskt visum, men jag cyklade bara ifrån alla som kanske satt på lur på turister. Mitt kambodjanska visum hade jag redan ordnad i förväg - de erbjuder elektroniskt visum som man ansöker på nätet och skriver ut själv, så man behöver aldrig skicka in passet till någon ambassad. Alternativt kan man få visum direkt vid ankomst också.

Jag stannade på ett hotell i gränsstaden Poipet och tittade på statusen av banan på den kambodjanska sidan nästa morgon i dagsljus. Det går faktiskt ett nylagt gatuspår i sidoläge genom gränsövergången. Till vänster är vyn västerut mot gränsbron till Thailand, till höger österut.
[image]
Jag hade läst om att spåren delvis var överbyggda av hus där - så förmodligen gick det gamla spåret vid sidan om vägen där det står en massa kasinon numera, och man har därför byggt gatuspåret. Kasinon är olagliga i Thailand, men i Kambodja är det bara olagligt för kambodjanska medborgare att spela på Kasino. Att driva ett Kasino och låta utländska medborgare spela där är lagligt i Kambodja, så vad hände? Jo, på ett 100-tal meter mellan själva gränsen och den kambodjanska gränskontrollposteringen har det poppat Kasinon ur jorden som svampar... Så slipper thailändska kasinosugna att formellt behöva resa in i Kambodja.

Det nylagda spåret går från gränsen österut tvärs över rondellen i centrala staden och ansluter till den gamla banvallen. Vid stationen har det börjat byggas ett mötesspår, men där slutar det nylagda spåret.
Till vänster vyn västerut mot gränsen, till höger österut mot stationen
[image]
Men byggarbeten pågår till synes!
[image]

Det ska finnas en del förnyade avsnitt på banan vidare mot Phnom Penh, det hoppades jag kunna se från bussen dit. Men det gällde först att få tag i en sådan. Nästan en mil från staden finns en bussterminal dit man slussar turister, de flesta åker vidare till Siem Reap 15 mil österut för att besöka det berömda tempelområdet runt Angkor Wat. Men järnvägen går lite längre söderut förbi Battambang, så jag letade efter en buss dit. Som i många städer i Kambodja finns det ett antal små försäljningskontor från olika bussbolag, och därifrån brukar deras bussar också avgå snarare än vid en central bussterminal. Inte lätt att hålla koll… Men jag hade tur, redan vid första kontoret där jag frågade fanns lediga platser i en buss förbi Battambang en timme senare. Då hann jag skaffa ett SIM-kort under tiden, för välkommens-SMS:et om roamingavgifterna framför allt för dataroaming till Kambodja var ingen rolig läsning...

Allt fick plats i bussen, cykeln och motorcykeln (men den sistnämnda var inte min!)
[image]

Till
_________________________________________
Del 14, Singapore, resans sydligaste punkt
Del 13, följa rutten av Eastern & Oriental Express
Del 12, Det lilla huset på prärien
Del 11, till ett nästan järnvägslöst land
Del 10, över Hai Van-passet i Vietnam
Del 9, snart ny spårbredd igen!
(Se där för länkar till tidigare inlägg)

Forumet är stängt för nya inlägg
  1692 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum