Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Ute på långresa – Del 11, till ett nästan järnvägslöst land (Reseberättelser)

av Till @, torsdagen 6 april 2017, 07:45:06
redigerad av Till, torsdagen 6 april 2017, 07:54:48

Nu blir det mycket buss, jag får jag hoppas att detta inlägg inte blir kvastat! ;-) Men även om Laos inte direkt brukar göra stora rubriker i järnvägssammanhang så finns det ändå lite intressanta kuriosa, båda historiskt och i nutid.
[image]
Karta över resrutten fram till Almaty

Från Da Nang skulle det finnas en direkt buss till Pakse i södra Laos, och hotellreceptionisten hjälpte mig att boka en plats och att ordna upphämtning vid hotellet. Det hade jag ju inte behövt, för med min hopfällbara cykel kunde jag ju enkelt ta mig till busstationen på egen hand, men hans engelska var ungefär så bra som min vietnamesiska, så jag ville inte förklara det också. Biljetten skulle jag betala till receptionisten.

Nästa morgon kom det dock ingen upphämtning, och receptionisten ringde runt desperat… Till slut ordnade han att en motorcyklist körde mig till bussen. Då fick jag hålla min hopfällda cykel i handen under motorcykelfärden! Men jag kom fram levande, dock var jag nu inte vid busstationen, utan vid en pytteliten resebyrå som till synes bland annat säljer bussbiljetter. Jag fick faktiskt en biljett där, fast det stod Vientiane på den, Laos huvudstad mycket längre i norr än Pakse. Avgångstiden för bussen till Pakse hade passerat sedan länge...
Så småningom dök det upp en minibuss som körde mig till busstationen. Jag såg att chauffören hade fått biljettpengarna som jag hade betalad till hotellreceptionisten, så det kändes ju lite lugnande att det hade fungerat så långt. Chauffören stannande intill en långfärdsbuss med sovplatser, och jag skulle lämna av mitt tunga bagage så det skulle lastas in. Men sedan körde han mig ut från busstationen igen, och jag började bli något orolig vad han hade för sig. Vi stannade vid ett café i närheten där någon från det laotiska bussföretaget sålde biljetter vid ett bord. Jag hade ju redan fått en biljett, killen rev av det ena avsnittet från biljetten och häftade sitt visitkort på den andra halvan, så var det klart. Bussen körde fram, och passagerarna klev på.

Under färden lastades otroliga mängder gods på bussen, så jag undrade om godstransporter kanske var den huvudsakliga inkomstkällan för bussföretaget.
Efter ett tag blev det fel på bussen, och vi stannade över en timme vid en verkstad för reparation som lyckades till slut.
[image]
Sedan var det dags att svänga av från landsvägen längs kusten och krypköra (det måste ha blivit ett antal ton gods utöver passagerarna och deras bagage), uppför bergen till den laotiska gränsen. Gränsen passerade vi passagerare till fots, så jag såg aldrig vad tullen sa om de kopiösa mängderna gods. Men bussen kom efter inte allt för lång tid, och vi kunde åka vidare.
Fram emot midnatt fick jag kliva av vid ett vägskäl drygt 2 mil utanför staden Savannakhet vid Mekong-floden. En minibusschaufför körde mig till staden och släppte av mig framför ett gästhus.

Nästa dag tog jag mig vidare till Pakse och sedan med en delad minibusstaxi till min första destination: Området Si Phan Don, också känt som "Four Thousand Islands" allra längst i södra Laos, nära gränsen till Kambodja. Och vad har allt detta med järnväg att göra, undrar ni kanske?

Transporter till och från Laos var besvärliga under den franska kolonialtiden, för landet saknar kust. Och Mekongfloden, som sträcker sig genom stora delar av landet från norr till söder, ser ut så här i Si Phan Don (och då var det låg vattennivå när jag var där):
[image]
[image]
Inga bra odds för frakt- och militärfartyg som kommer uppströms från Mekongs mynning i det Sydkinesiska Havet nära Ho Chi Minh City och ska till Laos. De kraftiga forsarna gör att Mekong än idag inte ger Laos någon förbindelse till havet, kanaler och slussar var och är nog för dyra.
Istället byggde den franska kolonialadministrationen på 1890-talet en smalspårig järnväg förbi forsarna för att upprätta en transportled med två omlastningar båt - tåg - båt. Ännu viktigare än godstransporter var att kunna basera kanonbåtar på Mekong för att hävda sin koloni med Mekong som gräns mot Siam, föregångaren till dagens Thailand.
Söder om forsarna byggdes lastkajen Hang Khon på ön Don Khon, på grannön Don Det hittade man en bra plats för omlastning norr om forsarna, och så byggdes också en järnvägsbro mellan grannöarna. Men vänta nu, en tankevurpa, hur får man dit båtar till norr om forsarna? Det fanns nog inga stor varv att tala om i Laos. Jo, båtarna fick åka tåg också. Det var en bedrift för i början var spårbredden bara 600 mm - senare ombyggd till 1000 mm.
Idag är järnvägen helt riven, men banvallen är en populär gång- och cykelväg för turisterna som besöker forsarna och ett område där sällsynta floddelfiner lever.

Jag tog mig till platsen från mitt hotell nära regionens huvudort Muang Khong, runt 16 km norr om den gamla järnvägen, med färdmedlen som stod till buds.
[image]
Mitt i turiststråket Don Det ligger den gamla lastningsbryggan vid norra änden av järnvägen, där båtarna på norra delen av Mekong lastades. Jag såg inte någon infotavla eller något som förklarar vad det är för något, så de flesta turisterna går nog bara förbi.
[image]
[image]
Banvallen vidare över ön är sedan som vilken grusväg som helst, jag såg inga som helst rester av järnväg där, tills jag kom till bron mellan öarna - också kallad för "French Bridge". En liten stig intill bron hade fått trappsteg av gammal järnvägsräls!
[image]
Så var det bara cykla över bron och betala inträdesavgiften för naturvårdsområdet - 35 000 spänn. Laotiska spänn (Kip) alltså, vilket ger facila 38 kronor.
[image]
På andra sidan bron fanns det lite trädgårdsstaket i spårbredd 600 mm att beundra...
[image]
Och så kom jag till södra änden av banan med omlastningsanläggningen. Där kan man idag hyra en båt för att se vattenfallen eller floddelfinerna - jag var väldigt glad att se att de håller respektfullt avstånd från dem och inte kör så nära som möjligt.
[image]
Och där finns det också kvarlevorna av ett ånglok utställd, med en del infotavlor om banans historia. Och jag måste ha gjort en tabbe, för det verkar finnas två utställda lok: Det på bilden som i stort sett bara är ångpannan, och ett som finns att se bland annat i Wikipedia-artikeln som är mer ett komplett lok, om än i mycket dåligt skick. Men det såg jag inte, det måste ha varit en bit bort. Förargligt! Jag får väl åka dit igen någon gång...
[image]

Sedan var det dags att återvända, och innan jag hann lämna Don Det började en tropisk ösregn som jag inte har upplevt förut. Kaptenen av den lilla färjan bestämde sig att ställa in trafiken tills regnet skulle lätta, för det var ändå ingen som ville åka - de flesta turisterna bor i gästhus på ön Don Det. Jo, en ville åka, för jag hade mitt hotell på den stora huvudön och ville hinna dit innan det blev mörkt! Så han körde en avgång exklusivt för mig för 5-dubla priset (c:a 60 kronor...).
Det var en öppen båt med en solparaply med metallpinne för kaptenen, och det åskade ganska rejält. Till slut vågade jag inte sitta under denna blixtmagnet längre och kurade ihop mig en bit bort från paraplyet. Jag såg framför mitt inre öga att kaptenen skulle omkomma i ett blixtnedslag, och jag skulle sitta ensam på en skadad träbåt drivande på Mekong-floden mot vattenfallen... Men det gick bra. Så var det att cykla runt 2 mil i ösregnet tills jag kom fram till hotellet i mörker.
Jag slängde mina blöta och svettiga kläder i duschen utan att märka i början att det gick en prydlig myrgata tvärs genom den. Försöket att skölja bort myrorna var dömd att misslyckas, för de biter ju fast sig om man försöker få bort dem. Det var en del jobb att plocka bort var och en, och en hel del hade överlevd tvättproceduren!
Så var det bara sova ut efter en händelserik dag innan det var dags att ta nattbussen till huvudstaden Vientiane dagen efter.

Till
_________________________________________
Del 10, över Hai Van-passet i Vietnam
Del 9, snart ny spårbredd igen!
Del 8, till en före detta kronkoloni
Del 7, staden med den berömda armén och stadsmuren
Del 6, till Kinas Xinjiang-provins
Del 5, den forna huvudstaden
Del 4, framme i Kiev
Del 3, snart dax för bredspår!
Del 2, nur går det österut!
Del 1, varje resa börjar med ett första tåg...

Forumet är stängt för nya inlägg
  1853 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum