Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Ute på långresa - Del 12, Det lilla huset på prärien (Reseberättelser)

av Till @, sndagen 9 april 2017, 15:46:27
redigerad av Till, sndagen 9 april 2017, 15:47:39

Hej igen,

Som ett "nästan järnvägslöst" land kallade jag Laos sist, för Laos har faktiskt åter fått järnväg år 2009 - runt 60 år efter att den franska Mekongjärnvägen hade lagts ner någon gång mot slutet av den franska kolonialtiden 1949, möjligtvis redan i början av 40-talet. Men mellan den enda nedlagda järnvägen och den enda järnvägen i drift i Laos är det faktiskt 82 mil på landsvägen (om man inte genar genom Thailand), så det blev ännu mera bussåkande.
[image]
Karta över resrutten fram till Almaty

Ösregnet hade slutat senare under kvällen, och jag tog cykel och båt från mitt hotell till en busshållplats på stora landsvägen. Som utlovad dök faktiskt en buss till Pakse upp, varifrån en sovbuss skulle avgå till huvudstaden Vientiane några timmar senare på kvällen. Sovbussarna har sin egen "VIP"-busstation nära centrum, medan normala bussar får hålla till godo med två större busstationer runt 8 km utanför staden var (åt motsatta håll förstås, så får man byta mellan de två är det 15 km väg).
Efter lite förvirring om vilken buss skulle vara vilken så äntrade jag min buss till Vientiane. Det var madrasser på två låga våningsplan på ömse sidor korridoren, men de var för korta för en kille på 1,82 Meter, och det var meningen att två skulle sova på varje sida korridoren, alltså på bredden av ett vanligt bussäte för varje - utan någon som helst avskiljning. Men bussen var inte fullsatt, och jag kunde utnyttja madrassen på diagonalen, så det gick ganska bra att sova.
[image]

Tidigt på morgonen kom bussen fram till huvudstaden Vientiane, en lugn plats jämfört med de andra huvudstäderna i sydöstra Asien, men även här börjar trafiken bli besvärlig. Tågtrafik syns dock ingenting av i Vientiane, det gäller att ta sig ut runt 2 mil utanför staden. Där, vid Thanaleng, ligger den första thailändsk-laotiska vänskapsbron över Mekong från 1994, och den fick järnvägsräls 2009. Men järnvägen går bara till en station inte ens 3 km norr om bron. Det fanns planer att bygga vidare till nära centrala Vientiane, men som jag förstått har man lagt dessa planer på is i väntan på den utlovade höghastighetsbanan Kunming (södra Kina) - Singapore. Men jag ville inte vänta med min resa tills den banan står klart, för då skulle jag förmodligen hinna bli pensionerad och fortfarande inte komma iväg... Så det fick bli lite cykling runt centrala Vientiane och sedan 2 mil cykeltur ut till Vänskapsbron.
[image]

För vägtrafiken är det en av platserna där man byter mellan höger- (Laos) och vänstertrafik (Thailand) vid en landsgräns. Det syns fint på Google Earth, men i verkligheten lyckades jag inte få syn på stället - jag hade behövt passera gränskontrollen på vägen för det. Den enkelspåriga järnvägen har inga bekymmer med höger- eller vänstertrafik ;-)

Så var det bara följa skyltningen till järnvägsstationen. Sådana skyltar finns det verkligen inte många av i Laos!
[image]

Varför bara fick jag tänka på boken "Lilla huset på prärien" när jag fick syn på järnvägsstationen? ;-)
[image]

Jag försökte hitta den yttre änden av spåren, men där den måste ligga finns någon anläggning med en massa bilar, bussar och lastbilar uppställda som hade en bevakad grind, så jag kom inte vidare där. Men det tycktes inte finnas något spår av containerterminalen som det står om på skylten vid stora vägen, och inte heller något med järnvägsverksamhet bortom personbangården annat än oanvända spår. Jag hade nog behövt traska genom terrängen för att komma till den yttersta stoppbocken, så jag lät det vara och tog mig till stationen.
[image]
Ministeriet för offentliga arbeten och transport tycks i alla fall ha en järnvägsavdelning!
[image]
På spåret närmast stationshuset stod den thailändska motorvagnen redo, men man fick inte kliva på ännu. Hur den laotiska passkontrollen skulle hålla reda på att alla fått sin utresestämpel förstod jag inte riktigt. Jag bara gick förbi passkontrollbåsen och ut till perrongen där övriga resenärer redan väntade utan att någon reagerade på det (men jag gick förstås till passkontrollen en stund senare), och även när alla traskade till tåget var det ingen som kollade att de som klev på hade fått utresestämpeln.
[image]

På ett av stationens 5 spår stod detta tjänstefordon, men jag kunde inte se om det var laotiskt eller thailändskt registrerat...
[image]
För den blygsamma trafiken med två tågpar om dagen är stationen rätt väl utrustad - bemannad biljettförsäljning, kiosk, passkontroll och gott om sittplatser på perrongen. Nästan hälften av passagerarna verkade vara turister.
[image]
Sedan var det dags att åka på hela det laotiska järnvägsnätet på 5 minuter. Och jag fick lov att sitta på biträdesplatsen i motorvagnen! Efter avgång från Laos' enda station passerade vi Laos' enda plankorsning och nådde snart vänskapsbron.
[image]

När ett tåg passerar är bron förstås alltid avlyst för biltrafik.
[image]
I den thailändska gränsstationen Nong Khai var det en enkel thailändsk passkontroll, och så var det bara vänta på att mitt nattåg till Bangkok öppnades för påstigning. Det var lätt att fördriva väntetiden med några riktiga godbitar, framför allt lokalställverket med ett manöverdon för plankorsningen tillverkat i Calcutta.
[image]

Till
_________________________________________
Del 11, till ett nästan järnvägslöst land
Del 10, över Hai Van-passet i Vietnam
Del 9, snart ny spårbredd igen!
Del 8, till en före detta kronkoloni
Del 7, staden med den berömda armén och stadsmuren
Del 6, till Kinas Xinjiang-provins
Del 5, den forna huvudstaden
Del 4, framme i Kiev
Del 3, snart dax för bredspår!
Del 2, nur går det österut!
Del 1, varje resa börjar med ett första tåg...

Forumet är stängt för nya inlägg
  1789 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum